nämsta grundsats, och just emedan vi vilj upprätthålla densamma, måste vi, i dess och all tyska staters intresse, vidblifva denna förklaring Vi måste alltså afgilva vår, på fast rätts grund hvilande förklaring, att vi icke kunn: beskicka församlingen i Frankfurt a. M., si länge densamma anser sig som den återställde förbundsförsamlingen, och har anspråk på der af denna karaktär härflytande myndighet. Om vi måste ställa denna åsigt såsom främ. sta grunden för vårt afslag, så hafva vi likvä icke velat undandraga oss ett moget öfvervägande af den andra utgångspunkten: den föreslagna åtgärdens nytta och välgörande inflytande. Men äfven här kunna vi icke dela det kejserliga kabinettets förutsättning: att återställandet af förbundsförsamlingen i närvarande ögonblick vore nyttigt för Tysklands sammanhållning, samt nödvändigt såsom tjenligaste sättet att lösa den vacklande författningsfrågan: Det kommer. framför allt derpå an, att fatta det mål, som skall uppnås, klart i ögat. Vi måste, enligt den bestämda, äfven nu upprepade förklaring af kejserliga kabinettet, antaga, att vi äro eniga om att den förra förbunds: författningen icke åter kan oförändrad uppträda i lifvet. I öfverensstämmelse med vår redar 1848 gifna förklariog om behofvet af en tids enlig förändring af densamma, samt med afse: ende på ofvannämnde löften och derpå stödd: fordringar, icke af ett parti, utan af hela na tionen, kräfver sakens natur en ombildning a densamma. Vi antaga derföre äfven utan betänkande Osterrikes förklaring, att det ej afser att åter: ställa den äldre förbundsförfattningen, utan blot vill återvända dertill såsom till en äldre rätts. grund, för att ernå en ombildning af densamma Men vi måste fråga: om det gamlas åter. ställande i detta ögonblick verkligen är rätt: vägen, att uppnå det åsyftade målet? Vi kunna icke förtiga vår öfvertygelse, at vägen icke är den rätta, utan leder till mot satt resultat, mot hvad österrikiska regeringer åsyftat; och redan derföre måste vi draga :i betänkande att ingå på en väg, som skulle för sätta oss i omöjlighet, att lösa ett gilvet ord Vi säga öppet att vi icke vilja det oförän drade gamla; icke vilja det under några om ständigheter eller några vilkor; men just der före kunna vi ej försätta oss i ett läge att se oss tvungna till des: upprätthållande. Vi vilj en välgörande tillräcklig ombildning; derföre kunna vi icke binda oss på förhand vid de såsom otillräckliga och för ingen tid såsom nyttiga bepröfvade former. Wiesbaden den 31 Aug. Grefven af Chambord har i dag morse afrest. I går emottog han de närvarande legitimisterna, och tog a! dem afsked med följande ord: Mina vänner. Jag säger eder, som för min skull lemnat eder härd och edra familjer, min sista helsning. Jag tackar eder för de känslor j för mig tolkat. Jag känner de män, som äga mitt förtroende; vår väg är för oss utstakag; vi vilja följa densamma med stränghet och försonlighet. (.Ja, Ja!s) Om Frankrike, om den lagliga ordningen hotas, och en dag den man behöfves, som j kallen eder konung, och som är allas eder vän, (lefve konungen!) skall mar inna oss, eder så väl som mig, beredde. Lefven väl, mina vänner! Lefven välln ITALIEN. ij Från Neapel skrifver en korrespondent den 4 Augusti: Konungen har från Gaöta, hvarest han uppehållit sig de tvenne sednaste månaderna, återcommit till hufvudstaden. Talrika politiska irresteringar höra nästan till ordningen för dasen; reaktionen framfar här med en häftighet, om gränsar till vansinnighet: Absolutismen nar fullständigt blifvit återställd och har aldrig visat sig mera fiendtlig mot folkets frihet in nu Från Piacenza berättas, att ett kloster icke ångt derifrån blifvit för en tid sedan kringändt af militär, hvarefter sträng undersökning olifvit hållen i alla rum. I Livorno har ett tumult förefallit då gensdarneriet skulle arrestera en person, som på nåsot sätt förgått sig, men som fick hjelp af folet. Lugnet återställdes dock snart. j Den franska tidningen LUnivers innehåller tt påfligt bref, som uppdrager åt erkebiskopen f Rimini att förära en gyllene krona åt dervarande undergörande madonnabild, som har len egenheten att röra sina ögonp. BRASILIEN. Från Rio Janeiro gå underrättelserna till d. 8 Juli och från Bahia till den 26; deäro till n del af betänkligt slag, i afseende på freden ned Storbritannien. Engelska krigsångfartyget ormorant bade nemligen in i Paranaguay föröljt 4 skepp, som ansågos för slafskepp, benäktigat sig dem och ville bogsera ut dem, å ett vid utloppet beläget fäste gaf eld på artyget Cormorant lösgjorde då sina priser, ide sig utanför fästet och grusade det innan ort med sina 84:pundiga kanoner. I Rio Jaeiro väckte detta stor harm; på vissa gator unde ingen engelsman mera gå trygg, och epresentanthuset beslöt genast bemyndiga styelsen att lägga förhöjd tull på alla engelska aror. Man trodde likväl att senaten icke kulle bifalla detta beslut. WESTINDIEN. En infordran från britiska handelsministeren f uppgifter öfver Havannas och Porioricos inch utförsel i allå brittiska hamnar, för de 2 ista åren, 1848 och 1849, låter förmoda att torbritannien ärnar protestera mot den diffeentialtull, som spanska kolonialstyrelsen låter ortfarande upptaga af brittiska skepp, så väl om alla andra utländska, oaktadt spanska far yg numera åtnjuta samma frihet som brittiska brittiska hamnar. AUSTRALIEN. Nyseländska bladet Wellington independent f den 18 Maj berättar att det andra fartyget ör i år, barken Cornelia, kapten Mickleburg,