skådas här efter ett åskväder och med en tref-
lig vattenspegling i Sognefjorden.
ä Hr C. Torstrup visar oss i M 218 (4:e afd.,
ÖJ) det innersta af denna långa fjord, vid Ly-
ster, med ett särdeles eget luftperspektiv, och
i M 220 och 221 (4:e afd., V.) två andra ka-
rakteristiska nejder vid samma fjord.
Hr Bodoms tafla M 198 (4:e afd.; V.) ger
tillfälle att betrakta en vacker morgonbelysning
i fjellbygden.
Af hr J. Frick har expositionen 3 land-
skapsstycken JM 41, 42, 43, 202 (3:e atd., N.
0.), 201 och 203 (4:e afd., V.) aila utmärkta
genom föremålen eller utförandet, vid hvilket
konstnärn begagnar hvad man kallar en bred
och saftig pensel. Utan bebof af några jemn-
förelser med urbilden, måste: man hos J4 41
finna kolorit och luftperspektiv,. förgrund,
bakgrund, lika beundransvärda. M 203
ställer åskådaren framför en speglande sjö i
vildmarken, mellan tallar och fjell; förgrunden
har yppighet och omvexling genom sina orm-
bunkar och vindfällen. — Men hvilken tju-
sande fjelldal öppnar sig ej i JE 201! Hvil-
ken konst i denna trogna framställning af en
så herrlig natur!
Två högst karakteristiska utsigter, raskt men
säkert målade af hr C. W. Eckersberg, ses i
4:e afdelningen (0. och V.) Den ena är en
bland de större taflorna på expositionen, och
samlar ständigt åskådare omkring sig. Också
är der någonting ovanligt att se i dessa sky-
höga porfyrpyramider, än kala, än mossbelupna,
och längst bort höljda med snö, samt i speg-
lingen af den ur brådjupet uppblickande lilla
fjellsjön; och alltsammans i ett för oss nästan
främmande luftperspektiv.
Ett ännu mera sällsamt, ett inom det öfriga
Europa annars omöjligt luftperspektiv, möter
åskådarens blickar i hr C. Torstrups Kust
parti vid Nordkap,; men det har en icke min-
dre sällsam orsak: midnattssolen, som, half-
skymd af en liten gles sky, breder öfver nej-
den sitt fioletta purpurskimmer: här, vid mid-
sommarsolståndet, blandadt med den ljusgröna
skiftning, som hos oss blott träffas vid mid-
vintern. Detta klara och underbara ljusflöde
ger färg åt allt: åt Nordkaps höga tvärbrant,
åt de kala fjellbergen i grannskapet, åt fiskar-
båtarne och de stora nordfarareskeppen och
åt det i stilla midnattslugn hvilande, hela
herrligheten afspeglande hafvet. I det af konst-
närn valda ögonblicket är Europas nordligaste
och ödsligaste kust den mest intagande man
kan se; men det tycks ändå i alla hänseenden
bäst att blott ha dess grannskap i en bild,
en sådan som denna.
Till den nästa och sista landskapsmålningen
vi hafva att omnämna, träffas urbilden när-
mare den nya verlden än den gamla. Det är
Geyse, den sjudbett vatten sprutande källan
på Island, och det största vattensprång på
jorden. För åsynen (i JM 176, 3:e afd., Ö.) af
detta naturunder står man i förbindelse hos
den danske marinmålaren hr FE. Larssen, hvil-
ken härvid uppträdt som en god landskaps-
målare. För öfrigt kan man icke se någon-
ting sällsammare än denna på förgrundens midt
ur spetsen af en brandgul kiselkegla uppbru-
sande vattenpelare, svajande med en flagga
af ånga, och denna bakgrund af svarta vul-
kaniska klippkeglor,, endast på mellangrun-
den omvexlande med en grön äng, der de besö-
kande naturbetraktarne uppslagit sina tält. Vid
jemnförelse emellan ett par som staffage närs
källan anbragta figurer, har man ett af konstnärr
beredt ögonmått för vattenmassan; i höjd ock
tjocklek visar det sig vid denna mätning lik!
Claras kyrktorn i Stockholm, nämligen on
man föreställer sig detta rundt, i stället fö)
fyrkantigt. (Slutet följer.)