———ro Or r—— — ss godhet att vilja roa henne och hennes ng, skulle bestämdt befalla fram sin resa 1 samma ögonblick mamselt I:gman lemnade sina rum och försam för sin sv och sökte närma sig någon af hofkretsen. Att beriigen blef både stött och bedröfvad, behöfver ick2 ens sägas. Hvad hade ban nu för sina omiostningar, sitt besvär att utfundera en bop syrpriser och tillställningar, samt framförallt, för det ban afbrutit de nöjen ban nyss njutit och det tillstånd, hvari han nyss funnit sig så lycklig? i Ett spändt förhållande uppstod således mellan Fredrik och hans svägerska. Förgäfves bemödade den förre sig att vara artig värd och på bästa sält göra les honneurs; man såg dock att han gjorde det med tvång oeh ogerna; förgäfves sökte den sednare att se glad ut och visa sig tacksam för prinsens bemödande att roa sina gäster; hon kunde dock icke rätt skickligt förborga sin harm öfver att hon blifvit bjuden, icke för sin egen, utan för wm:ll Hagmans skull. : I betraktande af så kinkiga förhållanden, var det icke underligt, att det hertigliga Paret, som lofvat qvardröja en månad, snart uppfann en passande förevändning att inskränka detta vistande till endast fjorton dagar, samt att hertigen, deras värd, endast pro forma sökte öfvertala dem till ett förlängdt vistande i hans hus. De höga personerna, eljest goda vänner, kände dock att de ömsesidigt skulle andas lättare, sedan några mils väg ånyo åtskiljde dem. En särskild händelse tilldrog sig just under loppet af de tvenne veckor, hvilka hertig Carl med sin gemål och deras hof tillbringade på Tullgarn. Sigrid R:jalia, som nu hade fyllt sina aderton år, fortfor att vara hoffröken hos hertiginnan, i trots af alla de förnäma friare, som med sina mer och mindre lysande anbud hade AX