KREOLEN.
HEINRICH - ZSCOKKE.
Svartsjuk ?, sade Schweizaren. leende, pnej, i sanning
alls inte. :
Ni är alltför viss om er eröfring.
- Derom är inte frågan. Jag skulle blott vilja litet
varna en viss vacker page, som qvinnorna redan bortskämt,
att akta sitt bjerta.n
Er godhet, signor Fortunato, gör mig mycket tack-
sam, till och med om pni irrar er i er tanka am mig
Alltså, ni varnar mig förgäfves. Och om ni tillåter, så
återgifver jag varningen för er sjelf. Älskar ni verkliger
Eufemia?
Hvarför frågar du så? Hvad rör det dig?
Undvik mig icke, signor Fortunato.
Svara du mig först, kära harn, men uppriktigt.
Uppriktigt? frågade QCecco tillbaka, i det han stan
nade i synbar förvirring och än bortvände ansigtet, än fä
stade en blick full af förborgad glöd på Fortunato, som
om han velat utforska dennes innersta. Derpå dolde her
ansigtet i- båda händerna och sade: O, Fortunato! stört
mig ifrån den första klippa ned i afgrunden; jag skal
mindre lida af att-krossas, än om ni för Marcolis dotter...
Hör mig, Cecchinol! afbröt honom Fortunatus bestört
då han såg den unga gossen framför sig i en feberaktif
vildhet.
Nej, nej, låt mig tala ut! Jag vill, jag måste sluts
en bekännelse. Redan länge har jag sökt detta ögonblick
Om ni älskar Eufemia ...
Här förstummades Cecco hastigt. En rysning tyckte
komma honom att darra.
Tala ut! ropade Fortunatus otålig,
,Vet ni ännu inte allt?sade gossen och lät hufvudei
sjunka mot sitt bröst.
xOch hvad då?
Så är jag förlorad! suckade Cecöbino sakta för sig sjelf
Åh nej, käre Ceccol sade Fortunatus och faitade sir
unge väns hand. Eufemias älskvärdhet har aldrig et
ögonblick rubbat mitt hjertas lugna slag. Det skulle
mina förbållanden vara en förbrytelse att tända en lidels
eller en förboppning i den oskyldiga jungfruns hjerta, til
) Se A.B. M 212, 217, 219, 222, 295 och 226.