kes klockan 3 om morgonen, fO:jas uncger arbetet ar
gesäller eller raästare. Göromålen fortgå hela degen
och sjelfva söndagrne äro icke frias, emedan bage-
rierna då sotas. Att ofia i svåraste väder, köld och
snö, tidigt, då alla andra njuta hvila, bsgifva sig till
den vidsträckta stadens yttersta trekter, för att sota
en skorsten, och icke sällan se sin tid betydligt för-
spilld innan husens invånare förmås a:t vakna och
öppna dörrarne, synes förtjena en texation af sex.
skiilingar banko.
Man bör besinna, att den inkomst taxen bör bs-
reda, undergår förmicskning alla år, derigenom att
åtskilliga husägare, särdeles i efligsnare trakter, vid
inträffande konkurser icke betala något alls. En
handtverkare upphör att arbeta för kunder, som ic-
ke bstals; men detta är icke sotaren tillåtet. Han
måste offra sin möda åt det allmännas behof, utan
att ens hafsa förmånsrätt för sin fordran.
Att lefaadsbzhofven i allmänhet, bushyror, ved,
arbetslöner, födoimnen, och särdeles utskylder, stigit
högst betydligt sedan år 1815, är så allmänt kändt,
att det icka behöfver bevisas. Sotearnes taxa harj
dock icke undergått förhöjving, Ej heller är någon
sådan förhöjning begärd; och der bofsamhet visari
sig å ena sidan, bör man få vänta billighet å den
audra.
Man föreslår att öka sotarnes antal för att genom
konkurrens nedlvinga priserna. Med ea mäagd
uppräknade författningsr, gamla och nya, gällande
och ogiltiga, har man velat bevisa att detta ökande
är tillåtligt. Hvad gagnar dock att bevisa hvad
ingen förnekar. Det var ju alltid tillåtet att, efter
tidernas skiftninzar och olika behof, likaväl öka.
som minska anialet sf sotare. Men iatetdera bör
ske utan skäl.
Bättre än nyssnämnde, något lustbara bevisnivg,
hade varit om författaren tillsett huruvida erfaren-
heten, dena gamla vidiberömda lärarinnan lemnat nå-
gon upp!ysning i ämnet. Han skulle då funnit att
ett experiment med ökande af sotarnes antal företa-
gits redan år 14787. Då isrättades, på södermalm,l
ett tredje distrikt, som en sotaremästare Kaöppel er-
höll. Knaöppels enka dog i fattigdom; och år 1813
indrogs det rya distriktet, semt fördelades emellan.
de tvenne gamla.
Den som oväldigt tänker öfver saken, skall med-
gifva nödvändigheten att ett yrke, hvars oafbrutna,
Boggranna och basvärliga verksamhet är så vigtig,:
varder åtminstone tryggadt vid nödig bergning. Den!;
cffentliga makten ken här a!drig grunda något för-
sök på obestyrkta uppgifter ); ty misstager men sig
i ett ämne af denna art, så yppas felet, i följd af
FaNens egna natur, vanligen genom någon stor o
7cka,
Sotningen i hufvudstaden är nu, för att göra kon-
trollen strängare, indelad i åtta trakter eller distrik-
ter. Man har kallat detta ett monopol, och föresla-1
git att, med upphäfvsnde af traktsystemet, lemna
sotningen, i afseende på distrikterne, alldeles fri.
Ett sådant försök gjordes redan i fordna dagar;
men, sedan hälften af Maria församling npedbrunnit,
återgick man till gamla ordningen, ännu följd i Eu-
ropas bäst ordnade städer.
Man vill dock nu återgå till samma försök, och
säger att, då sotningen är ett oundgängligt behbof,
samt alla förnödenheter böra fås för godt pris, yr-
kets idkare böra nödgzas att i yttersta mobn ned-
sätta sin arbeislön, hvartill traktsystemets upphäf-!
vande anses som säkraste medlet. Man påstår till
och med att sådant skulle framkalla en bällre me-
thod vid sotningens reglerande, och större dug-
lighet hos yrkets idkare.
Härvid frågas hvad meningen är med den bättre
methoden ? Har någon sådan verkligen uppfunnits,
och hvarföre uppgifves den icke?
En så kallad ny och förbättrad method försöktes
väl här för några år sedan; men sedan apparaten
fastnat i alla skorstenar der hans företräde skulle
ådagsläggas, nödgades man förblifva vid det gamla.
Beträffande traktregleringen är onekligen andra
städers exempel af stort inflytande på öfvertygelsen.
Det är kändt buru traktsystemet användes i Köpen-
hamn; och bör äfven tilläggas Götheborg, Norrkö
ping, Berlin, S:t Petersburg och i allmänhet de bes-
tydligare städerna i Norra Europa.
I Paris, der de bekanta Savoyarderna rensa skor-
stenarne, samt i London, är sotningens utövande
fritt, hvilket kan tillåtas i länder som till eldning an-
vända stenkol, som ej afsätta så eldfängdt sot att det
är farligt.
Den föreslagna fria konkurrensen bland sotare här-
städes skulle snart visa sig ej blott cmöjlig i utfö- J
randet, utsn äfven leda till yrkets förfall, demorali-
sation och slutliga upplösning. Vid utförandet skulle
man fiana orimligheten, ja omenskligheten af att en
skorstensfäjare, boende till exempel vid Adolf Fre-
driks torg, skulle åt de aflägsnaste trakter af Kungs-
holmen, Adolf Fredriks eller Ladugårdslands försam-
lingar utsända lärlingar, hvilka — ofta varande blott D
svaga barn — skulle, i svår väderlek, djupt snöfall
med mera, knappast orka att komma tillbaka på
samma dag. Mästarne skulle sällan veta hvar de
hade sitt folk, hvilket förhållande, isynnerhet vid elds- 4
vådor, alltid skulle lända till oreda. Troligen skulle! ij
arbetarne begagna den långa skilsmässan från bus- f
bönderna för att fuska eller sota för egen räkning. 50
Och hvem skulle för dessa extra förrättningar stå il.
ansvarighei? Detta system skulle förderfva arbetarne, ls;
göra yrket odräg igt kostsammeare för mästarna, samt p
a:l:så nödvändigt leda till ytterlig stegring i sotnings ty
priserna, just det anmärkaren vill förekomma. I
En betydlig olägenhet blefyve att fattigare och af-
lägsnare husägare icke lätt skulle få koatrakt om
någon sotning; och än mera olägenhet skulle YPPpasaf
i föjanda förhållanden. Sotaren bemödar sig vanli-
gen att inom sitt distrikt; hafva reda på alla rök-
gångar, deras olika ledningar, brister, vidd och stor-!p,
lek. Detta blefve omöjligt om traktfördelningen upp: H
häfdes. Ozerna skulle ock vid en brandsyna sotarenly
yppa något fel, påkallande kostbarare reparation, om jq
han befarade att derigenom förlora en kund i hu-ls,
sets ägare, som ofta hyser eget begrepp om nödvän- s
digheten af förbättringar å huset, Käanedomen om :.
rökgångarnes vidd är i ett särski!dt afseende af vigt, I
då man besinnar vådan att till stigande af en trån-
gare skorsten, hvartill en af de spädaste lärlingarne;
fordras, sända mera utvuxna, hvilkas lif, enligt hvad Ph
erfarenheten lärt, derigenom kan äfventyras. til
Men de betänkligaste följder skulle uppstå af deni;
hejd!ösa täflingen att skaffa sig kunder och att vinna lj,
de indrägtigaste husen i de beqvämaste trakterne.
Att intriger för att uttränga hvarandra skulle här-,;
vid komrra i utöfoing, kan ej betviflas, vid betrat-jna
tande af menskliga händelsernas vanliga gång. Nöjd i
och armod, alstrade af svårigheterna att utöfva yr-
ket, skulle göra frestelserna än mera äggande; och dc
den, som ville göra en husägare missnöjd med hans .;
antagne sotare, behöfde blott muta dennes arbetare, -
att, vid skorstenarnes stigande, begå mnidingsverk. ;
Detta är så lätt verkstäldt genom sönderstötande af Pi
de svaga skiljeväggarne i skorstenarne, att troligen
ÅA - AN pr VM OR ÖN AA BE KR VA AN -
- Un Ke - -— — AA er er — OM
eh
fon
ku
) I Köpenhamn, indeladt i fem sotardistrikter under lo
hvar sin brandmästare, är taxan högre än här,let
nemligen åtta sk. banko (svenskt) för hvarje Vå-lun
ning. Likv:l är lefnadskostnaden der lindrigare.so
Stadens öfverlägsna befolkning, med färre distrik- ij
ter, gör yrket ojemförligt för O2ligare än i Stock- ne
holm, och ett mildare klimat, med kortare vinter-pa
nätter, gör äfven arbetet lindrigare. blå