hennes tankemaschineri, yttrade hr Holm någr
skarpa ord, om huru han alltför mycket älskad
publiciteten för att på något sätt önska det denn
sak blefve undanhållen offentligheten, men han for
drade att det skulle ske med kärlek till sanningei
och utan att förhållandet vanställdes, såsom en hä
utkommande tidnizg tillåtit sig. Borgmästare Holn
förklarade att han väl kunde sätta sig öfver att be
svara sådana framställningar, men detta ville har
ikväl icke göra, utan påpekada de oriktiga uppgif
ter, som i tidningsartikeln hade blifvit gjorda, hvar
jemte han förklarade sin afsigt vara att genom all
männa tidningarne bexantgöra hvad som i måle
förekomma. — Uppskof på 3 veckor.
— Dåidsg åter företogs målet mellan urmakare
gesällerna Kahl och Bremer angående försåtligt öf.
verfallande, inlemnade Kahls rättegångsbiträda vic
cotarien Andersson ett skriftligt intyg af hr lifme
dikus Ahlberg att den attest Kahl af hr Ahlberg
erhållit den 23:dje Augusti blifvit honom meddelsc
mellan kl. 7 och 9 på morgonen, med hvilket intyg
hr Andersson ansåg sig visa osannolikheten i Bre
mers uppgift att Kahl skulle blifvit tillfogad d2:
attesten omnämnda skadorna sedan han skiljt sig
från Bremer.
Vidare hördes ett vittne, en flicka, som några da:
gar vistats hos en bekant isamma våning som krono:
neterfabrikör Säderbergs arbetares rum, och som in-
tygade, att hon en morgon någon dagislutet af Au
gusti, dagen kunde hon icke närmere bestämma, :
summet näst intill det hvaruti kon vistades hört et
starkt buller och skrik och dervid tydligen urskilj
tvenne röster, hvaraf hon bestämdt igenkänt der
ene såsom Kahls, men ehuru hon trott sig i der
andra igenkänna Bremers, så kunde hon dock icke
så bestämdt taga detta på sin ed.
Gesällen Reuterdahl, som var närvarande, ble!
också på kärande rättegångsbiträdets yrkande före-
kallad och berättade på fråga, att han å rummet
der våldet skulle hafva skett, hade sett stumpar ef.
ter afb utna käppar, men, om det varit den 23 Aug
aller. dagen derpå eller något sedrare, kunde vittne!
aumera icke så noga minnas.
Målet uppskjöts på 14 dagar, och skulle käranden
nästa gång vara beredd att inkomma med slutpå
ståenden.
— Vid rådstufvurättens afdelning för tullmål fö-
cekommo i går åtskilliga angifvelser om införsel a!
aförtullade varor med ångfartyget Gauthiod. Bland
ndra var en yrgling vid namn Åström, uppassare
på fartyget, tilltalad för att hafva velat insmugla
några stycken kattun och ett parti halsjukar, allt.
sammans värderadt till 62 rdr 46 sk. bko. Åström
srkände smuglingsförsöket, men då ordföranden frå-
sade honom hvad ban hade att svara på aktors på.
ståendo, förblef han alldeles svarslös.
Ordföranden: Du kanske vill öfverlemna målet till
tomstolens pröfning ?
ström: Hvad befalles?
Ordföranden: Vill du öfverlemna målet till dom-
stolens pröfning?
Åström: Nej stopp!
Ordföranden: Nå hvad vill du då?
ström: Jo jag vill betala.
Rådstufvurätten biföll denna Åströms begäran och
tömde honom att böta godsets halfva värde eller i
brist af tillgång undergå tre veckors fängelse.
— En skrädderiarbetare vid namn Schönberg var
i går uppkallad till polisen, derföre att han den 46
Aug. skulle hafva kastat sten på en numera blifven
poliskonstapel vid namn Andersson. Konstspeln
Andersson kom i litet bryderi, då han skulle göra
redo för gatan, der händelsen skulle hafva passerat.
Han sjelf uppgaf Gamla Prestgårdsgatan, men polis-
mästaren trodde att det var Högbergsgatan, och ett
vittne berättade att uppträdet börjat vid Maria kyrko-
gård och fortsatts till Timmermansgatan. Emellertid
blef det bestämdt att saken passerat på Prestgårds-
satan. Tvenne vittnen afbördes, af hvilka det ena
herättade att Schönberg upptagit och kastat en sten,
utan att vittnet sett hvar den träffade, och det an-
ira, att Schönberg under en mängd skällsord och
förolämpningar följt Andersson till Timmermansga-
tan. Under tiden hade Schönberg spottat på An-
lersson och sagt: du är icke värd att bära en he-
derlig karls-spott (Schönberg har varit korrektio-
aist). För öfrigt hade icke det sista vittnet sett att
Andersson träffats af stenen, men väl att den ned-
fallit på gatan. Som Schönberg förut erkänt att han,
s3huru utan elak afsigt, kastat stenen mot Andersson,
så dömdes han nu för gatufredsbrott, fylleri etc. att
böta 48 rdr 40 sk. bko.
— Christianstad. Evo del af det silfver, bestå-
snde af diversa pjeser och uppgående till vigt af
mkring 200 lod, som genom inbrott stals i sistl.
Juli månad uti byarne Balsby och Nymö, bar pu
tillrättakommit på det sätt, att detsamma blifvit
af en dräng vid namn Nils Andersson från Emitslöf,
förut straffad för delaktighet i rån, till salu utbju-
det åt en handlande i Loushult, som fann saken
misstänkt, fasttog säljaren och gjorde anmälan derom
hos kronobetjeningen. För öfrigt skedde upptäckten
genom ett qui pro quo. Nils Andersson, som säger
sig hafva mottagit silfret af en lumpsamlare vid namn
Johan, hade neml. af denne blifvit adresserad till en
nandlande, likaledes i Loushult, med uppdrag att
till honom afyttra silfret för 32 sk. bko lodet, och
nade N. A. för sitt besvär med denna lilla affår be-
ingat sig en diskretion af 20 rdr. Nu hände sig
;medlertid, att den sednare, som icke kände hand-
anden personligen, råkade att vända sig till oriktig
person, som var nog fiffig, för att icke låta N. A
örmärka sitt misstag, förrän han försäkrat sig om
nans person och anammat silfret. N. A. är häktad
härvarande cellfängelse, har undergått kansliförhör
ich afbidar nu ransakning vid domstol. Samtidigt
med de inhro:tsstölder, hvarvid detta silfver tillgreps,
begingos åtskilliga andra dylika, jemte rån, i Åsum-
.orp m. fl. ställen; men ännu har det icke lyckats
att tillrättaskaffa mera än det nu omnämrda tjuf-
godset, eller att ertappa de öfrige bofvarne, som san-
nolikt utgöra ett helt tjufband. Ett dylikt säges för
närvarande grassera i Wåpga socken, der, efter hvad
man berättar, skallgång lärer komma att anställas
fter skadedjuren. (S. P.)
LANDSORTS-NYHETER.