ZILLA OCH ZEHRA) BERÄTTELSE ar C. v. WACHSMAN. Du har rätt, sade hon med en nickning. Och då herr Bernard är vår vän, så kunna och böra vi tala öppet med bonom. Allt bilägges då på bästa sätt. En förbindelse med Zehra kan redan derföre icke komma i frågav, sade hon, emedan hon redan är förlofvad med en ung man af vår natior. Kanhända har ni på Pont-Royal sett den vackra, smärta ynglingen ifrån Pyreneerna? Huru ? ropade Bernard öfverraskad. Han, som i går klippte hunden? Alldeles!s svarade Zehra. Han klipper hundar och hans far reparerar råttfällor. Bernard föll som ur skyarne. Den gamla syntes njuta af hans förvåning. Hennes ögon blefvo lifligare, i hennes drag spelade ett leende och en viss triumf. Lär, herr Bernard, sade hon sedan, att zigenaren är stolt och att äfven tiggaren kan förakta rikedomen. Den gamla sade åter två asiatiskt klingande ord till Zehra, och denna lemnade hastigt rummet. Ni torde nu finna, herr Bernard,, sade Zilla härefter i lugnaste ton, att under dylika förhållanden någon förbindelse emellan er och Zehra icke kan komma i fråga. Efter några dagar skall ni äfven tacka mig, för det jag hindrat er ifrån att blifva ett åtlöje för hela Paris. Icke dess mindre qvarstår min öfvertygelse, att ni så snart som möjligt bör gifta er. Ni behöfver en maka, som älskar er och till hvilken ni, jemte kärlek, eger fullt förtroende. Då jag nu tillfälligtvis känner en sådan ... Så vill ni förhbjelpa mig till skatten I afbröt henne Bernard kort och med förtrytsam min. Min fru, jag är derföre högst förbunden, men -.:-. Ni vill sjelf söka en sådans, inföll Zilla. Ingenting är billigare. Men då man vid sö) Se A.B. JM 195, 196, 200 och 201