SSSK mör, mot din enda vä!görarinna, förutan hvilken du har intet stöd i verlden. Vid dessa sista ord reste gossen sig upp, och det så fort, som håde det skett efter militärkommando. I en alldeles förändrad skepnad, med bossande kinder, blixtrande ögon och sänkta ögonvryn stod han nu framför gumman, som med förvåsing, nästan med häpnad betraktade honom. Mormor! sade han med kort andedrägt och sväfvande röst, jag är icke otacksam... ingen skall någonsin säga, at jag är otacksam. .. men ... Nå. min söta Clasl. ox Men ... jag villvicke höra det ordet, att jag beror. af idel vätgerningar. Så länge jag lefver, skall jag älska och vörda min goda mormor... både mörmor: sjelf och Henres minne... men... ännu en gång — jag vill icke höra att jag är ett barmhertighetens föremål... blott känna det inom mig vill jag. I stället att bli förtörnad öfver ett sådant språk, blef gumman alldeles förtjust, så att hoc med beundran — ja, med. ett. slags :högaktDing, betraktade ynglingen, sägande: — — . : Du är stolt, min söta Cias!... det tycker jag om. Du: bris deruti så väl på mig, som på din aflidna mor. Förlåt mig det ord , jag nyss kom att yttra .....det var ett förbastande. Du vet bäst, min söta Clas, om jag Någonsin förut låtit dig känna tyngden af berobhile,;eller förbittrat din ungdom medelst påpekande af din ställning såsom... Såsom pådebjon, vill mormor sägan, inföll den unge Aminoff något bittert. Nej, i sanning, det bar mormor a!drig gjort och jag skulle icke heller hafva fördragit det. i Se-så ... se-såv; yttrade den öljest så ampra gumman snel verkligt förlägen min, nu förfrår du dig igen oci deri gör du mycket orätt,