som sist tilldrog sig — men ännu en gång ville jag gifva honom rådrum till bättring. Hjelper icke nu det straff jag ådömt honom, så är han för alltid skiljd från mitt hof. Dock, Ers Maj:t ... vågade Munck invända. Tre hela dygns fängelse, och vid denna vackra årstid, för ett litet pojkstreck, det är...w Såå ? föll kungen honom i talet. Kallar du det ett litet pojkstreck? Du är ogement öfverseende och mild, i fråga om dina egna släglingar. Jag är dock af motsatt mening, i det der fallet. Ers Maj:t värdes...v började grefven, men kungen fertfor: Att din proteg för en tid sedan skaffade sig en lång stege, uppreste den mot muren nedanför fönstret till det rum, der min gemåls kammarfröken bor klättrade helt sakta upp och stod hed ansigtet mot rutan under en lång stund, för att se den unga damen afkläda sig, hvarvid han, just som hon satte foien i sängen, slog ett häftigt slag på rutan och uppgaf ett förfärligt läte, så att den arma flickan, ha!ft ihbjelskrämdy föll afdåaad i golfvet; — att han en annan gång, vid en taffel, då några boffröknar spisade, behagade krypa uiider bordet och nypa dem i fötterna; att han en gång, då: jag sjelf satt till bords med min gemå!, min son. och de förnämsta af vårt hof, oförmärkt tände eld på plymerna i den ena löparens mössa, så att de! blef ett för otäckt os, allt detta och mycket annat har jag förlåtit honom; men nu... Konungen gjorde här en paus, den Munck förstod att begagna, för att få falla in och gifva samtalet en, som han hoppades, för hans unge skyddling fördelaktigare vändsiaog. Jaoy sade hån, VErs Maj:ts nåd mot den viidbasaren har varit stor; såsom äfvenledes då, vid det der sprattet med Stenbocken.n Stenbocken?. .. Hvad var det? Ers Maj:t har då icke hörtn, återtog öfverbofstallmästarn, som trodde att om han lycekades: narra ikungen att skratta, skulesalEvrede mot deniubge Arhindff säedfens vara försvunnens i Ers Möåju-värdes erikra sig, alt pagen Stenbock hade för ungefär fjorton dagar