Man börjar frukta att presidenten icke skal
blifva väl emottagen på sin rundresa genon
åtskilliga departementer. I Dijon, Macon oct
flera andra obetydligare orter har folket ned.
rifvit anslagen om hans ankomst. Kommunal-
rådet i Guillotiere, en förstad till Lyon, har
beslutat att icke uppvakta presidenten vid hans
ankomst, och till straff derför blifvit upplöst.
En tillämnad resa till Cherbourg har blifvit
inställd, såsom det tros, i anseende till der
stationerade krigssjömäns förmodade stora sym-
pithier för prinsen af Joinville och antipathier
mot L. Napoleon.
A andra sidan göra de högre tjenstemännen
allt, för att bereda presidenten ett godt emot-
tagande. Inrikesministern Baroche har utfär-
dat förtroliga cirkulärer härom till prefer: -
åläggande dem att verka derhän. - —-erna,
kens president må blifv2 att republi-
största tecken till — . mottagen med de
General 7 sordnad och sympathi.
onå? -ochangarnier lär nu hafva fallit i
-u bOs presidenten, derföre att han icke kru-
1 Kog för prinsen vid revyer och dylikt.
Rykte går redan att Changarnier, efter presi-
dentens återkomst till Paris, skall förlora sitt
befål. Deremot skall krigsministern dHaut-
pouls inflytande i Etyste betydligen hafva stigit.
Den lagstiftande församlingens prorogations-
utskott höll sin första session den 10 dennes;
19 ledamöter voro närvarande.
De flesta tidningar innehålla kommentarier
om den nyligen prorogerade nationalförsamlin-
gens verksamhet. Berget har i anledning af
prorogationen utfärdat ea proklamation, un-
dertecknad af 86 ledamöter, som aflägga ett
slags räkenskap öfver sina handlingar, alltifrån
den 13 Maj 1849; Det yttras der, bland annat:
I den officiella verlden har den socialistiska
demokratien förlorat mycket. Detta lider in-
tet tvifvel. Men i ideer, i folkets massa —
hvilket framåtskridande sedan någon tid! Ritt-
visans timma har ändtligen slagit för denna
stora sak. Förklenad af privilegiet, misskänd
af okunnigheten, triumferar den öfver begge,
och finner redan otaliga anhängare äfven bland
de klasser, som man mest hade upphetsat mot
densamma, genom att vanställa dess tankar och
syftemål, äfvensom de medel, som den vill an-
vända, för att grunda det nya samhället.
Den gamla verlden är mogen. Alla känna,
alla inge det, till och med de, som bemöda sig
att förlänga dess sista dagar. Och hvem skulle
vara stark nog att förhindra detta samhälles
fail, att fördröja socialismens uppkomst?
Hittills förenade i ett gemensamt syfie,
motståndets, hafva de trenne partier, som mot
oss vändt alla regeringens krafter, nu kommit
till gränsen för sin makt. Den tvedrägt som
råder ibland dem bevisar det tillräckligt: den
måste försvinna!
Men skola de foga sig efter förnuftets och
rättvisans lag? eller skola de göra eit förtvif-
ladt, hastigt försök, våga ett öppet anfall på
republiken, verkställande den från tribunen
fällda hotelsen: romerskt krig i det inre. Med
andra ord: skall februarirevolutionen fullända
sitt verk genom författningsenligt framåtskri-
dande, genom den allmänna rösträttens regel-
bundna och uppriktiga verkan, eller skall den
nödgas strida mot dåraktiga företag och brotts-
liga motståndsplaner?
Sådant är det alternativ, hvari Frankrike
blifvit stäldt, och olyckligtvis är den sannoli-
kaste utgången icke den som vi med alla våra
önskningar framkalla. För många tecken an-
tyda stormiga konflikter.
Hurudan ock den framtid må blifva, som
Gud vilt bereda landet iatill Maj 1852; den
socialistiska demokratiens pligt ligger för öp
pen dag: den skall icke svika!
Genom studier, genom tribunen, genom pres-
sen, genom propaganda i familjerna skall den
fortfara att förbereda den fredliga valstrid, som
kan gifva den makt att förverkliga sina ider,
och i känslan af sin kraft, med ögat fåstadt
på konstitutionens heliga ark, hämtande friskt
mod genom medvetandet af sin rätt och i min:
net af vår revolutionära historia, skall hvar
och en af o3s hålla sig beredd att uppträda
mot usurpationens första rörelse, hvarifrån den
ock må komma.
Medborgare, samhällets ödea hafva gått
framåt, icke tillbaka; republiken skall icke vika
tillbaka för småahtig äregirighet, ict4e för en
usel koalition af egoisiiska intressen. Enhet,
uthållighet, hängifvenbet är den heliga sakens
lö;en; den är inskrifven på våra fanor. Blif-
vom den trogne! Segren, en nära förestående
och afgörande seger skall blifva priset för våra
bemödanden.n
Bland underskrifterna siknar man pamnen
Fiocon och Girardin.
Republikanerna hafva bildat ett utskott af
50 personer, som under prorogationstiden skall
vara permanent i Paris.
Guizot har jemte sin familj återkommit till
Paris efter sin resa till Ems.
F. d. ministern Cunioa-Gridaine har i följd
af den nya vallagen blifvit utstruken från Se-
dans vallångder.
Arroadissementsrådet i Bar-le-duc har utta-
lat sig för författningens revision.
Man har redan anmärkt, att Seinedeparte-