tredje — var ni. Öfver er och ert lättsinne har hon ofta jemmerligt beklagat och förargat sig, och yttrat, att om ni icke bättrade er, vore ni förlv:ad.o Jag vet dets, svarade Bernard. Men hönan hade verkligen öfvernaturliga egenskaper. Zilla gaf mig henne på sin äödsdag. Hon sade att djuret skulle vid tvifvelaktiga tillfällen tjena mig som orakel. Jag skuile då fråga det högt och räcka det föda med högra handen. Emottog det icke den, då borde jag nogare undersöka saken, eller helst alldeles öfvergifva den.n pDer ha vi det! ropade Zehra, skrattande ännu högre än förut. ÅAldrig hade jag väntat få höra, att den hos den gamla fula Bijou inlärda vanan eller egenskapen att blott låta mata sig med venstra handen, var öfvernaturlig. Zilla hadle så dresserat det stackars kräket, och bon vegagnade sig. deraf, ty öfvertygad om ert lättsin:ne, antog hon, att en sak skulle vara högst tvivelaktig om den så skulle synas för er. Hon villesgenom. hönan tvinga er till eftertanke. Deruti bestod hela miraklet., Ah! Det förklarar sig helt naturligt, sade Bernard öfverraskad. Men hvarföre hade Zilla egentligen så dresserat djuret ?p pFörsto, svarade Zehra, naf ledsnad och medan hon gerna ville hafva någon att modellera, sedan af böjelse för det hemlighetsfulla, och ändtligen för er skull, då hon icke visste sig något annat råd. Men det faller mig nu in, att hon en gång skref mig till, att ni åter företagit er något så lättsinnigt, att den bäste student i quartier latin icke kunnat gjort det besattare. Ni hade, emedan konungen nådigst bebagat visa er vattenkonsterna i Marly bortkastat tolf millioner. Hon var härföre högst uppbragt mot er, och denna uppbygaliga historia har säkert föresväfvat henne, då hon gaf er en — höna till hofmästare.