———ro Or r—— —
ss godhet att vilja roa henne
och hennes ng, skulle bestämdt befalla
fram sin resa 1 samma ögonblick
mamselt I:gman lemnade sina rum och för-
sam för sin sv
och
sökte närma sig någon af hofkretsen.
Att beriigen blef både stött och bedröfvad,
behöfver ick2 ens sägas. Hvad hade ban nu
för sina omiostningar, sitt besvär att utfun-
dera en bop syrpriser och tillställningar, samt
framförallt, för det ban afbrutit de nöjen ban
nyss njutit och det tillstånd, hvari han nyss
funnit sig så lycklig? i
Ett spändt förhållande uppstod således mel-
lan Fredrik och hans svägerska. Förgäfves be-
mödade den förre sig att vara artig värd och
på bästa sält göra les honneurs; man såg dock
att han gjorde det med tvång oeh ogerna; för-
gäfves sökte den sednare att se glad ut och
visa sig tacksam för prinsens bemödande att
roa sina gäster; hon kunde dock icke rätt skick-
ligt förborga sin harm öfver att hon blifvit
bjuden, icke för sin egen, utan för wm:ll Hag-
mans skull. :
I betraktande af så kinkiga förhållanden, var
det icke underligt, att det hertigliga Paret, som
lofvat qvardröja en månad, snart uppfann en
passande förevändning att inskränka detta vi-
stande till endast fjorton dagar, samt att her-
tigen, deras värd, endast pro forma sökte öf-
vertala dem till ett förlängdt vistande i hans
hus. De höga personerna, eljest goda vänner,
kände dock att de ömsesidigt skulle andas lät-
tare, sedan några mils väg ånyo åtskiljde dem.
En särskild händelse tilldrog sig just under
loppet af de tvenne veckor, hvilka hertig Carl
med sin gemål och deras hof tillbringade på
Tullgarn.
Sigrid R:jalia, som nu hade fyllt sina ader-
ton år, fortfor att vara hoffröken hos herti-
ginnan, i trots af alla de förnäma friare, som
med sina mer och mindre lysande anbud hade
AX