IRRERERS SO SEKETSETSETKRIKEKAVITITTRNT VIKTER TRES OUR
De- torde nog komma i behof af hans hje!p! svarad
Fortunatus. a
Jag tror det, herr Jandsmanp;. sade den förre; mej
hela det välska folket här i landet är vant vid deras.bar
bariska behandling, li-som, så att tala, der hemma hos os
en tjur är van vid den andres stötar. Här vågar sig in
gen utan vapen em mil ifrån byn. Når jag berättade foll
huru i vårt kära fådernesland fremlingen med rensen p
ryggen sändigt vandrar trygg och leende både natt oel
dag, utan ati bära en käpp en gång till rödvärn, ansåg
de mig,.misstrogne: såsom Thomas, för den värste spekta
kelmakare och lögnare.
Hvart land har sin sed, svarade Fortunatus; för ö!
rigt vandrar jag lika orädd här som i Schweiz, och erin
rar mig med tacksambet Ger2ce.n
Afven jag,, insiärnde Stauffacher, i det han, nickad
med ett tvetydigt u tryck. Gud vare lof, jag förde min
fyra och tjugo refben ryekligt derifrån, utan att någo
gång ett kallt knifsblad trängt sig emellan dem. Öppna
man bara munnen, så är man genast till reds ned stilet
ten, Sker en olycka, nåväl: mördaren spatserar för npågr
veckor till en annan hy och återvänder, ärligare än förut
med nådebref cch absolution. Ja, herr landsnian, vi vilj
båda uppstämma våra seger-,jubei- och tacksägelsepsalmer
så snart vi väl en gång åter trampa på vårt dyra fäder
neslands mark.
Och likväln, ropade Fortunatus, se er omkring, är de
ett Jand som kunde vara en himmel på jorden.n
Utan tvifvely, svarade mannen från Gla:us, bara ma
der hade uppfunnit lag och polis. Men de hef7a justny
ligen kommit till sbirrer och advokater, som utspinna de
ras processer från den ena menniskoåldern till den andra
ända till yttersta domen. Min värd herättade mig att e1
erkeskälm och lönmördare verkligen efter flera år blifvi
dömd till döden. Men när utslaget kom från Neapel, bad:
karlen redan varit död i tre och ett halft år.
Heade ni dålig förpligning i Gerace?, frågade Fortunatus
Jag kan inte klaga, herr landsman. Jag bodde i et
litet stenkyffe, sådant man finner kos oss på de höga Alperna
der intet träd mera frodas. Men det lofvar jag, att i ej
sådan kalabresisk bydda herrska frihet och jemiikhet. Hus
bonden, hustrun, barnen, gästen, grisen, bästen och åsna
hafva allesammans, dag och natt, samma rum. Derför
strök jag för det mesta omkring utom staden. Der så
jag redan i slutet sf Mars åkerbönorna mogna, jordpäro
nen i blomma, stora, fruktbara fält oodiade och utan bjor
dar. Marken bär hvad man vill; tre ända till fyra po