SKIZZ FRAN GUSTAF III:s TIDEHVARF.
En sådan snilleskapelse var Haga, hvilket än
i dag med sin sköna, inbjudande park lockar
den vid siadens qvalm utledsne, att hvila un-
der träd-ns susande kronor och lustvandra på
de släta, sling:a.. de gångarna, vid stranden af
en herrlig sjö, med sina klarblå, glittrande böl-
jor, sina unverssöpa vikar och leende löf
holmar.
Mången torde invända, att det icke är konst
att bygga granna slott och att af en trakt,
hvarest naturen redan gjort så mycket, bilda
paradisiska p::ler, då man icke aktar för rof
att tanklöst Örslösa oerhörda, till vigtigare
ändamål! behol ga summor, för sina fantasiers
skull utpi statskassan och med sin bö-
jelse för yp; surt förvekliga ett hittills Kraftigt
och tarfligi .
Mycket — sökneligt mycket. skulle härpå
vara att g.s; men då ändamålet med den-
na lilla skizz iåvgt ifrån det, att vilja fram-
ställa en kar:h cristik af den snillrike kocun-
gen,elter at: 18 vilja på sanningensbekostnad
belysa hans sgeusksper, under det man fördöljer
hans fel; vilia vi bott göra den li:la anmärk-
ningen, alt om I Gustaf ieke till onytli-
gare och sk g.re ändsmål än till lustslot
tens förslö i användt staten: penningar,
skulle hans 1 2 lefva i välsignelse hos alla
svenskar, iv! -dnaste efterverld.
Haga var således en af kung Gustafs herrli-
gas.e dårskaper, om Vi Så fa. uttrycka oss.
Der. trifdes han och bäst med sina vänner och
gunstlingar, deribland han, som bekant är, räk-
nade många skalder. Den odödlige Bellman,
den ende, skaldekonstens Hogartb, knäppte här
sin citira, diliode sina dithyramber och gjor-
de sina lusti.a puts; medan den älskvärde, fine
hofmannen Ox: utjerna, behagens och skönhe-
tens skald lät sonetter klinga; Leopold
ligen pp hvässade satiren; piar,
) fe Å, Do 2 157, 152, 155, 168, 171 och 472,