ringen att få hr borgmästarens handlingssätt och
Sjöblads beteende lagda i öppen dag och en gräns satt
för det sednare, sedan det visat sig vara omöjligt att
på enskild vög öfvertyga Sjöblad om de alldeles orik
tiga föreställningar hon gör sig angående borgmä-
starens åtgörande vid Carlstedts sterbhus.
Vid första förhöret i polisen den 11 dennes före-
visade hr borgmästaren ett af de bref, som Sjöblad
tillsindt honom, och hvilket innehöll dels hotelser
emot honom, ifall han icke sökte förlikning med
henne, oceh dels; skymfliga och förklenliga tillmälen
mot hr borgmästaren.
Sjöblad erkände, att hon till hr justitieborgmästa-
ren Holm bure hat och att hon, för att hämnas
deröfver att hr borgmästaren låtit uppkalla henne
till poliskammaren, den 1 Maj 1849 gått framför hr
Holm på Munkbron och vidare från Ragvaldsbro till
hans hemvist och strött kardborrari hans väg; men
förnekade kännedom om uppsättandet af något pla:
kat å Marie kyrkport, :fvensom hon bestred att
hon å stadens gator och torg oqvädat hr borgmä
staren eller hans fru; väl hade Sjöblad vid flera till-
fällen sökt. träffå hr. borgmästaren, då han begifvi
sig från rådhuset till-sitt hemvist, och gått bredvid
honom- på gatan, men då -endast frågat honom i af-
--seende-å aflidne-rektor Carlstedts sterbhus; förkla-
rande Sjöblad, att hennes vrede mot borgmästaren
-bärflöt deraf, att hon vore öfvertygad det hr borg:
mästaren öfvertalat Carlstedts slägtingar att icke tilll.
henne öfverlemna Carlstedts efterlemnade tillgångar;
samt af en hos henne uppkommen ide, att hr borg:
mästaren skall hafva narrat henne att underskrifva
en :-handling, hvarigevom hon afsagt sig alla anspråk
Jå ersättning af Carlstedts sterbhus.
Med anledning häraf utvecklade hr borgmästaren
närmare sitt förhållande till sterbhuset och dess ut-
redning.
r 4844 i Maj fick hr borgmästaren besök af enl
för honom då okänd person, kamrer Wahlqvist från
Östergöthland, som under förklarande att hans hu-
stru vore enda arftagaren efter ryligen aflidne rek-j:
torn i Mari skola, Carlstedt, antnodade hr borg
mästaren, till hvilken skolans lärare hänvisat Wabl-
qvist, att i sterbhuset förrätta bouppteckning. Som
borgmästaren bodde blott några steg från sterbbuset och
hr Wahlqvist icke önskade någon annan åtgärd än
en enkel uppteckniog af qvarlåtenskapen, samt dess
försäljning, åtog sig hr Holm besväret, helst hr Wahl
qvist icke nämnde :ett ord om hushållerskan Sjöblad
och hennes barn, eller deras förhållande till Carl-
stedt. Vid ankomsten i sterbhuset såg hr borgmä
staren för första gåvgen Sjöblad, som han förut icke
hört omtalas, och som uppgaf att anledning förefun-
nes att rektor Carlstedt eftetlemnat testamente till
hennes förmån, dock utan att nämna något om det
förhållande, som skulle hafva egt rum mellan Carl
stedt och henne, Hr borgmästaren förklarade sig
helt säkert icke hafva tagit befattning med sterbhu-
set, om han då kännt hvad som sedermera uppen-
barades.
Bouppteckningen fortgick i närvaro af flere veder-
börande i tvenne dagar med största omsorg, och alla:
rektor Carlstedt; gömmor, com af åtskilliga hans
medlärare vid skolan blifvit förseglade intill dess bo-
uppteckningen kunde företagas, undersöktes på det
hoggrannaste, utan att bland hans papper, som stycke
för stycke granskades, något i behörig ordoing upp-
rättadt testamente anträffades; hvaremot i en port-
följ i en bordelåda funnos tre serskilda papper, hvilka
af skolans lärare, som voro närvarande, igenkändes
vara af Carlstedts hand uppsatia, mer och mindre
makulerade utkast till testamente till förmån för åt-
skilliga persoher samt för hushållerskan Sjöblad, som
benämndes fästeqvinna, samt hennes tvenne söner,
hvilka af författaren till utkasten uppgifvas vara med
henne sammanaflade under äktenskapslöfte. Af dessa
trenne handlingar, som voro utan dstum och un-
derskrift, fick Sjöblad efter eget val mottaga den
ena, och de andra förvaras af hr borgmästaren Holm.
Hvarenda bok i rektor Carlstedts betydliga bok-
samling undersöktes af magister Lindström, som der-
öfver upprättade katalog, utan att något testamente
anträffades.
Bland do tillvitelser Sjöblad i sin hallstarrighet
gjort borgmästaren Holm, är äfven den att han icke
upphört att taga befattning med sterbhusct, sedan
ofvannämnde utkast blifvit funna. Hr borgmästa-
ren påpekade det orimliga: uti denna hennes före-
ställning, då det hvarken: kunde hafva förbättret el-
ler förändrat hennes ställning, att någon annan af-
slutat den redan hållna bouppteckningen.
Vidare lägger hon borgmästaren till Jast att han
skulle afrådt kamrer Woblqvist att fullgöra rektor
Carlstedts vilja, men br Wahlqvist motsäger dett:
på det bestämdaste både i bref-ocK serskildt med-
deladt intyg, :deruti ht Wahlqvist äfven förkarar,
att hr borgmästaren flerfaldige gånger både skrift-
ligen och mundtligen uppmanat hr Wahlqvist att
göra ännu större eftergifter åt Sjöblad, än de af en
fjerdedel i boet, som han redan skänkt henne utan
någon slags juridisk skyldighet, men att hr Wahl-
qvist icke efterkommit-hr justitieborgmästarens upp-
maningar i anseende till Sjöblads oskickliga, till van-
vett gränsande beteende mot hr Wahlqvist och hank
hustru.
Afven påminner borgmästaren att det icke stått i
hans makt att hindra hr Wahlqvist från att sätte
sig i besittnivg af boet,
Angående den tillvitelse Sjöblad under de många
grofva utbrotten af sin vrede gjort borgmästaren, att
han skulle förledt henne att utiärda ett qvitto å de
medel, Wahlqvist åt henre afstått, och deruti hon
afstod från vidare anspråk, upplystes genom vittnes-
mål-af Därvarande skollärare och sjelfva qvitto:s or-
dalydelse, att Sjöblad väl vetat och förstått hvad hop
underskref och att qvittot, som flere gårger för hen-,
ne uppläst:s, för öfrigt icke med ett enda ord om-
nämnds teståmentet eller innefattade någon afsägelse
på de anspråk hon på grund deraf kunde göra, för-
modande hr borgmästaren att, då rämnde qvitto
hvarken löser eller binder, Sjöblad skulle utan tvist
kunna återfå detsamma af hr Woehlqvist.
Genom vittnen har det vidare bliifvit styrkt att
icke hr Holm utan fru Wahlqvist uppmanat kam- h
rer Wahlqvist att icke tillägga utkasten någon gil-
tighet som testamente, och borgmästaren förmälde
äfven, att Wehlqvist på borgmästarens uppmaning
att öfverlemna boet åt Sjöblad svarat nej, under för-
klarande att-han af samtal med Carlstedt i lifstiden
fått anledning förmoda, att Carlstedt icke vore fader
till de af Sjödlad födda barn, och att Caristedt utur
sina föräldrars hus erhållit för sin egen uppfostran
vida högre belopp än qvarlitenskepen efter honom,
utav att Wahlqvists bustru vid arfskiftet derföre
räknat sig något till godo.
Kongl. hofpredikanten Nordlund har på många.
handa sätt sökt med lämpor förmå Sjöblad att inse
sin -villfarelse- och afstå från sitt oförskämda uppfö-
rånde, men har deruti icke lyckats. Allt hvad han
förmått henne till är att hon erkänt det vära orätt
stt öfverfalla. borgmästarens fru. För att möjligen
få fred för den hallstarriga menniskan hade borgmäste-
ren äfven erbjudit henne de 250 rdr han för kostnader
och besvär för sterbbuset af hr Wahlqvist uppbu-
rit, .men -hon hade nokat att emottaga denna borg-
mästarens gåfva.
Sedan i går protokollet för förra rättegångsdagen
blifvit justeredt och man såväl af vittnesberättelser-
RR IE VE
(Må rn mr rr L mm NR -— —
——
- rm oc -
- ös ss Rn
OO OR IT DH a
TI Sr AIR ARA
sj