Då dessa uppgifer ådagalägga att klädesfabri-
kationen ännu i början af 1790 talet var vida
betydligare i Stockbolm än i Norrköping, men
derefter, änskönt Stockholm är den betydliga-
ste afsättningsorten af kläde i Sverige och här-
städes kan påräkna större och lättare tillgång
än i Norrköping på de för denna tillverkning
erforderliga kapitaler, flyttat sig härifrån till
sistnämnda stad, der talrika vattenfall finnas
för drifvandet af flere slags machiner, hvilka
vid klädestillverkningen nu mera användas.
lärer ofvanföre uppgifaa orsak till det vid.
bättre skick än förr, hvari Sveriges klädesfa-
briker befinnas, ej kunna bestridas.
Att likväl, oaktadt denna klädesfabrikatio-
nens förkofran, insmugglingen af kläde ännn
är betydlig, kan ej sättas i fråga, enär, med
antagande att folknummern i Sverige år 1847
uppgick tili 3,500,000. och att deraf minst
400,000 personer, armeens och flottans perso
nal derunder inberäknad, då brukade klädes
plagg, 1847 års tiliverkningar vid klädesfabri-
kerce endast l:mnade til:gång till något öfver
2 alnar för hvarje af dem, som deraf voro i
behof samt hvad derutöfver erfordrats så vä
till kläder som för andra handtverkeriarbeten,
hvarvid kläde begagnas, såsom vagnar, slädar m.
m., blifvit olofligen infördt. Ett annat förhbål-
lande skall säkert inträffa, om det hundraåriga
förbudet att införa kläde upphäfves.
Beträffande orsaken till den ökade tillverk-
ningen af raffinsradt socker, som, vid jemfö-
relse af förhållandet med denna tillverkning
åren 1824 och 1847, egt rum, förekommer il
väl att, då förädladt socker mindre än flere
andra varor eguar sig för oloflig införsel, ri
kets sockerbruksidkare i förbudet ait införa
sådant socker haft ett så kraftigt skydd emot
utländsk medtöflan, att de nästan efter godt-
fisnands kunnat bestämma priset å nämnde
socker, hvilket ock här i riket, till kon
sumenters kännbara förlust, varit och ännu
är dyrare än i åtskilliga andra europeiska
länder; men då, sedan år 1824 till och medl.
1847 folknummern i Sverige ökat sig ned mera
än 700,000 personer, samt förtäringen af kaffe,
som medtager betydlig del af sockertillverknin-
gen, så stigit, att införseln deraf sistnämnde år
öfversteg den af år 1824 med icke minire än
5,969,013 E), är intet tvifvel, att ju under
sådane förbållanden sockerbruksidkare, äfven
om topp-, kandi- och kaksocker fått inkomma
emot tull, lägre än den, som för införsel af
dylikt socker ifrån cch med nästa år är fast-
ställd, skulle, i följd af den stora förbrukningen
af socker i riket, ej underlåtit att öka sina till-
verknisgar och söka tillegna sig de utrikesl;
gjorda framsteg vid beredandet af raffineradt
socker, hvarigenom samma idkare kommit ilj
tillfälle att- hålla allmänheten socker tillhanda
för lägre pris än i förra tider.
Allt detta vi.ar emellertid huru angeläget
och vigtigt det är, att tullen å såväl rått som
förädladt socker i ett sammanhang regleras
efter liberalare och rationeliare g:under än
hittills.
Hvad nu blifvit anföråt rörande olämpighe-
ten af förbud att införa kläde och raffineradt!
socker, gäller äfven alla öfriga varuartiklar, som
antingen ej få till riket införas eller hvarå tul-l,
len är så hög, att verkan deraf är lika med
den af förbud. Att närmare utreda sådant för
hvarje af dessa varuartiklar skulle leda till allt-
för mycken vidlyitighet och torde icke heller!
erfordras, då på grund af officiella handlingar
är ådagalagdt, att öfvergången till en liberalars
och rationsliare tullagstiftning verkat serdeles
förmånligt på de fabrikater i landet, hvarå en
sådan lagstiftning, om ej i sin helhet, dock till
en del, redan blifvit tillämpad.
Ibland sådane fabrikater böri första rummet!
uppmärksamhet lemnas åt inhemska tillverk-
ningen af bomullsgarn. Redan genom 17391
års tulltaxa förbjöds införsel af alla slag afl!
hvitt bomullsgarn, och fortfor detta förbud oaf-:
brutet uuder 70 år, eller till dess tulltaxan af!
den 20 Mars 1816 utfärdades, hvarigenom hvitt .
bomullsgarn öfver J4 21 efter engelsk beräk-!
ning medgsafs till införsel, men hvilket stad-!
6
J
E
OS
gande genom 1824 års tulltaxa så vida ändra-!
des, att endast så beskaffadt garn öfver JV 251)
fick inkomma, hvarvid ock förhlef, till dess ge-
nom 1830 års tulltaxa hvitt bomull:garn af.
alla numror tilläts till införset. Att nämnde ll
förbud samt inskränkningar af rättigheten att!
införa dylikt garn ingalunda motsvarat ändamå- f
let dermed, kan säkrast bedömas deraf, att årjå
4830 i Sverige endast funnos 4 bomullsspin-!
nerier, hvilkas sammanräknade tillverkning afl
hvitt bomullsgarn ej utgjorde mer än 127,185!!
I, hvaremot införseln af denna vara samma år
uppgick till 542,124 I. Deremot bar, ifiåa!
år 1830 tillverkningen af berörde slags garn så
betydligen tilltagit, att densamma år 1847 vid
de då kbefintiiga 11 mekaniska spivnerierna
uppgick till 4,020,317 , i värde upptagne till
2,219,911 rår bhko. Oaktadt denna stora till-
verkning, införde: berörde år
557,316 I hvitt bomullsgarn under JV 26
och 1,496,774 d:o öfver JV 26
tills: 2,054,090 TE; hvadan sammanräknade till-
gången af inhemskt och utländskt hvitt bom-
ul!sgara år 1847 besteg sig till det betydliga
beloppet af 6,074,407 T.
Med den för tvenne decennier tillbaka vVa-
rande obetydiiga tillgång på hvitt bomullsgarn
i Sverige kunde man ej vänta någon större
tillverkning af bozullsväfnader. Den tilltog i
samma mån som tillverkningen inom riket af
bomuilsgarn och utgör ru föremål för husfliten
i alla delar af riket. Särdeles iaom vissa bä-
rader sf Westergöthland äro bomullsväfnader
en betydande folkniricg, till bevis hvarpå må
anföras, att, enligt kommerskollegii berättelse
om fabrikerna i viket år 1847, de vid Borås
och Ulricehatnns tullkamrar afstämplade, i or
ten tillverkade bomullsväfnader, som år 1830
utgjorde 1,277,749 alnar, år 1847 uppgingo till
7,147,452 alnar. Vid bomulls- och linnefab i
än ÅR. m - E-e
kon here AG a mA
od Rd
rA
t) Införseln af keffo besteg sig 1824 till endast
1,265 1355 I.
men 1847 till. . . . . . . . 7,234,148 d:o
Tnfärseln af thå ntcelarda företn Ar am ere IK