tt ARNERAr tösen
Att vapnet på turkosen i din nål och det på brefvet
som skrifvaren på den engelske fregatten lemnade mig, ick
äro shvarandra ölika.n
sO, hvilket brushufvud jag är! repade Cecco ötverra
.skad och leende; och är ni så slug? Det tilitrodde ja
koppt er fromma min. Man måste då akta sig för er.
Du: tillstår det alltså? Huru kom det till att du s
Zagsligt och himlighetsfallt varsade mig för sir George?
Nå väl, jag viil bik:a mig. Den trogne Barnsba, CI
ct värt folk, sade mig, att engelsmannen hotede att död:
er. Ni hede ingifvit mig deltagande. Det var mig ick
tillåtet alb tala mad er. på skeppet. Således måste Bar
maba .wWela mia varning i er bind gezcom ena corfunesare
den för. ta skref han sjelf. - Vet ninu hvad ni kan inbemt
deraf ? ; a . .
Nå, säg mig det; jag älstar tillämpningar.
Att nir edan på Austria, innan ni kinde mig, var mi
dyrbar; vid: e att jig trots de der blå ögonens skälmsk
biiet, faun en säker borgen i ert ansigte ce tillställde e
brefvet till Ma tehesa Viogsnpi gerom skeppsskrifvaren
som den olyckli, e Barnaba kända från Messina.n
Men brefsetr är förloradt.o
Brefbärsren kh fyer dock! Jag har nu skickat en an
nan; och ni sjelf-le wnw mig ju bär ett stycke afdet pap
per, der-jog tecknat ev anvisning af den väg som bord
väljos; jag Jät ötverhring 2 den genom den narraktiga ku
sia Paiquale. Är ni nu vöjd?p
Bikten är jeke fulla ändig. Hvad har väl du, lik
en sammansvuren, stt her aligt afband:a med kalrbresisk:
bönder ?, Å
Man biktar ingem synd, förrän den är begången.. Jaj
är fällkonsigt oskyldig. Adulio, kära biktfader.
xvV.
FÖRSKRÄC KELSEDAGEN I GERACE.
Från denna stund gaf herr Linthi nogare akt på si
upga väns hendlingsså tt; mindre af nyfikenhet än af om
-80rg för den sällsamrmes gossen, bvars lätta sinne, liflig:
väsendo och oerfarenhe t kunde locka hopom till farlig:
överilningar. Mea ingenting kunde mera upptäckas-oun
de förra misstänkta ca mimankomstera:, och Capo Ruot:
och hon: gitarr hade s edon dea dagen icke mer visat sis
i Gerece. Deremut kunde icke kreolens eldiga själ föl
E:femia dölja dena första kärlekens glöd, så mycket min-
dre som han alit för trolgare wogicks med henne, som
obevakad och ietande, sjelf med förnöjel:e tycktes under.