den högre adeln mera sällan förmälde sina döttrar
med en ofrälse. De fullblodiga ansågo detta för
en fläck på hela familjen och endast behofvet för-
mådde något förnämt hus till sådant missgifte.
En annan omständighet bidrog, att Bernard
först tänkte på en sådan förändring. Ibland
hans fars gäldenärer var en man, af gammal
slägt, men med förstörda förmögenhetsomstän-
digheter — en herr de S:t Chamans. Han var
beslägtad med en mängd hoffamiljer, men de
lemnade honom utan hjelp, sedan han dels
med, dels utan sitt förvållande, förlorat sin
stora förmögenhet. Herr de S:t Chamans hade
en enda dotter. Felicit de S:t Chamans stod
just i ungdomens och skönhetens hgsta blom-
string, då Bernard en dag begaf sig till hen-
nes far, för att med honom uppgöra en pen-
ningaffär. Han såg flickan blott ett ögonblick,
men hon gjorde ett icke ringa intryck på den
unge mannen. I dag — stod hennes bild åter
lefvande för hans själ. Hon var den enda,
tyckte han, hos hvilken hjertats böjelse och ut-
sigten till en slägtförbindelse med den högät-
sade verlden läto förena sig. Men nejv, inföll
han genast. Det är icke tänkbart. Tjugo
höga anförvandter skulle upptorna svårigheter
på svårigheter. Jag vill följa den riktning,
som blott mitt hjerta angifver, utan att fästa
afseende på biomständigheter.n
Men hans hjerta hade redan talat. Innan
han hemkom voro hans tankar redan hos Zehra
och han förskräcktes verkligen, då han fann,
att han satte henne i förbindelse med gifter-
målsbetraktelsen. Huru, gifta sig med en xi-
generska? — omöjligt. Likväl kunde han
hela dagen icke slå denna tanka ur sinnet och,
underligt NO8, var den äfven följande dagen
lika liflig. Han gjorde sig en mängd förebrå-
elser, och likväl återkom han beständigt till
den. Efter några dagar syntes saken honom
på långt när icke så älventyrlig, så omöjlig,