blott borttagande af ergen och orenlighet utan äf-
ven, enligt ett bilagdt herr professorn och riddaren
C. G. Mosanders bevis af den 20 i denna månad.
borttager finkeloljan, och rått bränvin med kol re-
nadt derefter vanligen utgör en förädlad vara, så
ansåg hr de Berg den verkställda reningsåtgärden
hänföras under det förbud, som till förekommande
af förfång för destilleringsbolaget blifvit i nåder
stadgadt. Enahanda förhållande är det med filtra-
radt bränvin, hvilket icke eller genomgår någon de-
stillering genom värme, men hvilken filtrering till
afsalu äfven ingen arnan, än medlemmar af destil-
leringsbolaget är tillåten.
Ailtså ansåg hr de Berg Nordström skyldig,
och yrkade bötesansvar, m. m.
Under den 23 Januari d. å. afgaf Nordström
anmärkningar mot ofvanstående förklaring al
br de Berg, hvari Nordström visar: 1) att
Drätselkommissionen icke kan hafva större makt
och myndighet än konungen sjelf; 2) att 60 S
regeringsformen förbjuder till och med konun-
gen att fastställa monopolier; 3) att icke en
gång distilleringsbolaget sjelf hbittills fordrat,
att alla näringsidkare skulle för att främja bo-
lagets fördel tillhandahålla allmänheten oren-
ligt och för helsan skadligt bränvin; åberopande
sig i öfrigt, att han hvarken distillerat eiler
ens kryddat något bränvin. Med skäl fram-
hå!les doktor Mosanders betyg om finkeloljans
borttagande genom rening med kol, såsom ett
bevis för enhvars naturliga rätt att få rena det
bränvin han vill sjelf eller låta andra förtära,
då det är finkeloljan som är skadligast, och äf-
ven andra osnygga ämnen afskiljas. Mot po-
lismyndigheten anmärktes, att det synes vara
oförsvarligt att vilja hindra dem, som hafva
fått rättighet att försälja bränvin till arbetande
klassen, från att låta borttaga just det mest ru-
sande deri, som är finkeloljan.
Vidare invändes, att den åberopade kongl.
förordn. af den 8 Maj 1821 icke funnes;
och att den af den 9 samma månad, enligt hvad
ock öfverståthållareembetets kungörelse af den
28 i samma månad innehåller, endast hade för-
bindande kraft till den 1 Nov. 1824. Att Kongl.
Maj:t den 27 Mars 1844 afslagit distilierings-
bolagets underd. ansökning om upplifvande och
stadfästande af förutgående lagbestämmelser är
eit bevis emot, men icke för åtalets behörig-
het; ty äfven om den bifallits bade dessa lag-
bestämmelser måst genom en serskild kungö-
relse förnyas, såvida öfverträdelser der emot
skulle kunnat lagligen beifras.
Den strofen i resolutionen hvari säges, att
dessa författningar ännu icke till kraft och ver-
kan upphäfts, lärer blott kunna anses röra K.
M. tillåtelse i det, den 15 Juni 1828 utfärdade
bref, hvari förlängning medgifves å arrendet
för stadskassans räkning. Slutligen åberopas
två gode mäns intyg att apparaten blott är så-
dan som den af Nordström beskrifvits.
Nu skulle man väl, efter allt detta, före-
ställa sig att saken var nog utredd, för att obe-
hörigheten af åtalet borde vara i ögonen fal-
lande och öfverståthållareembetets resolution
ett påtagligt ingrepp i enskild frihet och rätt;
heldst då det besinnas, att en sådan tydning
som den, att endast distilleringsbolaget skulle
ega att rena det finkelbränvin, som af allmo-
gen till staden införes, skulle, i fall ej Stock-
holms innevånare vilja supa finkel, göra distil-
leringsbolaget till enda uppköparen af detsam-
ma, hvarigenom denna varans inköp skulle äfven
blifva ett monopol och bränvinspriset af bolaget
heit och hållet bestämmas. Men allt detta oak-
tadt har kongl. hofrätten fällt ett utslag, under
d. 5 sistl. Juli, hvari yttras:
Kongl!. hofrätten har ue vextade skrifter, tillika
med ett från öfverståthållareembetet för polisären-
der infordradt och afgifvet utlåtande i målet, sig före-
läsas låtit, samt parterna muntligen hört; och enär
Nordström under målets handläggning uppgifvit och
antydt, att den af honom verkställda rening af brän-
vin skett till försäljning ), finner kongl. hofrätten,
jemlikt 34 och 43 8S i kongl. förordningen den 13
Okt. 4848 angående vilkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin, jemförde med kongl. brefvet
om bestämmandet af Stockholms stads bränvinsbrän-
nings- och destilleringsrättigheter den 435 Juni 1825,
4 uti det emellan Stockholms stads drätsel-kom-
mission och destilleringsbolaget härstädes den 314
Aug. pyssberörde år upprättade kontrakt, samt kongl.
resolutionen den 9 Maj 1824, och öfverståthållare
embetets derpå grundade kungörelse den 28 isamma
månad och år, ej skäl att i det öfverklagade besvä-
ret ändring göra; vid hvilken målets utgång klia
gandens yrkande om skadestånd och ersättning för
rättegångskostnad varder af kgl. hofrätten ogillsdt.
Målet är nu draget under högsta domstolens
pröfning; och då denna sak otvifvelaktigt är af
större vigt än mången inser, då vanligen in-
skränkning i enskild rätt sker successivt och
så, att vederbörande bana sig väg till det god-
tyckliga förfarandet, genom åberopande af be-
nörigheten utaf förut vidtagne förbisedda åt-
särder eller beslut, lärer detta vara ett till-
äckligt skäl att göra en sådan sak till före-
mål för den offentliga uppmärksamheten. Ty,l
skulle distilleringsbolaget vinna denna sak, såll
kunde under en eller annan förevändning möj-
igen, vid något annat tillfälle, ett lika ingrepp
söras uti enskildes rätt att koka, steka eller
vad som helst.
) Detta är åter en vändning af författningarnes syft-
ning. Det är nemligen icke i fråga annan för-
säljning, än den minutförsäljning som hustrun med
tillstånd och mot stadgad afgift egde göra åt gäster
på näringsstället. Ins. anm.
(Slutet följer.)