SKorrespondens-artikel.
Paris den 8 September 1850.
En ovanlig tystnad har under den sednare
delen af sommaren varit rådande i det eljest
så lifliga Paris. Med presidentens och natio-
nalförsamlingens utflykter har äfven politiken
förflyttat sig till andra orter. Le beau monde
har öfvergifvit den bullersamma, mennisko-
hvimlande staden, somliga för att njuta nyhe-
tens behag och se nya föremål vid en icke
mindre menniskohvimlande badord, andra åter
för att på sina stolta slott eller romantiska
villor tjusas af den fria naturen och dricka
sommarluft och blomsterdoft på grönskande
kullar och i leende dalar. Sjelfva Paris har
måst hemta nyheter från andra håll och ro-
senfärgade berättelser hafva icke heller sak-
nats. Hvarje dag hafva posterna meddelat be-
skrifningar om huru republikens president, öf-
ver allt der han färdats fram, blifvit emotta-
gen med högtidlighet och festiviteter. Hvarje
tidning eller enskild underrättelse har natur-
ligtvis gifvit åt saken den färg som varit mest
öfverensstämmande med dess eget parti eller
enskilda åsigter. Den lugne, opartiske läsa-
ren har dock lätt kunnat sluta till sanna för-
håilandet och den fullkomliga likheten emel-
lan detta och audra dylika furstetåg. Nu som
vanligt hafva simickrare icke saknats, hvilka
slagit ring om statens förste embetsman och
fyllt hans öron med svassande tal och en-
thusias iska lefverop, under det folket, det
verkliga folket, som hvarken har någon ynnest
att begära eller någon plats att bibehålla, icke
affekterat andra hängifvelser än den för repu-
bliken. Den välviija och uppmärksamhet som
presidenten rönt på sin resa, och hvilken är
fullkomligt på sin plats då den egnas republi
kens första medborgare, är emedlertid lika he-
drande för landet, som för honom sjelf.
Deremot har man från andra håll fått un-
derrättelser af en helt annan art. Från Wies-
biden hafva tidningar och bref varit f,l:da
med nyhetsartiklar om grefven af Chambord
och hans vistande derstädes. Den namnkun-
nige pretendenten lärer haft den tillfredsstäl-
lelsen att se sin hofeirkel ökas med åtskilliga
trogna bundsförvandter äfven från Paris. Man
uppger ända till ett antal af 60 de pilgrimer,
som vallfärdat dit för att skänka honom sin
hyllning. Tusende rykten hafva korsat hvar-
ann om huru hertigen och hans anhängare
roat sig åt den barnsliga fröjden att leka kung.
De ända till l!öjlighet gränsande berättelserna
härom äro troligtvis mycket öfverdrifna. Folk-
massan har smålett deråt och med vanlig fran-
sysk liflighet vändt alltsammans i skämt. En
af legitimisternas ifrigaste anhängare är en
pappershandlare i passage Choiseul. Långt ifrån
att dölja denna sin politiska trosbekännelse har
han alltid affekterat att visa den i öppen dag.
Etter februarirevolutionen har uti hans butik
icke funnits annat än porträtter i alla möjliga
skepnader af den så kallade Henrik 5:te samt
hela hans slägt, äfvensom hans lefvernesbe-
skrifning och andra legitimistiska skrifter, så-
som: Dieu le veut. Dieu le voudrar. Si Dieu
le voulait och allt hvad de vidare heta. Man-
nen, hvars namn är Jeanne, är en liten hvass
figur, öfver hela Paris känd under benämnin-
gen lilla Jeanne. Sträckande sin hängifven-
het ända till dyrkan, har denne rättrogne satt
sig i spetsen för beskickningen och anfört det
heliga tåget till Wiesbaden. Efter att derstä-
des hafva väckt ett visst uppseende genom det
nit han visat och den vigt han sjelf förstår att
ge åt sin egen lilla person, har han nu åter-
kommit belastad ellef snarare öfverlastad med
en otrolig mängd af gravyrer, målningar och
skrifter, allt för och om den legitime tron-
pretendenten.
Flera qvällar å rad har i anledning häraf uppstått
folksamlingar i Passage Choiseul. En del gå dit för
att drifva gyckel, andra gifva sin harm Juft i ord.
Genast utkommer lilla Jeanne samt några ef hans
anhängare, de sednare klädde i blus för att synas
tillhöra folket. Ordvexlingen fattar eld och ett litet
handgemäng uppstår allt som oftast, hvilket på van-
ligt fransyskt vis börjas och slutas inom några mi-
nuter. Polisen låter saken hafva sin gång och huru
mycket än lilla Jeanne skriker på vakt, synes ingen
sådan komma. Di polissergeanterna göra sia van-
liga rond, försvinner folket, liksom genom ett troll-
slag; då myndigheterna passerat är, det åter fullt
framför den namukunniga butiken. Det märkvår-
digaste är att lilla Jeanne ägt en bror känd som
lika prononcerad republikan, som han sjelf är legi-
timist; stridande för friheten eller republiken, arre-
sterades denne i Juni 4832, och dog sedan på S:t
Michel.
Under det att legitimistiska partiet så stolt tickes
vilja lyfta hufvudet, eller kanske just i anledsing
deraf lära de öfriga politiska sekterna icke h-:ller
vara overksamma. Man vill veta att de hemliga
sällskaperna äro i full sysselsättning. Orleanisterna,
som onekligen räkna ett mångdubbelt större parti
än den legitime, tala om prinsen af Joinville mer
än någonsin, och bonapartisterna äro förtviflade öf-
ver de republikanska opinionsyttringar hvilka, oak-
tadt alla försök, icke kunnat hindras att framtränga
till presidentens öron. På detta sätt intrassla sig
statshärfvorna mer och mer ju närmare man nalkas
den stora epoken af 4852. Utvecklingen skallt ifva
intressar.t att skåda. Det troliga är att pretenden-
terna få nedsätta sina höga anspråk, ty republiken
har redan slagit ganska djupa rötter i den franska
jorden, och folket har icke lust att börja en ny
serie af revolutioner. — Ludvig Filips död bar här
icke väckt den ringaste uppmärksamhet.
På general Changarniers föranstaltande har en
messa till hans minne blifvit hållen i Tuilleri-ka-
pellet, samt en i den lilla kyrkan vid Neuilly, hvil-
ken den aflidne f. d. konungen sjelf låtit uppbygga.
Presidenten Bonaparte lärer erbjudit orleanska fa-
miljen att föra Ludvig Filips stoft till Dreux för att
insättas i den graf han sjelf åt sig ordnat, dock med
det förbehåll att den kungliga familjen, samma afton,
åter skulle lemna Frankrikes jord. Man har svarat
härpå ined ett afslag. Anbudet var ädelmodigt. det
hade varit vackert att emottaga och efterkomma d:t.
Hvad nöj n och muntrationer beträffar är Paris
sig alltid likt. Kommande och farande hafva i år
omvexlat mer än vanligt; man kan likna staden vid
en stor debarcadere. Lustresorna sträcka sig allt
längre och längre. Pariseromgifningarne hafva re-
dan utvidgat sig både till Belgien och Tyskland.
Hufvudstäderna räcka hvarandra handen och de
olika folkslagen fraternisera tillsammans. Man tän-
ker icke mera hvarken på pass eller gränsskilnaderz
En atrain de plaisir afgick för några dagar sedan
till Berlin, och nästa tisdag ilar en återigen will
Cöln. Resan fram och åter göres för 38 fr. Man
talar redan om en dylik till Constantinopel, för 200
fr. dit och tillbaka, allting inbegripet.
KT: Ah äs RAR