— I tidpingen Upsala meddelas af ett ögon-
vittne följande berättelse. om det uppträde :
Upsala vid missionären Gitzlaffs dervaro, som
förut varit berättadt, men hvilket i den berät-
telsen hade gilvits en färg, såsom skulle det
varit riktadt mot den aktningsvärde fremlin-
gen sjelf. Detta har ej varit fallet, utan säge:
förhållandet vara helt annorlunda. Så talar be:
rättaren:
pNärvarande vid Gätzlaffs föredrag, kunna vi för-
säkra, att detsamma följdes med största tystnad och
uppmärksamhet, utan att hvarken fånar eller rusige
syntes till, än mindre störde det eller talaren. Mer
sedermera, under anteckningen för missionssakens
befrämjande, inkom verkligen en rusig, illa känd qvin-
na, som frågade efter Rådman H. och som, att döm-
ma af hennes yttrande, tycktes i församlingen, helst
den till stor del utgjordes af läsare, se en af deras
vanliga konventiklar bärstädes, hvilka såsom bekant,
äro högst inpopulära här på platsen. Hvarken stads-
fiskalen, som redan afgifvit rapport om hela förlop-
pet, eller veterligen någon annan härstädes, känner
att denna qvinna blifvit skickad in, såsom PT.
har sig bekant. Endast den största okunnighet kun-
de ock förvexla sammankomsten med en vanlig lä-
sarkonventikel, hvilket dock nu tydligen har skett.
Från Ecclesiasticum beledsagades hr Gitzlaff af vice
pastor Rundgren m. fl. och, så långt ref. kunde se
dem, sökte ingen derunder på minsta sätt missfir-
ma talaren. Men när hr Gätzlaff sedermera i hr
rådm. Henechens, collega Recos, v. pastor Sparrmans
m. fl:s sällskap gick att bese orangeriet, skola några
få öfverlastade personer med o!idigheter för Jläseri
antastat icke hr Gilzloff, utan htr H., R. och S.
m. fl. uti bibliotheks-parken, gifvit S. dessutom cen
spark, der han kom ensam ett stycke efter det ör-
tiga sällskapet, samt kastat stenar efter dem, hvaraf
en lindrig tangerat R:s rockkrage. Personerna lära
varit så rusige, att minsta försök af de missfirmade
att afstyra ofoget, skulle hafva lyckats, och derföre
bordt göras till skandalens förekommande, om iman
annars ej ville affektera. martyrskap. Så långt om
oväsendet. Nedkomna -på Orangerigården, vägrade
en gammal qvinna i professor Wahlenbergs tjenst
hr Gitzlaff att så sent på dagen få bese örtagärdens
blomster, då G. tecknade sitt namn å ett kort, som
tillsändes professorn sjelf med förnyad och ursäktan
de anhållan. Derå skall dock prof. och Ridd. Wah
lenberg till budbäraren gilvit ett något besynnerligt
afslag i ungefära ordalag, att han väl visste Gizlaf
vara en stor österlänning, som i China möjligen kun-
de få se solen gå upp och ner, när han ville, men
så vore ej i Sverige; och som solen nu vore ner-
gången och ej här gick upp mera i dag, kunde G.
omöjligen nu få skåda bomprakten. Klockan var
dock blott ungefär 9 cch alla menniskor i rörelse,
hvarjemte trädgårdsdrängen stod bredvid med nyck-
larna färdig att beledsaga hr G., om det ej blifvit
honom förbjudet. Man anhöll nu, att, till undvi-
kande af de rusige förföljarne, få gå trädgården upp-
före och ut genom den öfre trädgårdsporten; mon äf-
ven detta förnekades. Att pöbelförnärmelsen på nå-