(EEE SA St tU
MIN SÖTA CLAS).
SKIZZ FRÅN GUSTAF III:s TIDEHVARF.
Dessutom — när man är rik, och så rik,
som fröken Rajalin, måste man ju alltid finna
lifvet lättare, än om dess luft tynges af om-
sorger för det närvarande och bekymmer för
det kommande. Sannt är väl att en ung flicka,
vore hon än egarinna af millioner — och kan-
ske snarast då — alltid är en af anhörigas och
förmyndares nycker beroende varelse, som,
fastän bon undansnillar sitt lilla hjerta, ingen-
ting kan bestärnma öfver sin hand; hvarvid
ock oftast händer, att tycket och lydnaden
komma i mycken strid; men hon har likväl
— i de flesta fall åtminstone — medel fullt
upp för att tillfredsställa sina små dårskaper,
uppfylla sina oskyldiga önskningar, till och
med om dessa. kunna kallas bizarra nycker,
och — det är förunderligt hvad detta blom-
sterströr en ung qvinnas lefnadsbana.
Sådant var nu, i ordets mest utsträckta me-
ning, förbållandet med Sigrid, ty bennes för
myndare gaf henne fullt upp med penningar,
utan att någonsin begära redogörelse för buru
hon använde dem. Emedlertid var hennes
smek så enkel och hennes tycken så föga om-
bytliga, att hon icke hvad man kallar slörade
på sin klädsel. Deremot gjorde hon godt, un-
derstödde fattiga familjer, samt uppmuntrade
genom sin frikostighet en hop fattiga flickor,
som arbetade åt henne.
Med allt detta var dock Sigrid långt ifrån
lycklig, ty — händelsen var verkligen den, att
hon, farmodren, förmyndaren, ja alla ovetande,
hede förälskat sig i en yngling, den hon väl
visste att de aldrig skulle gilla, om han ock
sjelf, byvilket hon dock icke trodde, någonsin
) Se ÅA. B. 57, 4162, 165, 168 och 170.