menniskohjertan med dem. Clas är nu mot
mig lika uppmärksam, huld och broderlig, som
ban förr var oartig och spefull. Också älskar
jag honom som en bror.
Ett par dagar efter detta samtal mellan frö-
ken Rajalin och mamsell Hagman, var det som
hertiginnan med sin svit bröt upp från Tull-
garn. Hertigen, hennes gemål, qvardröjde ännu
ett par dagar, för att jaga, hvarefter äfven han
skyndade tillbaka till Stockholm.
Redan på hemresan märkte Sigrid hos sin
hertiginna något besynnerligt, vresigt, ojemnt
i lynnet, ehuru mycket den höga damen bjöd
till att beherrska sig; men hon undrade för-
gäfves hvad det kunde vars.
Knappast hade de dock kommit upp på Stock:
holms slott och in i hertiginnans rum, förrän
stormen bröt lös.
Hertigionan hade, genom sqallrande tungor
och i följ af hemliga spioneringar, fålt veta,
att hennes hoffröken, tvärt emot hennes (her-
tiginnans) förbud, plägat umgänge med mam-
sell Hagman, och hon miste nu derföre upp-
bära en skur bannor, så förfärlig, att den arma
flickan blef lika förvånad, som förkrossad, ty
hertiginnan valde icke sina uttryck.
Sigrig afhörde henne stillatigande; men då
hon ändtligen predikat sig trött, yttrade den
unga flickan med värdighet i ton och hållning,
midt emellan trotsighet och kryperi:
Ers konglig högbet! För den myckna nåd
och ynest, hvarmed jag under mitt vistande
vid ers konglig höghets hof städse blifvit om-
fattad, tackar jag i underdånighet, och jag skall
städse bevara den i ett tacksamt minne. Vär-
des tro min försäkran derom, på samma gång
rn eo nu har nåden taga afsked och dervid
anbefalla mig i ers konglig hö nådiga håg-
komst och bevågenhots- g höghets Ba ng
Ivad, otacksammal, ropade hertiginnan