Då dessa uppgifer ådagalägga att klädesfabrikationen ännu i början af 1790 talet var vida betydligare i Stockbolm än i Norrköping, men derefter, änskönt Stockholm är den betydligaste afsättningsorten af kläde i Sverige och härstädes kan påräkna större och lättare tillgång än i Norrköping på de för denna tillverkning erforderliga kapitaler, flyttat sig härifrån till sistnämnda stad, der talrika vattenfall finnas för drifvandet af flere slags machiner, hvilka vid klädestillverkningen nu mera användas. lärer ofvanföre uppgifaa orsak till det vid. bättre skick än förr, hvari Sveriges klädesfabriker befinnas, ej kunna bestridas. Att likväl, oaktadt denna klädesfabrikationens förkofran, insmugglingen af kläde ännn är betydlig, kan ej sättas i fråga, enär, med antagande att folknummern i Sverige år 1847 uppgick tili 3,500,000. och att deraf minst 400,000 personer, armeens och flottans perso nal derunder inberäknad, då brukade klädes plagg, 1847 års tiliverkningar vid klädesfabrikerce endast l:mnade til:gång till något öfver 2 alnar för hvarje af dem, som deraf voro i behof samt hvad derutöfver erfordrats så vä till kläder som för andra handtverkeriarbeten, hvarvid kläde begagnas, såsom vagnar, slädar m. m., blifvit olofligen infördt. Ett annat förhbållande skall säkert inträffa, om det hundraåriga förbudet att införa kläde upphäfves. Beträffande orsaken till den ökade tillverkningen af raffinsradt socker, som, vid jemförelse af förhållandet med denna tillverkning åren 1824 och 1847, egt rum, förekommer il väl att, då förädladt socker mindre än flere andra varor eguar sig för oloflig införsel, ri kets sockerbruksidkare i förbudet ait införa sådant socker haft ett så kraftigt skydd emot utländsk medtöflan, att de nästan efter godtfisnands kunnat bestämma priset å nämnde socker, hvilket ock här i riket, till kon sumenters kännbara förlust, varit och ännu är dyrare än i åtskilliga andra europeiska länder; men då, sedan år 1824 till och medl. 1847 folknummern i Sverige ökat sig ned mera än 700,000 personer, samt förtäringen af kaffe, som medtager betydlig del af sockertillverkningen, så stigit, att införseln deraf sistnämnde år öfversteg den af år 1824 med icke minire än 5,969,013 E), är intet tvifvel, att ju under sådane förbållanden sockerbruksidkare, äfven om topp-, kandioch kaksocker fått inkomma emot tull, lägre än den, som för införsel af dylikt socker ifrån cch med nästa år är fastställd, skulle, i följd af den stora förbrukningen af socker i riket, ej underlåtit att öka sina tillverknisgar och söka tillegna sig de utrikesl; gjorda framsteg vid beredandet af raffineradt socker, hvarigenom samma idkare kommit ilj tillfälle atthålla allmänheten socker tillhanda för lägre pris än i förra tider. Allt detta vi.ar emellertid huru angeläget och vigtigt det är, att tullen å såväl rått som förädladt socker i ett sammanhang regleras efter liberalare och rationeliare g:under än hittills. Hvad nu blifvit anföråt rörande olämpigheten af förbud att införa kläde och raffineradt! socker, gäller äfven alla öfriga varuartiklar, som antingen ej få till riket införas eller hvarå tul-l, len är så hög, att verkan deraf är lika med den af förbud. Att närmare utreda sådant för hvarje af dessa varuartiklar skulle leda till alltför mycken vidlyitighet och torde icke heller! erfordras, då på grund af officiella handlingar är ådagalagdt, att öfvergången till en liberalars och rationsliare tullagstiftning verkat serdeles förmånligt på de fabrikater i landet, hvarå en sådan lagstiftning, om ej i sin helhet, dock till en del, redan blifvit tillämpad. Ibland sådane fabrikater böri första rummet! uppmärksamhet lemnas åt inhemska tillverkningen af bomullsgarn. Redan genom 17391 års tulltaxa förbjöds införsel af alla slag afl! hvitt bomullsgarn, och fortfor detta förbud oaf-: brutet uuder 70 år, eller till dess tulltaxan af! den 20 Mars 1816 utfärdades, hvarigenom hvitt . bomullsgarn öfver J4 21 efter engelsk beräk-! ning medgsafs till införsel, men hvilket stad-! 6 J E OS gande genom 1824 års tulltaxa så vida ändra-! des, att endast så beskaffadt garn öfver JV 251) fick inkomma, hvarvid ock förhlef, till dess genom 1830 års tulltaxa hvitt bomull:garn af. alla numror tilläts till införset. Att nämnde ll förbud samt inskränkningar af rättigheten att! införa dylikt garn ingalunda motsvarat ändamåf let dermed, kan säkrast bedömas deraf, att årjå 4830 i Sverige endast funnos 4 bomullsspin-! nerier, hvilkas sammanräknade tillverkning afl hvitt bomullsgarn ej utgjorde mer än 127,185!! I, hvaremot införseln af denna vara samma år uppgick till 542,124 I. Deremot bar, ifiåa! år 1830 tillverkningen af berörde slags garn så betydligen tilltagit, att densamma år 1847 vid de då kbefintiiga 11 mekaniska spivnerierna uppgick till 4,020,317 , i värde upptagne till 2,219,911 rår bhko. Oaktadt denna stora tillverkning, införde: berörde år 557,316 I hvitt bomullsgarn under JV 26 och 1,496,774 d:o öfver JV 26 tills: 2,054,090 TE; hvadan sammanräknade tillgången af inhemskt och utländskt hvitt bomul!sgara år 1847 besteg sig till det betydliga beloppet af 6,074,407 T. Med den för tvenne decennier tillbaka vVarande obetydiiga tillgång på hvitt bomullsgarn i Sverige kunde man ej vänta någon större tillverkning af bozullsväfnader. Den tilltog i samma mån som tillverkningen inom riket af bomuilsgarn och utgör ru föremål för husfliten i alla delar af riket. Särdeles iaom vissa bärader sf Westergöthland äro bomullsväfnader en betydande folkniricg, till bevis hvarpå må anföras, att, enligt kommerskollegii berättelse om fabrikerna i viket år 1847, de vid Borås och Ulricehatnns tullkamrar afstämplade, i or ten tillverkade bomullsväfnader, som år 1830 utgjorde 1,277,749 alnar, år 1847 uppgingo till 7,147,452 alnar. Vid bomullsoch linnefab i än ÅR. m E-e kon here AG a mA od Rd rA t) Införseln af keffo besteg sig 1824 till endast 1,265 1355 I. men 1847 till. . . . . . . . 7,234,148 d:o Tnfärseln af thå ntcelarda företn Ar am ere IK