testerande förklaring till regeringen; venstern deremöt offentliggjorde i de under dess inflys tande stående tidningar följande förklaring: Den 10 Oktober 1849 bief den af storhertigen och representantkammaren gemensamt gillade och antagna författoing förkunnad såsom gällande statsgrundlag. Storhertigen hade, redan den 23 Augusti förlidet år, högtidligt lofvåt att hålla densamma troget och o brottsligt. Likaså gjorde medlemmarna af den första, efter denna grundlag sammankallade re: presentantkammare, det i densamma föreskrifne löfte att troget åtlyda och upprätthålla för fattningen. Något tvifvel på denna författ nings giltighet ägde ej å någondera sidan rum, och densamma bade redan länge ägt gällande kraft och tillämpning, då en af storhertigen inhemtad skiljedom, och en på densamme grundad ministeriell förordning af d. 14 Sep. förklarade stitsgrundlagen af den 10 Okt. 1849 för upphäfd. Bundne genom vår ed på landets författningar, och förpligtade till desammas trogni efterlefvande och upprätthållande, kunde vie, tillerkänna denna ministerialförordning laglig giltighet. Vi infunno oss derföre efter den oss bindande föreskriften uti 99 af statsgrundlagen. utan kallelse, i Schwerin, för att denna dar sammanträda till den författningsenliga representantsförsamlingen. Detta sammanträdande blef likväl en faktisk omöjlighet, genom de a ministeren emot oss anbefalide rikskunnig våldsåtgärder af polismakten. Emot detta vå! hade vi ej något annat skydd än vår laglikmätiga rätt. aVi lemnade Sehwerin med det goda med vetandet, att ej hafva underlåtit något för at! hålla vårt ord och uppfy!la vår pligt. Att afgifva någon förklaring till ministeren, ansågo vi onyttigt. De faktiska tilldragelserna vittna äfven, utan vårt åtgörande, att vi icke erkänns stadsgrundlagen af den 10 Oktober 1849 för lagligen uppbäfd. OÖstorf, vid Schwerin, dea 24 Sept. 1850.n (27 underskrifter.) Derigenom att man, genom en behandling, sådan som brukas användas mot vagabonder, hindrade folkets representanter från utöfvande af dess under edlig förpligtelse åtagna ålig gatideh, blef en författningsenlig utöfning af folkets rättigheter omöjliggjord. Men landet är icke derföre utan representation, och den dag skall komina, derom är enhvar öfvertygad, då regeringen skall skörda frukterna af detta bs teende. För närvarande är emedlertid det konstitutionella lifvet i vårt land faktiskt undertryckt, innan det ens hunnit rätt fatta rot, I går afton kommo, äfven uti härvarande borgarutskott, förfättningsangelägenbeterna under rådplågning. Några statens tjenstemän, som äro medlemmar af detta kollegium, lemnade dessförinnan sessionen, eller nediade siaa fullmakter — ett föga hedrande motstyck3 till de kurhessiska embetsmännens vackra handlinyssätt! — (Den talrikt församlade publiken kunde härvid ej undertrycka ett ironiskt skratt.) Efter föregående motivering fattades enstämmigt det beslut att energiskt protestera emot regeringens förfarande i författningsrågan. Ehuru det är att förvänta, att borgarutskotten i de samtliga städerna skota, Hksom uti Schwerin och Rostock redan skett, yttra sig emot regeringens våldsåtgärder, så skall dock ministeren troligen föga rätta sig derefter. Här, Nksom i Kurhessen, vet men hvar imon har att söka de nödiga stöden för sin reaktions politik. Det i Neubrandenburg befintliga s. kt. mindre utskottet af ridderskapet är af reyeringen sammankalladt till Rostock och den 28 Sept. högtidligt öppnadt af en storhertig!g kommissarie. För öfrigt vet vår minister egentligen icke hvad den vill, hvarken uti den inre eller yttre politiken, och nu, som alltid, visar sig stor splittring inom reaktionens leder. Hr v. Bälow vill en byråkratisk författning, lik den preussiska; finansministern v. Brock förordar en konstitutionel!, med uteslutande ai alla demokratiska elem2nter; och br v. Schrö. ter, justitieministern, svärmar fö: 1755 å ridderskap och landskapp.