(Insändt.) Om tullen på Eskilstuna smiden. En insändare, som kallar sig Vän af den inhemska konstfliten, har i Aftonbladet för den 43 sisw. Juni eller M 4135, låtit införa en artikel om tullen på knifvar och manufaktursmide Till en del sann, har denna artikel likväl alltför mycken smak af partiskhet och ensidighet, och må det derföre tillåtas 0ss närmare belysa densamma, på det att allmänheten icke må förvilas i sitt omdöme derom. Insändaren har uppställt en kalkyl, som visar att tullen på bordknifvar skulle göra 131 !, procent af varans inköpspris; men hvarföre har då insändaren vid denna kalkyl tagit till exempel en sort knifvar bland de billigaste som finnas? och som man af erfarenheten vet icke ensamt äro de mest säljbara, utan dyrare sorter äro snarare mera kurarta. De uppgifier, som ifrån Eskilstuna inlemnanes vid riksdagen, då fråga var om bestämmandet af tullen å knifvar och manufaktursmide viss: att värdet å de förra per medium gör 4 rdr 44 sk. 6 rst. pr t, sedermera nedsatt vid riksdagen till 3 rdr 46 sk.; lätom ! oss då uppställa en kalkyl med derna bestämmelse till norm: 40 dussin bordknifvar med gafflar väga, å 3 I pi dussin, 30 FT; hvarje E då beräknadt i värde till 3 rdr 46 sk. gör bko rdr 400; tullen härå, å 4 rdr pr TE, gör 30 rdr; vill man äfven härtill lägga omkostnaderne vid införskrifoning, såsom tolag, handelsafgift m. m., så gör likvisst tullen icke mer än omkring 33 !; procent af varans inköpspris; hvarifrån får då ins. sina 131!, proc.? Ins. påstår vidare, att priset å simplare sorter knifvar skall vara vida billigare i utlandet; att de der äfven äro ef bättre beskaffenhet och alltid af vackrare former,. Hvad den första af dessa puckter beträffar, så tillverkas här knifrar som kosta 492 sk. 8 rst. pr dussin, och sedermera finnas elfya olika sorter till stigande priser derifrån, innan man kommit till den sort som kostar 3 rdr; och en till verknivg till billigare priser torde väl svårligen ku rna finnas. Att knifvarne äro af bättre beskaffenhet är en uppgifi, som alldeles strider emot sanningen, och hvilket bäst bevisas deraf, att herrar smideshandlare för eget behof nästan uteslutande reqvirera af den svenska tillverkningen; men att utseendet å de utländska är vackrare medgifves, dock endast i hvad beträffar hornskaften. Att skillnaden i vigt å de gröfre och finare knifvarne af svensk tillverkning oftast är ingen, enligt insävdarens förmenande, är också stridande emot sanningen; ty de fisare sorterna väga vanligen omkring dubbelt emot de gröfre, hvarpå vid tullbestämmelserna också afseende säkerligen fästats. Ias. yttrar vidare, att reqvirenter å knifvar från fabriksorten Eskilstuna icke allenast få vänta någon tid på utförandet af sina beställningar, utan de få vänta ofta nog i nio till tio månader och ändock under tiden göra påminonelser, samt till sist, såsom för, en; gåfva, tacka för varan som betalas: visst är det sannt att en del reqvirenter, som vanligen betinga sig en: månads tid med liqviden, men icke destomindre begagna sig: af bäde nio och tio månaders tid och mer, få vänta på effektuerandet af sine reqvisitioner; ty den ofiast medellöse tillverkaren saknar förmåga att vara förlagsman och måste derföre fördröja fullgörandet af sådane reqvirenters beställningar, så länge han på säkrare hand ken afyttra sina produkter, och i sådan händelse har ins. rätt i sitt påstående, men eljest icke; skulle någon gång dröjsmål annars uppstå vid fullgörandet. af ingångna ordres, så har man att söka orsaken dertill, mera i bristånde tillgång på erfordorlige vattenverk, för att få smidesämnena uträckte, eller det smidda arbetet behörigen slipadt, än i öfverflöd på reqvisitioner. Ios. fortfar ytterligare: intet är för vår inhemska industri helsosammäre och nödvändigare än täflan med utlänningen och icke kan den svenska knifsmeden så underkänna sin egen förmåga, att han, som för sitt arbete har alla rudimaterier bredvid sig till de billigaste priser, behöfver frukta för täflan med hvem som helst. Har den värde artikeiförfattaren, då han säger att den svenska kvifsmeden har alla rudimaterier bredvid sig till de billigaste priser, verkligen gjort sig reda för af hvilka ämeen en bordknif vanligen består och huru den tillver kas? Tror han att det engelska gjutståle:, elfenbeaet, ebenboltsen! m. m. äro rudimaterier, som den svenska kniftillverkaren har bredvid sig och till de billigaste priser? Tror han vidare, att stenkolen,