som sist tilldrog sig — men ännu en gång ville
jag gifva honom rådrum till bättring. Hjelper
icke nu det straff jag ådömt honom, så är han
för alltid skiljd från mitt hof.
Dock, Ers Maj:t ... vågade Munck invända.
Tre hela dygns fängelse, och vid denna vackra
årstid, för ett litet pojkstreck, det är...w
Såå ? föll kungen honom i talet. Kallar
du det ett litet pojkstreck? Du är ogement öf-
verseende och mild, i fråga om dina egna släg-
lingar. Jag är dock af motsatt mening, i det
der fallet.
Ers Maj:t värdes...v började grefven, men
kungen fertfor:
Att din proteg för en tid sedan skaffade
sig en lång stege, uppreste den mot muren ne-
danför fönstret till det rum, der min gemåls
kammarfröken bor klättrade helt sakta upp och
stod hed ansigtet mot rutan under en lång
stund, för att se den unga damen afkläda sig,
hvarvid han, just som hon satte foien i sän-
gen, slog ett häftigt slag på rutan och uppgaf
ett förfärligt läte, så att den arma flickan, ha!ft
ihbjelskrämdy föll afdåaad i golfvet; — att han
en annan gång, vid en taffel, då några boffrök-
nar spisade, behagade krypa uiider bordet och
nypa dem i fötterna; att han en gång, då: jag
sjelf satt till bords med min gemå!, min son.
och de förnämsta af vårt hof, oförmärkt tände
eld på plymerna i den ena löparens mössa, så
att de! blef ett för otäckt os, allt detta och
mycket annat har jag förlåtit honom; men nu...
Konungen gjorde här en paus, den Munck
förstod att begagna, för att få falla in och gifva
samtalet en, som han hoppades, för hans unge
skyddling fördelaktigare vändsiaog.
Jaoy sade hån, VErs Maj:ts nåd mot den viid-
basaren har varit stor; såsom äfvenledes då,
vid det der sprattet med Stenbocken.n
Stenbocken?. .. Hvad var det?
Ers Maj:t har då icke hörtn, återtog öfver-
bofstallmästarn, som trodde att om han lyce-
kades: narra ikungen att skratta, skulesalEvre-
de mot deniubge Arhindff säedfens vara för-
svunnens i Ers Möåju-värdes erikra sig, alt pa-
gen Stenbock hade för ungefär fjorton dagar