SSSK
mör, mot din enda vä!görarinna, förutan hvil-
ken du har intet stöd i verlden.
Vid dessa sista ord reste gossen sig upp, och
det så fort, som håde det skett efter militär-
kommando. I en alldeles förändrad skepnad,
med bossande kinder, blixtrande ögon och
sänkta ögonvryn stod han nu framför gumman,
som med förvåsing, nästan med häpnad be-
traktade honom.
Mormor! sade han med kort andedrägt och
sväfvande röst, jag är icke otacksam... ingen
skall någonsin säga, at jag är otacksam. ..
men ... -
Nå. min söta Clasl. ox
Men ... jag villvicke höra det ordet, att jag
beror. af idel vätgerningar. Så länge jag lef-
ver, skall jag älska och vörda min goda mor-
mor... både mörmor: sjelf och Henres minne...
men... ännu en gång — jag vill icke höra att
jag är ett barmhertighetens föremål... blott
känna det inom mig vill jag.
I stället att bli förtörnad öfver ett sådant
språk, blef gumman alldeles förtjust, så att hoc
med beundran — ja, med. ett. slags :högakt-
Ding, betraktade ynglingen, sägande: — — . :
Du är stolt, min söta Cias!... det tycker
jag om. Du: bris deruti så väl på mig, som
på din aflidna mor. Förlåt mig det ord , jag
nyss kom att yttra .....det var ett förbastande.
Du vet bäst, min söta Clas, om jag Någonsin
förut låtit dig känna tyngden af berobhile,;el-
ler förbittrat din ungdom medelst påpekande
af din ställning såsom...
Såsom pådebjon, vill mormor sägan, inföll
den unge Aminoff något bittert. Nej, i san-
ning, det bar mormor a!drig gjort och jag skulle
icke heller hafva fördragit det. - i
Se-så ... se-såv; yttrade den öljest så ampra
gumman snel verkligt förlägen min, nu för-
frår du dig igen oci deri gör du mycket orätt,