lapp, band derom en tråd, räckte det åt dotiter-
dottern och sade:
Gå till staden, Rue neuve croix des petites
champs, JM 9, till bankiren Samuel Bernard.
Gif honom pakettet och säg, att han genast
skall komma till mig. Men uppför dig anstän-
digt, Zehra, på det att man icke må tro, att
du är en tiggerska, eller något ännu sämre.
Som det syntes, voro zigenaren och hans
hustru så vanda vid den gamles oinskränkta
kommando, att de ieke gjorde minsta invänd-
ning, då denna befallte deras dotter att begifva
sig till en ung man, hvilken zigenaren nyss
skildrat som en bonvivant. Allt syntes vara
tillbörligt; ty sedan flickan åter bortburit skri-
net, förgick biott några minuter innan hon i
enkel och renlig kostym återsyntes i tältet,
för att anträda vandringen till staden. Den,
som nu sett flickan i det snörda svarta sam-
metslifstycket, i den korta scharlakansröda kjor-
teln och i de snöhvita lintygsärmarne, skulle
säkert blifvit intagen af denna smärta gestalt,
och äfven de med röda band inflätade yppiga
lockarne och den lilla halmhatten, prydd med
ett band al samma färg, bidrogo att höja hen-
nes upgdomligt sköna drag och hela hennes
intagande figur. Sedan blott få ord ytterligare
vexlats, anträdde flickan sin vandring.
Samma dag var i matsalen i huset nummer
10, gatan Croix des petites chawaps. ett mun-
om sällökap ef yngre och äldre män försam-
dt. Bankiren Samuel Bernard brukade då
och då gifva dinger och dertill bjuda konst-
närer, litteratörer och andra personer af den
fashionabla verlden. Äfven i dog var ett an-
tal gäster samladt. Man var redan vid deser-
ten, och champagnen fräste i glas och hufvu-
den. Värden satt öfverst vid bordet. Det var
en utmärkt skön man, omkring trettio år gam-
mal. Hans öppna ansigte intog vid första blic-
AN