Detta har tillgått på det enkla sätt, att i stållet för det man hittills ansett sig kunna fördela klasserna i afseende på den politiska färgen så, att adel, prester och embetsmän ställas på den ena sidan, borgare, bönder och pandra persoher, deremot på den andra, (hvilket iallt fall naturligtvis endast gäller approximatift), så har förf. i Handelstidningen öfverfört hela klassen af andra personern, d. v. s. ädem som ej precist höra till något af de nuvarande stånden, till den konservativa sidan. Derjemte har han räknat att i nästan hvarje stad så många af dem som hafva de högre röstetalen skola tillhöra nämnda sida, att facit blifver sådant, som han vill hafva det. Emot en sådan beräkning är nu på visst sätt ingenting att säga, om man antager premissen. Ty om det förutsättes att pluraliteten af dem som ej höra till ett visst af de nuvarande stånden, består af aristokrater, så återstår naturligtvis utom de fattigaste borgarne och bönderne, icke annat än den egentliga arbetsklassen, hos hvilken det progressiva elementet skulle sökas. Så vidt erfarenheten kan något tala, håller detta likväl icke streck; ty hittills har man ansett, att de liberala åsigterna jemte någon bildning, som väl alltid måste fordras för att göra dem gälJand2, varit att söka hos personer i en någorlunda oberoende ställning, äfvensom afskedade embetsmän oftast hört till denna kategori. Det ligger onekligen en sanning deri, att den patenterade bildningen och förmögenheten, om de blifva uteslutande privilegierade, sträfva att isolera sig från folkets intressen; men lika litet lärer man komma långt i framskridande och samhällsutveckling genom att såsom grundsats utestänga både bildning och förmögenhet i allmänhet såsom vådliga, emedan det på sådana vilkor icke allenast blefve svårt att uppställa någon representation till landets bästa, om man ock hade makten dertill, utan ock kan med visshet antagas såsom absolut omöjligt att genomdrifva en sådan representation, hvilket öfver hufvud aldrig kan ske utan biträde af allmänna tänkesättet inom de bildade klasserna. Härmed anse vi oss hafva lemnat ett skäl, hvarföre Handelstidningens beräkningsgrundicke kan bestå. En annan kalkyl deremot, i praktiskt hänseende serdeles upplysande, vore om Handelstidningen ville göra sig besvär att efterse, i fall det låter sig göra, huru den votering, som nyligen i Götheborg ägt rum för riksdagsmannavalen derstädes, skulle hafva slagit sig ut enligt det hvilande förslagets röstberäkning. Detta skuile äfven lemna en mera direkt probersten på riktigheten af den ena eller andra af de motsatta supposilionerna.