HnRCen jorciaga Sirantvarda nanpalubBpar Ul sskada för densamma eller öfverträda de stadsganden, sc sderbörande öfvertet till de miplitära cperationernas säkerhet funnit nödigt att svidtagas. Dessa civila skola nu dömas inför akrigsröt: och efter militärlag; undersökningen askall hållas och dom afkunnas af ståndrätt, pdå förbrytelsen medför lifsstraff (n. b. enligt militär!aze eller skett under sådana omständig! att farliga följder för armeen veller krigsföretagen kunna befaras och dersjemte förbrytelsen är uppenbar och kan utan i ig kning bevisas. Afvenså tillägges det att högste befälhafvaren kan låta bekräfta och stroxt låta fullborda ståndrättens adomn. Häraf finner man att det icke behöfver bevisas, att oivile,, d. v. s. någon del af befolkninzsen i Siesvig genom en eller annan handiinzg verkligen åstadkommit någon skada, eller att bandiingen varit af sådan natur, att sådan ovikorligon måst följa, derest icke en eller ancan omsiändighet mellankommit; det erfordras: I ati sådana följder för krigsföretagen — na befaras och häröfver skall fienden döma under sjelfva hettan af den pågående strider On det endast är uppenbart — newbcen i fiendens ögon — att något af de stadganden som befälhafvarne funnit godt att påbjuda i: och för milirtäroperationernas säkerhet blifv: öfverträdt, så antages detta redan såsom e:! stil till ståndrättens bemyndigande, att på stället kuona döma och fullborda domen. Vi hafva svårt att inse någon mera ampel form åt godtycket i ena miiitärbefälhafvares hand, någon oinskränktare fullmakt åt samma myndighet att på en gång anklaga, döma och exseqvers, än detta förordnande innefattar. Det kan icke falla oss in att vilja underkänna eller söka ignorera, hvad som oafvisligen måste följa af den gamla satsen: inter arma silent leges, d. v. s. af krigets oundvikliga nödvändighet; men vi kunne icke se annat än att en sådan förordning, som den ifrågavarande, tyckes långt öfverskrida gränsen för denna nödvändighet. Eller hvad ursäkt finnes väl ati anföra emot det bittra ogillande som öfveralit träffade en Weldens eller Radetzskys likartade drakoniska författningar emot de civila, i Ungern och Halien, om man tager den nyss emaS förordningen i försvar? i Slesvig än bedömes i afseende på sina orsaker och partiernas ömsesidiga anspråk, så kan man för öfrigt icke dölja, att det är ett brödr akrig. Och ehuru giltiga fordringar Danmark : äga på Slesvig, vare sig på grund af uråldrig historisk stamförvandtskap, af eröfringens och traktaternas rätt eller af nödvändigheten för den danska monarkiens upprätthållande i framtiden — anspråk, åt hvilka man må inrymma allt det afseende som vederbör, så kan det dock å andra sidan icke dragas i tvifvelsmål, att det såkallade insurgentpartiet i Slesvig och Holstein kan hafva en subjektivt antaglig grund för sitt handlingssätt då det åberopar suveränernes gifna försäkrinoch Holstein icke skulle i sina n slitas ifrån hvarandra och slesvigholstieinarne icke egentligen begära något annat, än att dervid måtte få förblifva. Sådana försäkringar, flere gånger gifna från furstar till derss folk, hafva hittills uti statsrätten, om också icke inför kabinetterna, ansetts bilda en basis för rättsanspråk och fundamentalfördrag, bvilka ej kunna godtyckligt rubbas af ena parten. Det har dessutom visat sig tillräckligt, att den Slesvig-bolsteinska rörelsen icke är ett verk blott af några få agisa tatorer, utan 2! on stark och öfvervägande nationalitet-impuls, då den förmått emotstå samtliga den europeiska diplomatiens och de stora makternas bemödanden till ett biläggande under loppet :! mer än tvenne år. Under sådana förhållanden, om någonsin, synes det vara a läget, att om sjelfva striden icke kan u; åtminstone icke belasta den med någon grymhet, hvilket dock Jätt måste kunna inträffa om ståndrätter begagnas emot sådana deiar af befolkningen, som under den djupa öfvertyzelsen om rättvisan af sin sak, vore denna ön förvillad, icke skulle finnas beredda att gessst falia till bönboken; ty desse vore då på visst-sätt i en värre belägenhet än Il fånga i striden. im tvifvel att skäl förefianes att invända, det de danske militärbefälhafvarnes humanitet gör orhigan för en tyrannisk tillämpning aff isingen öfverflödig. Men principen är oc xyhlifver likväl densamma, och i en strid cf I ffenbet som denna kan man ej borga för ! n. Hvad, om nu ståthållareskapet å en rdade en dylik förordning — hv man i Köpenhamn säga derom, och till hvilka följder kunde ej en sådan jus ta is, utöfvad å ömse sidor, slutligen leda? då de sansade och högt akt ningsvärd: som så länge utöfvat en förädlande i.vivtelss på tänkesätten inom grannriket, nu -å serade jemte den stora hop som ledes Fly veposten och konsorter, att de ej hafva ett o:d af varning att vid detta tillfälle framställa? Hvar hafva vi den ädle Ciausen, den rinsdsvärde Schouw, dena varme oeh genialiske Ocik Lehman, Fädrelandets orubbligt rättsinnade reda törer Gjödvad och Plough, den redligc milde Schack, den klarsyute Goldsmitb, med flere? Må de förlåta oss, om vi på det:a alstård framställa ett uttryck af