gängliga i bokhandeln. I allt fall, hvad är det
väl: som urständsatt teatern, att gifva åtroin-
stone en af de lofvade nuvåtgerna såsom Öpp-
ningsrepresenialion? Vi hafva med det stör-
sta deltagande för det öramande skick, hvari den
kungliga teatern befinner sig, för att endast
tala om det financiella (artikeln i Posttidnin
gen förmäler nemligen, att förra terminens in
komster ,:j lemnat tillgång till någon utdel-
nning åt de lottegande löntagarne,), likväl an-
sett ofvanstående anmärkningar nu icke vara
för tidiga, då man äfven i år ser den ledsam ma om-
ständigheten förnyad, att gammal skåpmat upp-
dukas för öppnande af ett nytt spelår.
Den lyriska scenen kommer till en början
att upptagas af Tjufskytten, Stradella och Der
Stumma från Portici. Längre fram väntas ev
ny opera, Martha, med musik af Flotow, ät
vensom Puritanerna af Bellini. Det är doct
något. :
— Utom ofvanstående, underrättas man äf-
ven af artikeln i Posttidningen, att de särskild:
kostnaderra för galaspektaklerna, i anledning
af förmälningshögtidligheterna, uppgått till 4107
rdr bko, hvilka Konungen bekostat, äfvensom
H. M. betalt 2446 rdr för extra och interims-
pensioner, förut anvisade på teaterkassan, men
hvilka hon ej mäktat gälda.
— En lycklig förändring. Tidningen Sön-
dagsbladet är - föga känd utom hufvudstaden,
men bland Stockholmsboerne är det en bekant
sak, hurusom detta blad förr hade en af sina
förnämsta inkomstkällor för debiten, uti anfall
på polisen, dervid det icke sparades på glupsk-
heter hvarken mot polismästaren eller betje-
ningen, och mången undrade den tiden till och
med flere gånger att detta kunde gå för sig
onäpst. För den som ännu påminner sig det
språk som då af Söndagsbladet begagnades, må-
ste det förefalla både trefligt och roande, ja,
nära nog uppbyggligt att erfara huru helt an-
norlunda det nu låter. -
Se här t. ex. hvad man tillfälligtvis kommer
att läsa i Söndagsbladet för gårdagen med an-
ledning af den nya poliskårens mönstring m.
m. Det omtalas att flere bland de nya poli-
serne råkat öfverlasta sig och en bade fört
oväsen på en källare, hvarför han biifvit afske-
dad, i anledning hvaraf Söndagsbladet utbrister:
xoch vi (Söndagsbladet) hafva med glädje erfa-
rit, att öfverståthållareembetet, då saken kom
ptill dess kännedom, tvert afskedade den brotts-
lige, vilket exempel utom all fråga skall
phafva god verkan på kamraternen.
Ett stycke längre ned läser man vidare föl-
jande vackra moraliska Söndagsbladsbetraktelse:
Det allvar, hvarmed polisstyrelsen emeller-
mid förklarar (för Söndagsbladets utgifvare?
sig vilja gå till väga då det gäller att näpse
af patrullerna föröfvadt våld, begångna exces-
ser och tjenstefel, cch hvarpå man nu haft
lugnande exempel, bör kuona till stor delåt-
minstone trankilisera allmänheten. Om mar
konseqvent och utan alla konsiderationer till-
lämpar denna princip, så är det allt för tro-
pligt, att den grund, hvarpå det nya organisa.
tionsförslaget är uppfördt, visar sig fast och
god, samt att sjelfva institutionen vinner der
kredit i det allmänna, som man (märk läsare
pordet: man), derigenom afsåg att bereda henne
Att svåra hinder dessförinnan äro att besegra
våra pröfningar att geromgå, och obehag a
mångfaldigt slag att befara, det ligger isaken
natur, ty Rom byggdes icke på en dag, hete
det. Allt beror på kraften i den hand son
håller tömmarna till åkdonet: släpper han fö
,ösa tyglar, innan hästarna äro tillräckligt in
körda, så skena de och slå hela åkdonet
spillror..
Vi koppas att denna vackra blandning af rå
och loford, från en så respektabel hand, skal
blifva af bästa effekt. Det synes blott fela
utgifvaren kappa och krage, för att när son
helst kunna ordineras.
Uti en annan artikel som handlar om et
rättegångsmål !emellan en fabrikant och han
arbetare, läses följande:
Vi instämma häruti, glädjande oss öfver at
phärigenom se ett bevis derpå, att de galn
läror, man en tid bortåt uppdukat för arbets
klas:en (det är allt Söndagsbladet som talar
ej förmått sönderslita de band, som hittill
sammanhållit husbönder och arbetare och gjor
vårt samhälle lyckligt och idogt.
Eget nog förekommer likväl på nästa sida
anledning af de offentliga nöjena, en teckning
icke alldeles så idyllisk, som den nyssnämnde
En större förlust, oersättlig dertill, är den lättj:
den bristande arbetslust, hvaraf de som fatt
smak för dessa förströande s. k. folknöjen öf
verväldigas, genom ett fortsatt bruk deraf. Hem
komv en från dessa natt-orgier, utvakad, uttröt
tad och till och med kanske litet drucken, sakna
arbetaren vid uppvaknandet både arbetskraft, ar
betshåg och arbetslugn, för att ej fästa sig vi
de ekonomiska betryck, som derigenom honor
åsamkas. Det blinda inrusandet i nöjenas hvir!
vel är ej något godt tecken; husböndernes kla
gan är allmän, och tjenarnes ställning tillkän
nagifver mer än tillräckligt, att denna klaga
ej är obefosadn.
Vi lemna åt den som sjelf behagar, att ul
fundera det närmare sammanhanget med denr
Amvändalsa arch hvarifrån den härleder sit