unge lättsinnige köpmannen Bernard. Han gällde
för den försigtigaste och kunskapsiikaste finan-
cier i hela Peris. Men med dessa egenskaper
kontrasterade dock den af Lvarje barn i Paris
om underhönan kända sagan, hviiken på det
narraktligaste sätt blef förändrad, förstorad och
ända titl det otroiga omgestaltad. At ban
icke talade med någon om detta föremål, bi-
drog ock att öka ryktet derom. Vände man
sig till bans fru, så förnekade hon al!deles icke
hönans tillvaro, berättade hvad hon visste, nem-
ligen att hennes man emott2git den till vård
af en afliden bekant och sedan vant sig vid
djuret, som föröfrigt hade flera sällsamita egen-
heter. Med denna enkla förklaring åtnöjdes
man icke och hönan var och förblef en bus-
demov, om icke Lucifer sjell.
År förgingo emellertid. Bernard hade re-
dan vida öfverskridit medelåldern och bans fem-
tionde födelsedag nalkades, då en omständighet
tilldrog sig, som på bonom gjorde djupt in-
tryck. Bernard hade dag efter dag blifvit mera
tyst och melankolisk; hon syntes lida, Felieite
som med passion älskade honom, bönföll att
få veta hvad som oroade och plågade horom.
Hon förvånades då ban ändtligen angaf en or-
sak, som under andra omständigbeter skulle
synts henne löjlig, mer nu på det högsta be-
dröfvade henne. Bernard sade henne, att han
vore öfvertygad om sin nära förestående död.
Han trodde sig hafva genom itskilliga trfaren-
heter kommit till visshet om det irnerligaför-
bållandet som ägde rum emellan hans existens
och den af Zilla emottagna talismanens, den
svarta hönens. Sädanv någon tid hvarken åt
eller drack dena, hon blef för hvar dag sva-
gare och ban motsåg hennes död. TIntäffade
den, så vore det ett förebud till hans, ty bans
öde tycktes vara oski!jakiigt fästedt vid detta
(djurs tillvaro.
Felieit6 förskräektes öfver hvad den älskade