sedan, erhållit ett anonymt bref, af innehåll
ut en hanms bror ämnade före dygnets utgång,
comma och gästa hos honom. Stenbock, som
udrig haft någon bror, undrade storligen hvad
letta kunde betyda, men fick, i trots af alla
fterfrågningar, icke veta hvem som varit för-
attaren till det med förvänd styl skrifna bref-
vet. On aftonen. — eiler snarare midt i nat-
jen, då han inträdde i sitt rum på nedra bot-
en, voro innanluckorna stängda, så att der var
mörkt som i en graf. Han undrade storligen
närpå, men spillde dock icke mycken tid med
undering, utan trefvade efter eiddon, för att
å ljus. Inenan han dock funnit hvad ban sökte,
ick ban plötsligen höra ett besynnerligt stam-
pande i rummet, tillika med ett afskyvärdt
bräkande, ;Hvem är der? frågade han, men
af ganska naturliga skäl följde intet svar. Emel-
ertid hade han fått rätt på elddonen och skyn-
iade att få eld på ljus. Hurudan blef nu hans
förvåning, då han bief varse en bock, stående
bunden vid sängen, hvarutur alla kläder voro
borttagna, och i stället fylld med hö, hvaraf
bocken spisade.n
Grefven visste att kungen, då han hörde dy-
ika puts omtalas, plägade skratta, så att ban
ick tårar i ögonen och att pagen, just för så-
lane streck st git flera grader i baos gunst;
nen nu aflopp försöket att stämma Hans Maj:ts
ynne lil mera harmoni, alldeles fruktlöst.
Kungen förblef mulen och sade:
aJa, ja — det der kunde väl passera tvenne
emnåriga och jemngoda pojkar emellan och
ag blandade mig derföre icke i den saken.
Helt annat är det när den gynnarn utser min
gen hofeirkel till experimentalfält för sina
later. Hur vill du väl försvara, eller urskul-
la det sista strecket, då han, vid den der gou-
ern i det gröna, för några dagar sedan, med
It ställde sig helt tält bakom fröken Rud:n-
skö!d, der hon satt i gräset, och drog korken
ir en champaguebulelj, så att halfva dess in-
nebåll frustade öfver fröken hvars hela paryr
blef ohjelpligt förstörd ?
Ja, jag mins, genmälde Munck; jag mins
avilken uppståndelsa det ble och bur gräsligt