tvingar man England, att ensamt njuta fördelarha deraf. För att hindra. England att för Tyskland göra det ringa arbetet af råjernsproduktionen, på det att, såsom man säger, arbetet derå må tillförsäkras den tyske arbetaren, tvingar man engelsmännen att för tyskarne göra skeppsbyggnadsarbetet, som sysselsätter tio händer vid samma qvantitet af jern, som vid råjerns: produktionen knappast kan sysselsätta en. Men icke blott skeppsbyggnaden, med dess inflytande på andra .yrken, såsom smedernas timmermännens, linneväfvarnes, tapetserarnes m. fl., utan äfven handeln, skola engelsmännen besörja för Tyskland, ja mer i samma mån detta lands förvända tullagstiftning tvingar dem att sjelfve förarbeta sitt jern till skepp, i stället för att, genom ett förnuftsenligare tu!l. system, Tysklands egen industri kunde riktas och lifvas genom uppmuntran till jernskeppsbyggeri. Man kan tyvärr genom tullagar ställa så till, att icke blott det billiga jernet, utan äfven de billiga skeppen ej komma oss till godo; men till och med kinesiska tullagar mäkta ej förhindra engelsmännen, att med våra redare underhåila konkurrens med skepp, som de erhålla till hälften billigare pris, och hvilka genom sin soliditet lyckats vinna ett i så hög grad ökadt förtroende, att för frakterna blott behöfver erläggas hälften så stor assuransafgift. Men det land som äger skeppen, disponerar äfven öfver desammas användande i handeln ; huru skulle väl då den preussiska köpmannen kunna spekulera i handelsväg, när han ej disponerar öfver fartyg, som måste återvända i de inhemska bamnarna? Den korta underrättelsen om det utomordentliga tilltagandet af jernskepps förfärdigande blifver, vid en blick på här ofvan vidrörde förhållanden, af den högsta betydelse. Kontinentalspärrningen har tvungit engelsmännen att spinna linnegarn, och 30 år sednare plikta kontinentens linnefabrikanter för detta skyddssystems råbet och inskränkthet. Jerntullarna tvinga engelsmännen, att på hvad sätt som helst förarbeta jernet. Inom ett par decennier skall dårskapen af detta skydd hafva för Tyskland ruinerat, icke blott dess jernproducenter, utan äfven skeppsredare och köpmän, samt alla de yrken, som skulle gått en blomstrånde framtid till mötes, om verktyg och materialier funnits att tillgå för billigt pris, samt skeppsfarten och handeln vari: befriad från allt förlamande tvång. Vi äro icke dåraktiga nog att betrakta såsom en olycka, om engelsmännen göra för Tyskland, hvad detta land icke kan åstadkomma lika billigt och till samma godhet; vi se tvertom en väsendtlig fördel deruti, att äfven kunne draga nytta af deras större färdighet, men v finna det oförsvarligt, att genom skyddstullarna verka derhän, att andra tvingas att åt oss fabricera hvad vi sjelfve skulle kunna göra lika väl och lika billigt. Detta tvång innefattas likväli jerntullarna; och de arbetande klassernas, köpmännens, skeppsredarnes, handtverkarnes och fabriksarbetarnes väl, ställes nu på spel genom denna onaturliga tullagstiftning.