scharlakansrödt kläde öfverklädda bänkarna i
den ofantliga salen. Herrarna förblefvo för det
mesta stående.
Nu kringbjödos förfriskningar, derefter skulle
dansen börja.
Den tio-åriga kronprinsen dansade första dan-
sen, som var en menuett, med grefvinnan Höp-
ken; hertiginnan dansade med baron Armfelt,
prinsessan med riksrådet Scheffer, samt her-
tig Fredrik med grefvinnan Wachtmeister.
Sigrid Rajalin var till denna ceremoniösa,
pompösa, grandiösa dans icke uppbjuden; men
nu kom en vals, hvars toner, ljufva som ung-
domshoppet, brusande som yngiingens passio-
ner, lätta som champagnens perlor, och lockan-
de som en blomsterhöljd synd, kommo. hvarje
ung flickas fot att spritta, att flytta sig.
Bland Pagernas skara såg Sigrid sin kusin,
Clas Aminoff, inbegripen i ett lifligt samtal
med pagen baron Wright och skrattande af
hjertans grund. Han hade ännu icke varse-
blifvit Sigrid, kusin Hvitsippa, som han förr
plägade kalla henne; men hon betraktade der-
emot honom och tyckte att han i afton såg
ovanligt bra ut.
Medan hon så stod, försänkt i åskådande af
denne sin barndoms plågoande och en mängd
biltra minnen dervid stormade inpå henne,
nalkades steg. Horn, som ännu icke vikit i-
från hennes sida, framom henne, bugade djupt
och sade:
Nådiga fröken! valsen spelas upp, får jag
den äran ?
Sigrid räckte grefven sin hand och han stod
just i begrepp att föra henne i danser, då ba-
ron Stjernerona nalkades.
Fröken Rajalin,, yttrade han, något sväf-
vande på målet, men Horn lät honom icke
tala Vill punkt, utan föll honom i talet, så-
luoda:
Herr baron, ni borde inse, att ni kommer
för sent.
Grefvel ropade Stjernerona och skiftade
färg. Jag skulle förlåta er hvarken detta ytt-
rande, elier er lycka i detta ögonblick, 1i fall
det vore för mig sjelf jag anhölle om frökens