lensburg, icke i längden behållas af dem. Så
nart någon ny rörelse inträffar i Tyskland,
ch folkets statskonst träder i stället för di-
lomaternas och kabinetternas, kommer affal
et att äga rum. Ett Jand, som likt detta
lott med våld och blod kan förenas med en
tat, kan äfven blott med våld regeras. Här-
mm gäller detsamma som om Österrikes välde
vå italienska halfön samt Tysklands och Ryss-
ands i Pohlen. Visserligen har äfven det ty-
ka Lothringen blifvit frånryckt Tyskland med
våld; men när det skedde var folkens röst
ngen, och, hvad som är hufvudsaken: Ty-
skarne der vilja vara Fransmän. Vile Hol-
teinarne och Schlesvigarne vara Danskar, så
cunde ingenting invändas deremot; men när
;å icke är händelsen kommer all diplomatisk
borgen icke stort att hjelpa Danskarne.
För öfrigt kan jag icke undertrycka den an-
märkningen att besittningen af dessa tyska län-
ler, under förhandenvarande omständigheter,
knappast synas önskansvärd för Danmark; men
aldraminst öfverensstämmande med Sveriges
och Norges interessen. Så länge Danskarne
innebafva dessa ständigt affallslystna provinser,
ir Danmark behäftadt med ett öppet sår, som
aldrig vill läkas. Men Sverige och Norge må-
ste tveka att med Danmark inlåta sig i ett
skandinaviskt förbund, som under dylika för-
nållanden så lätt kan indraga dem i det euro-
peiska fastlandets oroligheter och krig. Vis-
serligen nödgas Danmark, om det saknar de
tyska hertigdömena, åt Sverige afstå den rang,
som bland de skandinaviska rikena verkligen
uällkommer dett:; men det skulle ock, i förening
med Norge, kunna vaka så mycket bättre öf-
ver att Sverige icke missbrukar sin öfvermakt.
Framtidens Skandinaviska Förbund synes
mig derföre utförbart på det vilkoret allenast,
att Danmark är en oblandadt skandinavisk stat,
och anspråkslöst nog att icke vilja vara för-
pundets hjerta och förman; men den danska
åfängan kommer aldrig derhän att afstå högra
sidan åt Sverige, på sätt sig bör, så länge den
vill medföra de tyska hertigdömena såsom mor -
songåfva. — Att Tyskland är sin stamfrändes,
len Skandinaviska Nordens, naturliga bunds-
förvandt, behöfver ej bevisas. Den behöfver
Tysklands vänskap lika mycket,som Tysklands
handel och kredit. Mot Ryssland måste Tysk-
land och de tre rikena stödja hvarandra, och
ingenting kan vara förderfligare för dem alla,
in om Ryssland lyckades blifva herre i Öster-
sjön och få dess nyckel i sin hand. Tysklands
uppblomstring såsom sjömakt kan deremot
blott vara välkommen för de Skandinaviska
Rikena. — Hvad särskildt Danskarne kunna
vänta af den ryska vänskapen: hvad rysk in
verkan möjligen förmår emot deras ovissa sam-
hällsordning, kan lätt förutses. En stat med
demokratisk grundlag och demokratisk mini
ster kan omöjligen hoppas någonting af Ryss-
lands vänskap, och framförallt icke en stat,
hvars financiella ställning föranleder så många
invertes lidanden och anfäktelser, som den
danska.
Som tårta på kannstöperiet må jag nämna,
att vi här fått ett litet afbrott i politikens
och sommarns qvalm, genom en konstförete-
else: uppträdandet på vår scen af den berömda
franska skådespelerskan m:ll Rachel. I trots
af den afrikanska hettan fyller sig det stora
operahuset med nyfikna och m:ll Rachel firas
med en enthbusiasm, som erinrar om de vac-
kraste konsthyllningar före Marsoroligheterna,
eller på den tiden då skådespelet, sången och
lansen utgjorde enda kärnan af allt som var
pffentligt.
Just när detta bref skall afgå hör jag be-
kräftas hvad som var sannolikt: att ministe-
ren Manteuffel ännu stadnar qvar någon tid,
och att den sednaste ministerbrytningen altså
upphört. Prinsen af Preussen skall ha varit
fredsmäklaren emellan hrr von Radowitz och
von Manteuffel.