grep honom om lifvet och störtade sig mer
honom i vattnet, hvarest de begge drunknade
Ju mera man aflägsnar sig från städerna
desto förskräckligare blifver detta vilda lifs rå:
het. Ofta visar den sig blandad med fromma
allvarsamma minnen från den puritanska cal-
vinismen, hvilken sammanblandning frambrin.
gar de besynnerligaste verkningar. Vi voro
ett balft tjog personer, Canadensare, Amerika:
nare och Engelsmän, ombord på ångbåten, som
skulle föra oss utför floden till New-Orleans.
En canadensisk officer på half sold samtalade
med en mycket yngre engelsk officer. Stödd
mot hjuhuset, hörde en amerikanare uppmärk
samt på dem. Amerikanaren var en man om
några och trettio år med en kall ton och rå
fysionomi; Halsen omgafs af en hvit halsduk,
hvilken var så styf och hög som en mur.
Deune man var icke Mormon, han var en-
dast vederdöpare. I det hans ögon föllo på
mig, gick ban fram till mig och sade:
Hur står det till med din själ ?n
Derpå lade han handen faderligt på min
skuldra,
Rätt bra — och med din egen ? svarade jag.
Gud vare lofvad!v
A men ! genmälte jag.
Han mätte mig med ögonen och utbrast:
Jag ser att du är en fördömelsens son och
den glödande ugnens barn.
Det synes glädja eder mycket, min lärarel
svarade jag.
Mitt svar förvirrade honom, mer i detsamma
hördes en hög ed från den ene af de omnimnde
fficerarne. i