benådningsetier, i strid med regeringens och kej-Ic
sarens allning, och med fara att falla i onåd.
En sådsn omsånodelse skulle, i och för sig, innefattal,
er ganska markelig tilldragelse, om den nemligen I
ägde någor motsvsrighet i verkligheten, men Post-
tidningen so: en gång för alla gjort sig till Haynaus
riddare. och su scdnast försökt leda hans omvändelse l!
i bevis, har dervis så snärjt in sig i sin argumen-le
tation, au: san bion behöfver låna hennes egna upp-f
gifter, för 3: vederlägga de suppositioner om Haynau,
för hvilka a klädt blodig skjorta. ;
Läsare se erinra sig, att hela vår tvist med i
Posttidni hirleder sig från en kort anmärkning
mot kolicgass besynnerliga uppgift, att närmaste an- l
ledningen (ill Haynaus fall skulle vara, att han full-!
ständig: benidat de af krigsrätten i Pesth dömde l!
medlemmarna af uzvgerska riksdagen, utan att in-
hemta regeringens beslut. Aftonbladet deremot har lf
ansett mera sannolikhet ligga uti en annan upp-
j
E
gift, som förekommit i flera tyska blad, att nemligen
Haynaus fali tvertom haft sin grund deruti, att han
egenmåik:igt ördröjt att verkställa kejsarens eller re
geringens hefallning, att benåda och frigifva en mängd
politiska fösgar. !
Nu intraffar det märkliga förhållande, att Posttid-!
ningen, til sAd för sin åsigt anör: att regeringen, l!
trenne isgir efter afsättningsdekretets utfär-!
dande. facade beslutet om den stora amnestiskten,!
som fuillstintigt benådade öfver 400 för politiskal
förbrytelser anklagade, hiktsde och dömde personer. :
Det är i sanning höjden af naiveiet att anföra ett
sådant arzument. Tre dagar sedan den store gene- l
ralen, österrikiska dynastiens räddare, blifvit på etilå
högst förödvjukasde sätt afskedad, derföre — (an-l:!
tsgom för ett özsonblick P. T:s åsigt!) — att hanl!
ulöfvat ex benåsningsakt, förkunnar regeringen
sjelf fullste. tig mnesti, för ett mångdubbelt antall!
sakfällde!! Hvilken oerbörd otacksamhet... Öster-l:
rikes skarpasse svärd kastas åt sidan, just då den!!
segrande bje!ten, beklädd med oinskränkt fullmakt,
visar sig hysa så fullsomligt sympatiserande åsigter!
med regexingen och hofvet, ait ban, redan på för-!
hand ananie nådens uppgående solsken, låtit dessl!
strålar för a de dömde fångarnes bojor! Armall!
e var din törst att få utöfsva mildbe-
en ljafva dygd så häftig, att du, under
ifvern ait å släcka densamme, glömde ditt eget be-
roende af nådens soll?
Icke mera lycklig är Posstidoicgens argumenta-
tion, då hon söker visa att de af Haynau utöfvade
benådningar icke kunnat blifva anbefallde af rege-!
rivgen och af guvernören fördröjde. Såsom bevis
härföre uppgifver P. T. att domstolens utslag öfver
medlemmarna af förra ungerska riksdagen afkunna-:!
des den 5 di äfven Hayneu tillkännagaf deras be-
nådniag. Ty. det låter ej tänka sig, säger Posttid-
ningen, att domstolens utslag kunnat blifva offici-
elli bekarnt för regeriogen i Wien, ministerrådet
phinna sammanträda, kejsaren på dess tillstyrkan be-
sluta arcnestien, beslutet expedierat och tillställas
Haynau, och underrättelsen om hans förfarande vid
pbenådningesa siuuigen ankommit till Wien — allt
bpå icke fullt 24 timmar. .
Denna arsusestation innefattar, så till vida sin
kuriösa sida som den helt och hållet ådagalägger
orimligheten al Posliidningens egel referat, en-
ligt hvilket närmaste anledningen till Haynaus af-
sked just uppgifves vara ofvannämnde benådnings-
akt; se här P. T:s egna ord:
Närmaste anledvingen skall vara, att sedan dom-
stolen i P-sih afkunnat dom öfver medlemmarne af:
den upproriska ungerska riksdagen, generalen full-
ständigt benådat alla till döden dömda, utan att
inhemla regeringens beslut. Ministeren lärer
blifvit mycket förbittrad öfver denna sjelfrådig-
heln.
Men huru är det väl tänkbart att domstolens
putslag kunnat blifva officielt bekant för regeringen i!
i Wien, jemte Haynaus nådeakt, ministerrådet hinna 1
saramanträda och blifva mycket förbittradt öfver!
Hey: aus sjelfrådighet,, fatta beslut om att yrka ge-!
neralens entledigands, verkställa detta beslut, förmå !:
(
martyr, hvarfi
tens och nz
kejsaren hals öfver aufvud fatta sitt beslut och un-
derteckna afskedet — allt på icke fullt 24 timmar! —J:
Man fioner att den gode Posttidningen har sjelf gif-
vit sitt eget r-foråt ett väl riktadt grundskott.
Den uppsjorda kaikylens tillämpning på Afton-
bladets uppgifter är deremot ganska lätt parerad.
Enhvar inser att amnes:i kan meddelas i häkte in-
kastade personer, som blifvit anklågade eller endast
misstänkte för politiska förbrytelser, utan alt nå-
gon dom ovälkorligt måste afvaktas.
För detta -enda iakast sammenfalla den sjelfkloke
kollegans kraftfraser till rent af meningslöst ord-
kram. Dö wienerkorrespondenser, hvaraf Aftonbla-
det meddelat utdrag, hafva innehållit bestämda upp- :
gifter att Haynau emottagit kejsarens befellning att
benåda och frigifva politiska fångar, men att gene-
ralen fördröjt benådningsaktens verkställande och
fortfarande hållit
proklamera:, avin
sarens namn. Ic
skett, är b2
en i sitt eget, i sräliet för i kej-
i dess P. T. bevisar att så icke!
föga hjelpt ge om alt :qvadro-
nera ined dylika löstiga argumenter, som de imåa-
dagsbladet debiterade. Kejsarens rätt -att meddela
amnesti, kan mes dubbelt skäl tillämpas mot sådana :
politiska fångar, som förlorat sin frihet, endast på
grund af anklagelse eller misstankar, men som ännu !:
icke blifvit till saxen fällde. Att äfven redan långt
före Haynaus onåd dömde, af kejsaren benådade,:
fångar blifvit unacer veckors tid (durch Wochen)!
qvarhållne i fängelse har P. T. icke heller kunnat :
vederiigg2, utan blott sökt tillämpa uppgiften på de:
sednast dömde, hvarigenom den visar sig orimlig, !
men hvilket advokatvriska knep lätt gesomskådsas.
Hela Posttidnivgens polemik i denna sak bär
för öfrigt ella känaetecken af hvad man brukar kalla!
bränvinsauvokaiur emot bättre vetande. Ty hoa- !
netemang kunna vi icke misstänka Posttidningsre :
Yerenten äga en så hög grad enfald och okunnighet
(för att nyttja ett af Posttidningens favorituttryck), aut
han icke sxulle känna hvad hela verden vet: nem-
ligen att hofvet och regeringen i Wien, på sednare
tider sökt mildra intrycket af de förra blodsdomarna
genom flera benidniogar, hvilka likväl ala af Hay-
nau förkunnas i hans eget nemn, i stället för i:
kejsare-s. Men då regeringen en gång inträdt på
denna bana af försoniog mot det arma blödande!
Ungern, faller det dagsklart i ögat, att Haynaus ent-
ledigande, just i och för en akt af mildhet och för-
soning, skulle Ysrit cen gröfsta inkonsequens. Dere-!
mot är det ganska sannolikt att, då kejsaren, genom
en handbiljett, befailt Haynsu au förkunna amnesti!
öfver ett an:al politiska tångar, men den sjelf ådiga.
generalen icke gena kotållt befallningen, rege-..
ringen beg te sig af denna olydnad föra störta i
en man, som bifvit så van vid aut befalla; att
han glömt !y samt omedelbar: ef er dena seger,
genom et r. ycringsbeslut, bragte ill verkställigi et!
den amnestiakt, sor: Haynau förut vägrat meducka
innan dom fallit öfver de persoaer, som voro ett fö-
remål för den fullsiändiga amnestien. — Haynau
sjel. bestrider, i sin replik på en tidningsartikel,
att han på något sätt öfverträdt sin fullmakt; men
som denna va: oinskränkt, innefattar en dylik för-
säkran endast ett tatesätt. Han kastar för öfrigt
hela skulden till sitt fall på demsgogerna, hvilket
åter inzefattar ett nytt bevis på, att en honom plöt-
sligt påkommen nåd och mildhet icke utciorde den
1
4
j
benådade i fängelse, samt sedar !!
j
j
j