sexton år, hastigt dog, åtog sig grefve Munck denna befattning. : Murck var nu flickans närmaste slägting och hade alltid bållit mycket af henne. Med innerlig bedröfvelse och bitter harm hade han sett huru hårdt och orättvist hon af sin farmor behandlades och äfven åtskilliga gånger tillkännagifvit sitt missbag deröfver; dock utan all påföljd. Baron Wredes död och grefve Muncks inträdande i dennes rättigheter var ett åskslag för öfverstinnan Rajalin. Tänk om han toge sin rika mfadling ifrån henne och såmedelst beröfvade henne den årliga betalningen för flickan, hvaraf hon hittills lefvat! ! Och sedan — om ban icke — såsom den förre förmyndaren hade gjort — arbetade på att en gång förena den rika Sigrid med sin fattiga kusin — hvsd hade då denne sednare för utsigt i veriden? Båda delarne inträffade. Grefve Munck förklarade både ati Sigrid skulle lemna sin farmoders hus och att hon skulle, vid mognare år, ega fuilkomlig frihet att efter eget tycke välja en make. : AHa gummans dåningar, spasmer och andra nervättacker tjenade till intet. Sigrid bemtades af förmyndarn sjelf en vacker dag och fördes till en af hofveis tre gratier ), den goda grefvinnan Meyerfelt. ; Men Sigrid, soi var sjelfva godheten, och som icke ville se sin gamla farmor vid grafvens brädd lida nöd, aflockade, under tårar och böner, sin nye förmyndare det löftet, att gumman skulle, så länge hon lefde, af sin sondotter åtnjuta en pension, till lika belopp som ) De trenns demer, hvilka, vid Gustafs iysandebof , buso Barn al gratierna. voro, som bekant är, . grefvipnorna Höpken, Löwethjelm och Meyerfeit. De tvenne -försttämnda lära bafva varit systrar och hetat Fersen i sig sjelfva,