eljest ega hopp om att, såsom ättemän, få utöfva
säte och stämma på Riddarhuset, i tid förse sig
med fullmakter af sådana capita, som icke hafva
tillfälle att sjelfva bevista riksdagen, men likväl ön-
ska befordra representationsreformen; i hvilket fall
vi förmoda att någon betalning för deras fullmakter
icke eller kommer i fråga.
Om en annan bearbetning å det Hartmansdorffska
partiets sida hafva vi äfven hört ätskilliga detaljer
omtalas, nemligen eit cirkulär från hr kammarjun
karen Rääf i Småland till Knapadeln i medlersta
Sverige med uppmanirg, att uppbjuda alla krafte:
för att genom afslag å det hvilande förslaget rädd:
den kära sjelfskrifvenheten. Då man känner och ser
dylika bearbetningar å det konservativa hållet, och
i spetsen för detta, åtminstone allt sedan konun:
Oscars anträde till regeringen, mot honom fientliga
parti, finner en af konungens högsta (om än icke
afsättliga) embetsmän, samt (erfarit huru han vic
riksdagarne öppet framstått såsom chef för den kon-
servativa oppositionen inom sitt stånd, så förefaller
det -temligen oförsynt, att den af samma parti un
derhållna tidningen Tiden icke akter för rof at
hånande klandra de högre embetsmän, som skulle
våga interessera sig eller arbeta för det af konungen
afgifna hvilande förslaget. Men så bar den genuina
adels-aristokratien alltid betedt sig, såväl i andra
länder: som i Sverge. -Den har alltid utgjort, och
kommer alltid att utgöra, den djerfvaste och mest
oförsonliga motståndare ti!l konungamakten, när denna
vill begagna sitt prerogativ för något annat ändamå!
än att gynna adeln. Må åtminstone de demokratiska
afdelningarne af representationen noga öfverväga och
besinna detta, innan de med sitt nej i urnan mot
det hvilande förslaget, gå en sådan aristokratis ären-
den ocr ännu mer befästa hennes makt!