Sir George höll sig äfven nu, likasom på Austria, skilj
från sin besegrare i tvekampen. Då denne gjorde honom
ett tillbud af sitt lilla penningeförråd, afböjde han det
emedan också han hade undkommit med sina reda pen
nivgar. Och står jag icke ty värr,, ropade han, i större
skuld hos er än min sinnesfrid kan fördraga? Hade niicke
dragit mig uv hafvet, så vore jag länge edin försmält :
en hajs mage. God dam! Och ni har dessutom ännu et!
skott till godo. Jag kommer aldrig på det torra med er
Men jag besvär er, hr Fortunaius, fördubbla icke bördar
af mina förbindelser. Jag ärar er, jag älskar er, jag skal
hela lifvet vara er tacksam; dock — låtom oss förblifvs
på sju bösslängder ifrån hvarandra.
-Och hvarföre söker ni, sir George, ännu bständigt så
ifrigt att undvika mig? ;
Men kan då, i himlens namn, anblicken af en bor-
genär vara angenäm för dess gäldenär? frågade sir George
leende. ;
Låtom oss ej tala derom. Jag aktar er uppriktigt
Men vi ärd allt för Jikstammiga poler, derföre stöta v
emot hvarann då vi äro hvarandra när. Jag svär att bun-
drade mil ifrån er,är jag dödligt förälskad i er. Då skal
jag, likasom Young, skrifva de mest längtansfulla elegie;
och nattankar; men här...
Ni är den underligaste och älskvärdaste kurre, jag nå-
gonsin sett. Gå ni, sir George. Jag skall icke mera plåga er.
I sjelfva verket :befunno sig hädanefter båda blott säl
Jan tillsammans i Marina Sidernos ensambet. Britten slö!
sig så mycket mer till den ärlige Stauffacher, med hvilker
han tycktes dela nöd och lust, Herr Linthi deremot fanr
full ersättning iden unga kreolens sällskap.
Båda gjorde många små ströftåg genom landet. Fö
schweizaren var det en ny verld. Himlens skönhet, jor
den; fruktbarhet hänryckte honom ofta. Men då han såg
folkets fattigdom, jordens vårdslösade odling, skakade har
på hufvudet och berättade för sin följeslagare om sitt få-
derneslands omsorgsfulla landtbruk. För öfrigt fann han
de kalabresiska bönderna mera godmodiga och gästfris, än
han i början hade trott och deras yttre orenlighet lät hop:
pas. Bland qvinnörna och fliekorna funnos flera smidiga
gestalter, som leende beundrade hans krusiga guldfärgade
hår. Desto mindre beundrade han deras drägt, som inga-