RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Kongl. Generaltullstyrelsen har till härvarande Rådbusrätt instämt Kgl. Postverket, med påstående att postverket måtte till styrelsen utgifva 53 rdr 16 sk. bko, hvilket belopp sammanräknadt fattats i 3:ne särskilda, på olika tider från Götheborgs tullkam mare hit remitterade penningepaketer. Målet före var i går, dervid br tullfiskalen Wibom och postverkets ombudsman, hr mnotarien Beckman, sig inställde. Som vittnen hördes bankokassören Ot!t erström kassaskrifvaren Dahlström och vakimästarne i tullstyrelsen Norling och Boman, och inhemtades, at: sed3n paketerne, såsom vanligt är, blifvit af en kammarskrifvare och ea vaktmästare i tullstjrelsen å postkontoret uttagne, hade de blifvit i banken inlemnade af Norling och Boman; att vid öppnande: af paketerne, som enligt åtföljande nota hvardera bordt innehålla 200 rdr bko, saknats i ett 33 rd: 46 sk. och i hvardera af de begge andra 40 rdr; att penningarne genomräknats först af kassören Otterström, derefter af kassaskrifvaren Dablström och sist af den tullvaktmästare, som inlemnat dem. Omslagen hade befunni:s fullkomligt oskadade. Notarien Beckman åbero ade kongl. förordningen den 46 Februari 1839, som stadgar, att då penningar saknas i rekommenderade bref, postverket icke kan ådömas någon ersättning, förr än det blifyi: styrkt, att tillgåog saknas hos den postförvaltare. som blifvit ålagd ersättningen, på gruad hvaraf och då det ännu icke vore visedt, att postförvaltaren j Götheborg ens blifvit ådömd någon ersättning, ännu mindre att tillgång hos honom saknades, hr Beckman å postverkets vägnar bestred stämningspåståendet. — Utslag skulle sfkunnas den 27 dennes. — Inför rådhusrättens 3:dje afdelning hölls i går ransakning med en gosse, Theodor Edvard Danell. tilltalad för stöld. Denne olycklige lemnade ett talande bevis på, huru bastigt den, som icke fått åtnjuta fördelarne af uppfostran, kan inkastas på brottets bana. Utan synbart tecken hvarken till ånger elier förhärdelse, men med en likgiltighet, som endast det djupaste elände alstrar, erkände han allt, hvarför han Var tilltalad. Saknande tjenst och, sysselsättning, hade han under någon tid begått tre stölder. Först hade han från en piga, som vid Munkbron höll på att göra uppköp, ur en ficka på förklädet tillgripit en plånbok, innehållande 3 rdr rgs; plånboken hade han i hemlighet bortkastat, och penningarne voro förstörda. Derefter hade han på Hötorget tillgripit äfven en plånbok, hvilken en piga, som var stadd i handel med en bonde, lagt ifrån sig på lasset. At innebållet, 2 rdr 43V, sk. rga, hade han, då han antastades, haft i bebåll 2 rdr !, sk. Sist had: han i Trumpetarebacken gått in i ett hus och genom en på nedra botten öppen stående dörr inkommit i ett kök; och som ingen fanns inne, hade han medtagit en framme liggande silkesshawl. Denna hade han sedermera till en qvinsperson Wengelin bortbytt mot en mindre, hvilken han vid häktandet innehaft; dock hade han icke för henne tillkännagifvit att shawlen var stulen. Ingen af målsegarne ver tillstädes, och som endast egaren till shawlen, skomakaren Albion, var känd, uppsköts ransakningen till den 20 dennes, till hyvilken dag bemälde Albion skulle kallas. — I dag var mångelskan Johanna Johansson uppkallad i polisen, för det hon i går i Munkbrohamnen under svordomesr och skrik öfverfallit mångelskan Björkman med knuffning och oqvädinsord. Koustapela Lundström, hvilken fått höra skriket och kom för att stilla oväsendet, blef äfven knuffad och oqväded af Johansson, hvilken, sedan flere vittnen blifvit hörde, fälldes till 83 rår 46 sk. bko böter. — Uti Folkets Röst läses följande: Ea uppassare å kötel du Commerce, förre hoflakeien Anders Olsson, tyckes vara en högst vildsint person. För någon tid sedan öfverföll och illa misshandlade han en dräng å hotellet, för det denne skulle hafva yttrat något om Olssons föregående meriter, och sistlidoe måndag stod Olsson inför rådbusrättens ö:te afldelning, tilltalad af uppassaren C. Aug. Eklund att, med uppsåt att skada göra, hafva uppsökt Eklurd uti hans bostad J4 5 Salviigränd, samt med våld dragit honom ur ett kök i förstugan och derstädes misshandlat honom, såsom Eklund uppgaf, derföre att ban skulle för någon person benämat Olsson: Silfver Olssop, och hvilkot binamn Olsson med all gevalt vill skubba ifrån sig. Olsson erkände att han uppsökt Ekiund och, se dan denne sjelfmant (?) utkommit i förstugan, för nämnde yttrande tilldelat honom 5 å 6 slag. Att börja med, förde Oisson sig ganska spotskt inför domstolen, men blef något spakare, då flera vittnen intygade att han verkligen ropat Eklund ut i förstugan, samt derefter gensst begynt misshandla honom. Målet uppsköts till näs:a mindag. —— NE