tt ARNERAr tösen Att vapnet på turkosen i din nål och det på brefvet som skrifvaren på den engelske fregatten lemnade mig, ick äro shvarandra ölika.n sO, hvilket brushufvud jag är! repade Cecco ötverra .skad och leende; och är ni så slug? Det tilitrodde ja koppt er fromma min. Man måste då akta sig för er. Du: tillstår det alltså? Huru kom det till att du s Zagsligt och himlighetsfallt varsade mig för sir George? Nå väl, jag viil bik:a mig. Den trogne Barnsba, CI ct värt folk, sade mig, att engelsmannen hotede att död: er. Ni hede ingifvit mig deltagande. Det var mig ick tillåtet alb tala mad er. på skeppet. Således måste Bar maba .wWela mia varning i er bind gezcom ena corfunesare den för. ta skref han sjelf. Vet ninu hvad ni kan inbemt deraf ? ; a . . Nå, säg mig det; jag älstar tillämpningar. Att nir edan på Austria, innan ni kinde mig, var mi dyrbar; vid: e att jig trots de der blå ögonens skälmsk biiet, faun en säker borgen i ert ansigte ce tillställde e brefvet till Ma tehesa Viogsnpi gerom skeppsskrifvaren som den olyckli, e Barnaba kända från Messina.n Men brefsetr är förloradt.o Brefbärsren kh fyer dock! Jag har nu skickat en an nan; och ni sjelf-le wnw mig ju bär ett stycke afdet pap per, der-jog tecknat ev anvisning af den väg som bord väljos; jag Jät ötverhring 2 den genom den narraktiga ku sia Paiquale. Är ni nu vöjd?p Bikten är jeke fulla ändig. Hvad har väl du, lik en sammansvuren, stt her aligt afband:a med kalrbresisk: bönder ?, Å Man biktar ingem synd, förrän den är begången.. Jaj är fällkonsigt oskyldig. Adulio, kära biktfader. xvV. FÖRSKRÄC KELSEDAGEN I GERACE. Från denna stund gaf herr Linthi nogare akt på si upga väns hendlingsså tt; mindre af nyfikenhet än af om -80rg för den sällsamrmes gossen, bvars lätta sinne, liflig: väsendo och oerfarenhe t kunde locka hopom till farlig: överilningar. Mea ingenting kunde mera upptäckas-oun de förra misstänkta ca mimankomstera:, och Capo Ruot: och hon: gitarr hade s edon dea dagen icke mer visat sis i Gerece. Deremut kunde icke kreolens eldiga själ föl E:femia dölja dena första kärlekens glöd, så mycket mindre som han alit för trolgare wogicks med henne, som obevakad och ietande, sjelf med förnöjel:e tycktes under.