Or Örn HE ef EE MESTA: VI SRF , ft för da, utan yrkade penningförskott till värfningen, m. m. och var sjelf så medellös, att geaeral Willisen måste lemna honom respengar för afresan. Tidningen Fedrelaudet anför en hel hop btevis-uppå, att de af regeringskommissarien Tilliseh i Slesvig använda embetsmän dels synas ännu vara alltför goda tyskar, dels tillhöra den byråkratiska liga, som under Christian VII:s tid styrde och ställde i Danmark och dess underlydande stater. Enligt underrättelser från Sachsen har dess utrikesminister svarat Slesvig Holsteinska ministern Francke, på hans begäran att få krigsomkostnaderna ersatta, at ståthållarskapet icke bar nytta af att få penningar för att föra krig med. Bayerska regeringen har förmanat embetsmännen att icke ställa sig fram för msamlingar till insurgenterna i Holstein. j FRANKRIKE. Sällskapet Le Dix Decembre, ådrager sig a!lt mer och mer uppmärksamhet. Man påstår att det räkoaar 60000 ledamöter och att det är helt och hållet militäriskt organiseradt., Chargarnier skall emedlertid hafva i sinnet att icke gå fogligare tillväga mot det, i fall det skulle våga en eller annan demonstration, än emot socialisterna. Regeringen påstås vid flera ! tillfållen hafva visat ett visst undseende motl: detta sällskap, ja till och med beskyddat det. En af generalerna från kejsartiden, divisions-! generalen Monthion, storkors af hederslegionenl och f. d. pär af Frankrike, har aflidit i Paris den 7 d:s. l TYSKLAND. Till hvad i går meddelades om de sednastel: tilldragelserna i Kassel, få vi i dag lägga föl-l: jande: En korrespondens, daterad Kassel d. 8 Sept., innehåller följande reflexioner öfver de våldsamma åtgärder som vidtagits af regeringen: Svårligen har väl historien att uppvisa ett motstycke till vårt närvarande tillstånd. Man förkunnar krigstillstånd öfver en stad, och ett land, som befinna sig i det djupaste ostörda lugn, såsom det uppgifves derföre, att en genum sin upplösning oskadliggjord ständerförsamling skall hafva begått ett författningsbrott, samt dess utskott, genom uppmaningen till folket och myndigheterna att göra motstånd mot Septemberförordningen, skall hafva bragt stateus säkerhet i fara. Förordningen talar om anarkiskt tillstånd. Ingen utom regeringen har kunnat upptäcka något dylikt, och skulle det uppkomma, så Kar regeringen-hela skulden dertill. Med hvad rätt kan väl regeringen förklara i belägringstillstånd ett land, som intill detta ögonblick ej gjort sig skyldigt till den ringaste våldsamhet? Om regeringen anser det permamenta ständerutskottet hafva öfverskridit sin lagliga befogenhet, eller hafva gjort sig sky!digt till högförräderi, så må hon mot detsamma öppna process och äska laglig undersökning. Detta vore ett lagbundet sieg; men att af sådan anledning ställa ett helt land under militärdiktatur — det är oerhördt! Men förordningen förtiger visligen den hufvudorsak som ligger till grund för regeringens lagstridiga förfarande. Denna är, att förordningen af den 4 dennes ej kan på laglig väg bringas tll verkställighet; ty för att kunna genomdrifva densamma erfordras, att alla de högre myndigheter, som protesterat mot förordningen, såsom hufvudstatskassa-direktionen, öfverfinanskammaren, öfverskattekollegium, öfvertulldirektionen, öfverbergsoch saltverksdirektio nen, öfverforstkollegium m. fl. först måste suspenderas och ledningen af desammas göromål anförtros åt Hassenpflugs tjenstvilliga handtlangare. Men en sådar åtgärd kunde ej vidtagas utan belägringstillståndets tillhjelp. Ännu alltid hoppas vi dock att, trots detta godtycklighetstillstånd , folket skall upprätthållal författningen. Intill denna stund har ej ringaste oordning passerat. Öfverborgmästaren Henkel har bestämdt vägrat proklamera belägringstillståndet. Afven höra vi att redan flera högrel embetsmän i ofvannämnde kollegier, bland andra öfverskattedirektören Pfeiffer, blifvit entiedigade från sina embeten. Regeringens proklamation om .belägringstillståndet uppklistrades i går afton på gathörnen af gendarmer., Det permanenta landständerutskottet har den 7 dennes kl. YV, 11 om aftonen beslutat följande anklagelse, som genast expedierades till statsprokuratorn: Uti den i dag på aftonen offentliggjorda förordning hafva statsministern Hassenpflug, major v. Haynau och legationsrådet v. Baumbach: 1:o förklarat krigstillståndet öfver samtliga kurhessiska länderna, midt under freden, och utan all laglig anledning, samt utan bifall af det permanenta landständerutskottet; 2:o förbjudit alla foikförsamlingar och föreningar; 3:o gjort utgilvandet af politiska tidningar beroende af inrikesministerns godtycke; 4:0 tillsatt en militärisk öfverbefälbafvare, gifvit honom makt och myndighet att suspendera myndigheter, afsätta emhetsmän, samt att för öfrigt. förfara fullkomligt godtyckligt; 5:o ställt statsborgarne under militärlagar och krigsrätter. Vi finna häruti ett oerhördt groft missbruk af embetsmannamyndighet, som, enligt 8 1 af förordningen den 14 Febr. 1795, bemfaller under kategorien af högförräderi, emedan det uppenbart äsyftar att tillintetgöra landets närvarande författning; och vi bafva derföre, enligt 8 61 af författomgsurkunden, beslutat anklagelse på grund af ofvannämnde fökta, och an. hålla hos statsprokuratorp, i öfverensstämmelse med 8 75 af domstolsorganisatiouslagen af den 31 Okt. 1848, att låta denna anklagelse föranleda till laga förfarande, samt, i anseende till den med dröjsmål förenade stora fara, genast vidtaga de anklagades häktande. Generalstatsprokuratorn har an. ett det permeaenenta utskottets anklagelse mot ministrarne böra upptagas af statstribunalet och ransakning i målet skyndsamt företagas. I Distriktsdirektorn Sezekorn, som af söfveri befälhafvaren fått befallning at1, på grund af I förordningen den 7 Sept., upplösa alla förenin1: Lo a ST MK AL PL ro