SKIZZ FRAN GUSTAF III:s TIDEHVARF. En sådan snilleskapelse var Haga, hvilket än i dag med sin sköna, inbjudande park lockar den vid siadens qvalm utledsne, att hvila under träd-ns susande kronor och lustvandra på de släta, sling:a.. de gångarna, vid stranden af en herrlig sjö, med sina klarblå, glittrande böljor, sina unverssöpa vikar och leende löf holmar. Mången torde invända, att det icke är konst att bygga granna slott och att af en trakt, hvarest naturen redan gjort så mycket, bilda paradisiska p::ler, då man icke aktar för rof att tanklöst Örslösa oerhörda, till vigtigare ändamål! behol ga summor, för sina fantasiers skull utpi statskassan och med sin böjelse för yp; surt förvekliga ett hittills Kraftigt och tarfligi . Mycket — sökneligt mycket. skulle härpå vara att g.s; men då ändamålet med denna lilla skizz iåvgt ifrån det, att vilja framställa en kar:h cristik af den snillrike kocungen,elter at: 18 vilja på sanningensbekostnad belysa hans sgeusksper, under det man fördöljer hans fel; vilia vi bott göra den li:la anmärkningen, alt om I Gustaf ieke till onytligare och sk g.re ändsmål än till lustslot tens förslö i användt staten: penningar, skulle hans 1 2 lefva i välsignelse hos alla svenskar, iv! -dnaste efterverld. Haga var således en af kung Gustafs herrligas.e dårskaper, om Vi Så fa. uttrycka oss. Der. trifdes han och bäst med sina vänner och gunstlingar, deribland han, som bekant är, räknade många skalder. Den odödlige Bellman, den ende, skaldekonstens Hogartb, knäppte här sin citira, diliode sina dithyramber och gjorde sina lusti.a puts; medan den älskvärde, fine hofmannen Ox: utjerna, behagens och skönhetens skald lät sonetter klinga; Leopold ligen pp hvässade satiren; piar, ) fe Å, Do 2 157, 152, 155, 168, 171 och 472,