Skizzer från Nordamerika.
framställda i bref till en fransk tidning.
I.
Petersburg (Virginien) d. 5 Maj 1849.
Hr Redaktör!
Jernvägarne, ångbåtarne och den reslust som
ni vet att jag alltid bar lidit af, hafva fört
mig från det inre af Touraine till Nord-Caro-
lina3 gränser.
Jag skrifver till er från en liten stad, hvars
tillstånd just icke är så särdeles blomstrande,
ehuru den har en hamn och njuter den äran
att ligga vid Potoivuacs strånder. Ni vän-
tar naturligtvis hvarken filosofiska eller poe-
tiska betraktelser från mig; ni måste nöja er
med en ganska enkel berättelse, som dock icke
skall sakna intresse, emedan den handlar om
en civilisation, som ännu är i tilltagande.
Jag träffar på tusentals löjligheter, bisarre-
rier och besynnerligheter, och ni vet att jag
är en tillbe ljare af kuriositeter; jag skall åter
gifva dem, såsom jag funnit dem på min väg;
til andra öfverlemnar jag att utstoffera berät-
telsen.
Jernvägen, på hvilken jag kommit bit och
som begynner vid Boston och slutar vid Wel-
don. bar en längd af 480 lieues; den sträcker
sig från norr till söder, lingsefter det Atlan-
tiska bafvet, och går ända till Wilmington,
hvarest den uppbör vid hafvet. I Wilmiagton
går man ombord på en ångbåt, som går till
Charleston; en resa med ånga på omkring 600
Jienes. Mivad säger ni derom? Här tycker
ingen att en sådan resa är någonting.
Jonan man kommer fram till Wilmington,
bar man det nöjet att få passera en usel trä-
bro utan ledstänger, 100 fot högt öfver floden
James, som med vild fart strömmar inunder;
vid det minsta utglidande från spåret låge man
nadstör:ad i afgrunden. Men här förundrar
ingen ting, bvarken död, fara etter afstånd;
detta land är det provisoriskas och det gigan-
tiskas land. Amerikanarne skulle endast för-
undra sig om de skulle tröttna, men dertill
hafva de icke tid.