-— Det vill synas, som om franske presiden-
ten Louis Napoleons resa till provinserna haft
på honom en helsosam inflytelse, att döma af
de tal han hållit i Strasburg och Lyon, och
hvari han efter en lång tid af tvetydighet å
oyo afgifvit ett högtidligt löfte att vilja re-
spektera konstitutionen. Huru detta löfte kan
komma att hållas må vara en fråga för sig, så
omspunnen som han är af reaktionära rådgif-
vare, hvilka han dessutom sjelf tyckes före
trädesvis söka. Men löftet är ändå alltid godt
för nationen att hafva tills vidare. Med an-
ledning af nyssnämnda tal, (hvaraf det vigti-
gaste innehållet äfven är meddeladt i Afton-
bladet) har Le Siecle några politiska betrak-
telser, som äro af serdeles intresse, och hvilka
vi ansett förtjena att meddelas i öfversättning:!
I Förenta Staterna, hvarest den sjelfskrifne
presidentkandidaten var den man som genom
sin klokhet och sitt svärd grundlagt fädernes-
landets oafhängighet, den man som på ett ma-
jestätiskt sätt undanbedt sig konungavärdighe-
ten, der kunde konstitutionen förklara att en
president kunde återväljas hur många gånger
som helst. Detta var ett sätt att visa sitt för-
troende och en artighet mot general Washing-
ton. Denne odödlige medborgare, hvilken med
sin orubbliga redlighet och enkelhet uträttat
vida större saker än de största genier, har ge-
aom sin klokhet godtgjort de amerikanska kon-
stituanternas oklokhet. Genom sin vägran att
såta sig för tredje gången återväljas till presi-
dent, har Washington modifierat sitt lands
konstitution.
Efter det exempel som var gifvet af gene-
ral Bonaparte, och då man nyligen haft en re-
staurerad monarki, som varat 44 år oaktadt
ett fall som: man trott vara definitivt, — borde
då 1848 års konstituerande församling hysa
samma förtroende som Förenta Staternas kon-
gress? Man svare oss med handen på hjerta!!
Det är möjligt att hr Louis Napoleon Bona-
parte af vår första republikanska församling
icke rönt så mycken sympathi, som han vän-
tat sig. Men må ock herr presidenten ihåg-
komma tvenne omständigheter: den första att
man redan den tiden trängde sig på honom
med de råd, som han med rätta berömmer
sig att icke hafva följt; den andra att om den
konstituerande församlingen till viss grad fruk-
tade den förklarade arfvingens val, så sökte
den derföre icke att usurpera på framtiden. —
Terminen för en möjlig revision af konstitu-
tionen har blifvit utsatt till tredje året af hvarje
lagstiftande församling.
Genom ett sammanträffande, som ingen kun-
nat förutse, upphör presidentens och den lag-
stiftande församlingens makt på en gång, så
att man icke kan inse huru det utan att våld-
föra konstitutionen blifver möjligt att revidera
densamma i så god tid att Louis Napoleons
återväljande kan göras lagligt. Skall det då
för kejsarens brorson vara en sådan olycka
att åtminstone för en tid åter inträda i det
privata lifvet, då han genom sin undergifven-
bet under folkets skrifna suveränitet skulle
visa verlden att lagen i Frankrike är mäkti-
gare än alla intriger, beherrskar alla ensidiga,
amlitiösa sträfvanden, de må nu utgå från
partier eller enskilda personer?
Vi vilje icke uppväcka någon farhiga hos
republikens hr president, då vi påminna ho-
nom, att om Napoleon, i stället för att låta
utvälja sig till konsul på 10 år, sedermera till
konsul på lifstid och slutligen till kejsare, icke
bade uppretat alla sina rivalers äregirighet och
ända till raseri uppsporrat de gamla dynasti-
ernas sårade stolthet, så skulle en så stor man
icke hafva slutat sina öden på S:t Helena, un-
der tillsyn af en engelsk fångvaktare. Den
tappres mod låter snarare hänföra än hejda sig
genom åsynen af hotande faror, genom utsigten
på äfventyr. Det är till hr Bonapartes för-