RATTEGANGS- OcH POLISSAKER.
Målet angående eldsvådan i ljusfabrikören Holms
magasin förevar åter i går i rådstufvurätten, dervid
den person — bleckslagaren Granholm, för hvilken den
vid förra tillfället afnörda gumman skulle berättat,
att en person, som varit i Holms arbete, hade yit-
rat fGendskap till honom — afbördes som vittne om
hvad gumman sagt. Då detta vittne berättade att
det icke så noga kunde minnas hennes ord, men att
dessa icke innefattat rågot annat än att en karl,
som gått på arbete hos Holm, bott i huset der hon
bodde, och att hon blott tillfälligtvis kommit att
yttra dessa ord, så ville Holms rättegångsbiträde,
protonotarien Herwean, till vittnet hafva framställd
frågan om hvad som föranledt vittnet, då gummans
berättelse var så betydelselös, att till grosshandlaren
Carl Fredrik Holm omtala saken, med ett slags upp-
maning åt denne, att låta ljusfabrikören Holm få
veta det för att göra sig underrättad om förhållandet.
Häradshöfding de Berg bestridde denna frågas fram-
ställande till vittnet, emedan, som hr de Berg ut-
tryckte sig, br Carl Fredrik Holm vore en i sam-
hället så allmänt aktad man, att bans namn icke
borde inblandas i denna sek.
Hr Herwan yttrade sin förvåning deröfver, att hr
de Borg, såsom allmän åklagare, ville sätta sig emot
frågors framställende till vittnena, då sådant kunde
leda till upplysning i en sak som denna; han trodde
det åligga hr de Berg såsom pligt och äfven för ho-
nom vara en tillfredsställelse att söka så mycken
klarhet som möjligt, och ett annat förbållanda vore
icke tillständigt en allmän åklagare. Hr Horwan
slutade med att vidhålla sin begäran om frågans
framställande till vittnets besvarande.
Hr de Berg förklarade, att om något förefallit mel-
Jan hr Granholm och hr Carl Fredrik Holm, så hade
detta passerat mellan fyra ögon, och derom finge in-
tet vittnesförhör ega rum, samt fiage ej upptagas i
protokoilet, hvarföre hr de Berg fortfarande bestridde
frågans framställande.
Efter öfverlåggning förklarade rätten, att den ar
hr Herwan framställda frågan icke borde till vitt-
nets besvarande framställas.
Till i går voro uppkallade som vittnen, utom hr
Granholm, en snickarearbetare och tre dalkullor.
Mot den förre framställde hr Herwan jäfsanmärk-
ning, samt företeddo ett bevis, att en person med
lika namn som vittnet hade blifvit för stöld straf-
fad. Vittnet förklarade sig dock vara en annan per-
son, och hr de Berg, som snmärkte att han tills nu
saknat kännedom om att vittnet skulle kunna vara
straff d, yrkade på dess afhörande, emedan det icke
blifvit styrkt att vittnet vore den person, som i be
tyget omtalades. Derjemte undföllo hr de Berg nå-
gra ord om att en sådan jäfsanmärkning gjordes nu
först.
Hr Herwan upplyste, att Holm först sedan vittnet
afgifvit sin herättelse i polisen blifvit af andra per-
soner gjord uppmärksam på förhållandet.
Hr de Berg förklarade nu, att det icke förundrade
honom att en sådan jäfsanmärkning komme från
Holm, som suttit på fästning för konkursmål, samt
yegärde rättens beslut, som blef, att vittnet, då från
Holms sida det icke vore styrkt, att den för stöld
straffade personen med samma nemn vore densamme I
skulle nu få aflägga vittneseden, Holm likväl lemnad
öppen rätt att under rättegången styrka sitt jäf.
Detta vittne hade förfärdigat ljuslådorna åt Holm.
Sisa veckan före Påsk hade 50 sådana !lifvit iord:
ningställda och ungefir lika många kunde finnas
örut fårdiga. — Under midvintern hado vittnet fått
illsägelse att alltid med ett par mindre spikar, en
- hvar ända, fästa vid hvarje låda dess motsvarande
ock. Vidare hade vittnet icke att uppysa.
Dalkullorna hade biträdt vid ljusstöpningen under
vintern till straxt efter första branden i Mars må-
ed. De voro alla tre systrar. Greta hade varit
rid fabriken sedan Oktobar, och i början hade hon
och två till stöpt 30 lispund hvarannan dag. När
le derefter blofvo fyra kullor, hade de tillverkat 30
ispund hvarje dag, och då 44 dagar före jul de
lifvit fem kullor, hade de på betirg stöpt 200 lis-
und ljus i veckan utaf 44 fat gul och 4 fat hvit
alg tills fram i Januari, och hade dessutom seder-
nera några fat hvit talg blifvit upparbetad; dock
kunde Greta icke bestämdt uppgifva mer än 4 fat,
ch deraf hade en del ljus blifvit försålda. Ungefär
iu fat talg hade åtgårt för att indränka vokar efters
iogefär 40 bundtar bomuilsgarn, och ena annan per:
on hade varit sysselsatt att af hvit talg stöpa form-
jus. Om lockens fästande vid lådorna intygade vitt-
et detsamma som snickaren, ssmt att vid ljuslådor- li
sas flyttning till magasinet hade de fyllda lådorna
lifvit placerade till venster och de tomma till hö-J:
er. — Ena dag i Mars månsd, just då kullorna
kulle flytta, hade vittnet genom luckan till fabriks-1c
inden observerat eld på vinden samt, då Holm sjelf
ade nyckeln till låset för denna lucka, brutit
IPP på vinden der eld funnits i ett par lådor, hvaref r
NN VV - mm mm RR