Ett bref från Förenta Staterna,
rörande Svenska emigranter.
I Östgötha Correspondenten finnes infördt
ett bref från herr G. Unonius, pastor för sven-
ska och norska församlingen i Chicago, staten
Iiinois, som förtjenar att blifva offentliggjordt,
då det skildrar de svårigheter, hvari sådane
familjer råka, hvilka, utan att ega tillräcklig
förmögenhet, öfverflytta, och vänta att kunna
i Amerika förkofra sig. Då vi så ofta haft
tillfälle att intaga berättelser, som vittnat att
personer, hvilka haft antingen tillräckliga me-
del eller ock en tillräcklig arbetskraft, gjort
goda affärer och befunnit sig lyckliga, anse vi
oss äfven böra införa detta bref, som innehål-
ler varningar mot alltför stora förhoppniagar.
Hvad man likväl vid läsningen deraf bör be-
sinna, är, att det synes som olyckan för den
ifrågavarande familjen hufvudsakligen vållats
genom de äldres insjuknande och död i kole-
ran. Brefvet är af följande innehåll:
S. T.
Chicago, N. Amerika, Juli 30, 1850.
På begäran af Christina Charlotta Johansdotter,
som, jemte sin moder och styffader, Erik Johansson,
nyligea hit anländt ifrån Sverige, har jag fått det
sorgliga uppdrag, att underrätta tit., det efter några
få dagars vistelse här i Chicago först fadren och se-
dan modren med döden afgått. Så den lycka, som
de sökte i det främmande landet, den ha de liksom
hundrade andra funnit i en förtidig graf. Den äld-
sta gossn, Carl, är, när jag skrifver detta, också så
sjuk, att hans bortgång synes nästan sääer. Char-
lotta jemte hennes yngre bröder, Adolf och Carl,
om han kan räddas, äro emellertid här utan tillgån-
gar och beskydd. Af penningar äga de ej mer än
omkring 20 dollars eller cirka 80 rår rgs. De haf-
va en fordran på 31 dollars af en svensk vid namn
Nyman, som de vid öfverresan varit behjelpliga, men
han har intet att betala med, och är dessutom pu
också sängliggande utan hopp om förbättring. Char-
lotte jemte hennes bröder önska att komma tillbaka
till Sverige. Hon är sjuklig och kan icze här ge-
nom arbete förvärfva sitt uppehälle, och att lemna
sina bröder efter sig, kan och vill hon icke. Hon
beder geaom mig, att tit. med det aldrasnaraste
måtte meddela denna skrifvelse till hennes förmyn-
dare och morbror Samuel Larsson, och att han ge-
nast (så att hon om möjligt ännu detta år kan åter-
vända till Sverige) måtte öfversända med en vexel
de kontanta pengar, som hon säger sig äga i Sveri-
ge, hvilka hon tror belöpa sig till omkring 400 rdr.
Dessa penningar kunna, ehuru med stor hushållving,
bestrida omkostnaden för hennes återresa. Denna
vexel vill vara bäst att sända, antingen till svenska
och norska konsuln herr Edv. Habicht i NewYork,
med begäran att han vill underrätta mig derom och
öfversända hit så mycket penningar, så att hon kan
resa till NewYork och der lyfta resten för sin öf-
verfart till Sverige, eller ock till Charlotta sjelf, un-
der adress till mig. I det sednare fallet kunde hon
möjligen en vecka förr anträda sin återresa, hvilket
i betraktande af den sena årstiden vore önskeligt.
Der som hennes bröder le va, hoppas hon att hen-
nes moster och hemmavarande syskon i Sverige må-
hända sedan vill godtgöra henne något för de ut-
gifter, som hon nödgas vidkänna för sina bröder
här, men lemna dem här, det kan hon icke förmå
sig till.
Jag beder tit. vara god att med störsia skynd-
samhet ombeastyra och uträtta hvad hon här anomo-
dat om. Tjugo dollars räcka icke länge här, och
sedan de äro gångna, vet jag i sanning icke hvad
det skall blifva af henne och de andra barnen. Det
är minga af våra landsmän, som behöfva och kräf-
va hjelp. Amerika är icko det land, som många in-
billa sig, när de lättsinnigt och tanklöst utbyta sin
tarfliga bergning i fåderneslandet emot en genom
öfverdrifna berättelser skimrande lycka i en annan
verldsdel. Visste man alla de svårigheter, faror och
besvär, som emigranten här går till mötes, så sad-
nade nog mången qvar på sitt ärfda hemman i
Sverige, nöjd med sin lott. Såg detta till dem, som
tit. finner angripna af utvandringssjukar. Jeg talar
af erfarenhet; jag har nu varit 9 år i Amerika och
bör således vara något bekant med förhållandena.
Att det gifves personer, som här gjort sin lycka —
det må likväl först afgöras hvad som förstås med lyc-
ka — nekar jag icke; men om alla de 400:de, som
med saknad och sorg tänka på det öfvergifna hem-
met, talas icke... En man, som med sin familj sitter
på sin jord i Sverige, och säljer den för att få res-
penningar hi:, men har knappast så mycket öfver,
att han här kan köpa sig land igen, kan icke göra
någonting mera dåraktigt. Och antag att han har
mera penningar, det få hafva som gifva sig hit; an-
tag att han kan köpa sig ett stycke oodladt land,
bygga sig upp en usel hydda, köpa sig nödvändiga
kreatur åc., hvad är hans vinst? Han får arbeta
och träla i många år, innan han får det så godt
och beqvämt som han hade det i det fordna hem-
met, der med så mycket pengar, som erfordras för
resan hit och de öfrige nödvändiga utgifterna, han
kunde hafva lefvat godt, måhända icke sett smitto-
samma sjukdomar rycka bort den ena efter cen an-
dra af hans barn, och icke förebrå sig själf, att ge-
nom en öfverdådig handlivg, för veridslig lycka al-
lena, hafva kastat sig och de sina ut på farliga äf-
ventyr. Och hvad som har händt många, tänk om
han sjelf efter en kort tid faller bort och lemna:
hustru och barn i ett främmande land, obskante
med dess språk, utsatte för alla möjliga bedrägerier
och, hvad som är värre än allt annat, för deras själ:
salighet måhända beröfvade den undervisning och
det sanningsord, som rikeligen bodde ibland dem
och meddelades dem — men hvilket allt försakade:
för osäkra spekulationer på timliga fördelar! Ja;
beder tit. förmana enhvar utvandrare, som tit. hän
delsevis möter, i Herrans namn noga att öfverväge
dessa och andra förhållanden, innan han ger sig u
på det äfventyrliga företaget.
Den stackars Charlottes sak behöfver inga vidari
argumenter att beaveka hennes anhöriga att vidisg:
alla rödvändiga åtgärder för hennes bästa; hon lita
på edert bistånd, helsar er hjertligen och beder Gu
välsigna och bevara eder alla.