PALL INRCH di UCL UllKd I ING terna, :rinrar derjemte, när så kanvara nödig, alt norder äfven hos oss — östanfjells summa gång vara sublim och skön. intryck öfverträffa dock Norges er allt, hvad som är att finna et öfriga Europa: till och med bland na och Pyreneerna. Detta erkännes af äfven Englands turister, som genom vidsträckta resor och vanan att på dem eftersöka natu::s ter, äga ett för sådant mer uppöfne, än alla andra naturbetraktare. iska öfvervigt i det vördnadsbjuväl motsagd af den fysiska geom uppgiften att fjellens toppar ilften så högt öfver hafvets yta, iropeiska bergens; men motsägelvadt sen : andanröjd. Man får ej glömma att åskåd det södra Europas högsta snöfjell enda etrakta dem på stort afstånd, och att o vill se dem på närmare håll, så kan I ; nalkas deras tillgängliga grund, utan hafva uppstigit högre öfver hafvet, han stode öfverst på Norges berg; a a då befinner sig antingen på en kal itslätt eiler i någon isdäld — början till grani en g Deremot ser han somliga bland Norg ell stå omedelbart vid hafvet med de hbjessorna högt ofvan skyn, och finlittrade från den eviga snöns gräns tan, i lodräta, stundom tjogtals ;ftor, bildande sådana mellan grajutande vikar, som tillhöra Nor, och äro bekanta under det för amnet fjordar. I fjordarne ses stunholmar, och fjordarnes gränsberg odtill ofta af släta stränder, uta sin bördighet. När åskådaren sjelf ändra plats, kan med bliclet från hafvets vattenspegel och ska, den lodräta klippmuren : till de högt ofvan molnen glinsan: då är afbrottet emellan hans magifning och hvad han varseblir :2i mera storartadt, än emellan äf,pigaste schweizerdal och de blott på långa Siröckor derifrån och öfver många mellaohöjder vid horisonten framskymtande alptoj der Först licken af sitt fädernesland erbjuder os: br J. O. Dahl, genom M 66 (4:e afd., ÖJ) vil sivoppet till Cbristianiafjorden,; man ser donna flod, och ön Fördern, i ,xmorgonbelysnioov ijuseffekten i denna tafla är lika vacker som ovanlig; den kan dock för mången tyckas mera sydländsk, än man i allmänhet vill anse naturligt för en nordisk utsigt. Men vi hafva redan på förhand tagit oss den friheten 21 vidja från denna traditionella åsigt af nordens natur, till en mera fördomsfri, och anmä sorska landskapsmålarnes allmänna förde: et i detta hänseende. Hr Dahl är kanhä nu mera representant af denna fördoms än någon af sina konstfränder: ljuseff-kien nig ör ej sällan hufvudsak i hans landskapse nå ger ; hvaremot den i hans yngre landsmäns endast finnes medtagen händelsevis och osö der urbildens skönhet uppenbart vunn så. Ei: sffektstycke af samme mästare (M 67, 4:d2 V.) torde kunna nämnas på samma gå :kten beror likväl icke här på någon egenhet i belysningen. Taflan föreställer en bi i storm), på yttersta kanten af en tvärbrant. genom att klippans fot är osynlig för äs en, har inbillningskraften fritt spelrum sänka den i det obestämda, och imen ivcker stormen hvarje ögonblick kunna på en sådan höjd omstörta det 1 ensamheten deruppe svigtande trädet. Stormens verkan på belöfning, renar och stam, är förträffligt uppfattas. För en jägare, botanist eller geolog, som är van att klättra i dylika trakter, skulle denna !ille målning vara ett dyrbart kabinettsstycka — ot lefvande minne af något uppträde u de cnsliga ströftågen i bergen. Vid tandet af JB 215 (4:de afd., Ö.): Utsi! ladegaardsön, af hr Görlitz, tycker 102 ; återförsatt i någon svensk bygd. Utsig agera täck än storartad och förgrund r en viss städning, som talar om den r; na hufvudstadens grannskap. Luften ä igt varm; men deri är ingenting oriktigt för årstiden, I staffaget förnyar man bekaniskapen med konstnärns talang som genreEi ifven om Sverige, men om dess vildmarker po ainnande stycke, är MM 70 (7:e afd., S. V.): fila Teaneforsen, en af hr Ezdorffs i förut om hågkomster från Skandinavien. Det är nordisk natur, troget återgifven, med någon potentiering dock af tysk sentimentalitet. I katalogen omnämnas 2 landskapsmålningar M 204 (4:e afd.; V.) och M 205 (7:e afd., N. 0.), af br Mordt; 3 andra af honom finnas (1:a afd., V., och 3:e afd., Ö;). De äro bilder från Tellemarken;:det ena sednare är ett minskensstycke. I Nta gör åskådaren bekantskap med. ägta norska landskapsmålningar. Vi fästa åskådan rens uppmärksamhet särskildt på den sydlänska luften i de två förra bland de sistnämnda landskaperna — hvaraf det till venster i 3:e afd., Ö.. än verkligt hänförande — och på sstycket till höger derom. Denna näviska månskensglans träffas här i norden ganska riktigt emellan midten af Augusti ; af September. Man kan se efter, ifvertygas derom. — Sedan expositionen virat flera veckor, har hr Mordt förökat samlingen ytterligare med en stor tafla (10:e afd., V.), ett ,vattenfall i Nummedalen, som kan gifva äfven den med Norge obekante ett begrepp om det stundom dystert högtidliga i detta be: glands natur. . En mining af hr Lund (JF 206; 4:e afd., Ö.) tillåter oss att betrakta den genom Frithiofs s:s2 Veriisbekanta Balestranden: den