gängliga i bokhandeln. I allt fall, hvad är det väl: som urständsatt teatern, att gifva åtroinstone en af de lofvade nuvåtgerna såsom Öppningsrepresenialion? Vi hafva med det största deltagande för det öramande skick, hvari den kungliga teatern befinner sig, för att endast tala om det financiella (artikeln i Posttidnin gen förmäler nemligen, att förra terminens in komster ,:j lemnat tillgång till någon utdelnning åt de lottegande löntagarne,), likväl ansett ofvanstående anmärkningar nu icke vara för tidiga, då man äfven i år ser den ledsam ma omständigheten förnyad, att gammal skåpmat uppdukas för öppnande af ett nytt spelår. Den lyriska scenen kommer till en början att upptagas af Tjufskytten, Stradella och Der Stumma från Portici. Längre fram väntas ev ny opera, Martha, med musik af Flotow, ät vensom Puritanerna af Bellini. Det är doct något. : — Utom ofvanstående, underrättas man äfven af artikeln i Posttidningen, att de särskild: kostnaderra för galaspektaklerna, i anledning af förmälningshögtidligheterna, uppgått till 4107 rdr bko, hvilka Konungen bekostat, äfvensom H. M. betalt 2446 rdr för extra och interimspensioner, förut anvisade på teaterkassan, men hvilka hon ej mäktat gälda. — En lycklig förändring. Tidningen Söndagsbladet är föga känd utom hufvudstaden, men bland Stockholmsboerne är det en bekant sak, hurusom detta blad förr hade en af sina förnämsta inkomstkällor för debiten, uti anfall på polisen, dervid det icke sparades på glupskheter hvarken mot polismästaren eller betjeningen, och mången undrade den tiden till och med flere gånger att detta kunde gå för sig onäpst. För den som ännu påminner sig det språk som då af Söndagsbladet begagnades, måste det förefalla både trefligt och roande, ja, nära nog uppbyggligt att erfara huru helt annorlunda det nu låter. Se här t. ex. hvad man tillfälligtvis kommer att läsa i Söndagsbladet för gårdagen med anledning af den nya poliskårens mönstring m. m. Det omtalas att flere bland de nya poliserne råkat öfverlasta sig och en bade fört oväsen på en källare, hvarför han biifvit afskedad, i anledning hvaraf Söndagsbladet utbrister: xoch vi (Söndagsbladet) hafva med glädje erfarit, att öfverståthållareembetet, då saken kom ptill dess kännedom, tvert afskedade den brottslige, vilket exempel utom all fråga skall phafva god verkan på kamraternen. Ett stycke längre ned läser man vidare följande vackra moraliska Söndagsbladsbetraktelse: Det allvar, hvarmed polisstyrelsen emellermid förklarar (för Söndagsbladets utgifvare? sig vilja gå till väga då det gäller att näpse af patrullerna föröfvadt våld, begångna excesser och tjenstefel, cch hvarpå man nu haft lugnande exempel, bör kuona till stor delåtminstone trankilisera allmänheten. Om mar konseqvent och utan alla konsiderationer tilllämpar denna princip, så är det allt för tropligt, att den grund, hvarpå det nya organisa. tionsförslaget är uppfördt, visar sig fast och god, samt att sjelfva institutionen vinner der kredit i det allmänna, som man (märk läsare pordet: man), derigenom afsåg att bereda henne Att svåra hinder dessförinnan äro att besegra våra pröfningar att geromgå, och obehag a mångfaldigt slag att befara, det ligger isaken natur, ty Rom byggdes icke på en dag, hete det. Allt beror på kraften i den hand son håller tömmarna till åkdonet: släpper han fö ,ösa tyglar, innan hästarna äro tillräckligt in körda, så skena de och slå hela åkdonet spillror.. Vi koppas att denna vackra blandning af rå och loford, från en så respektabel hand, skal blifva af bästa effekt. Det synes blott fela utgifvaren kappa och krage, för att när son helst kunna ordineras. Uti en annan artikel som handlar om et rättegångsmål !emellan en fabrikant och han arbetare, läses följande: Vi instämma häruti, glädjande oss öfver at phärigenom se ett bevis derpå, att de galn läror, man en tid bortåt uppdukat för arbets klas:en (det är allt Söndagsbladet som talar ej förmått sönderslita de band, som hittill sammanhållit husbönder och arbetare och gjor vårt samhälle lyckligt och idogt. Eget nog förekommer likväl på nästa sida anledning af de offentliga nöjena, en teckning icke alldeles så idyllisk, som den nyssnämnde En större förlust, oersättlig dertill, är den lättj: den bristande arbetslust, hvaraf de som fatt smak för dessa förströande s. k. folknöjen öf verväldigas, genom ett fortsatt bruk deraf. Hem komv en från dessa natt-orgier, utvakad, uttröt tad och till och med kanske litet drucken, sakna arbetaren vid uppvaknandet både arbetskraft, ar betshåg och arbetslugn, för att ej fästa sig vi de ekonomiska betryck, som derigenom honor åsamkas. Det blinda inrusandet i nöjenas hvir! vel är ej något godt tecken; husböndernes kla gan är allmän, och tjenarnes ställning tillkän nagifver mer än tillräckligt, att denna klaga ej är obefosadn. Vi lemna åt den som sjelf behagar, att ul fundera det närmare sammanhanget med denr Amvändalsa arch hvarifrån den härleder sit