ifrån bvita och mjuka. Det skulle icke heller
löna mödan att gifva dig en sådan tillrättavis-
ning, min söta Clas. Stig upp, emedlertid,
och låt mig tala förnuft vid dig.n
Ynglingen lydde. Han ställde sig framför
henne i en vördnadsfull ställning; men skälmen
lyste dock ur de glada ögonen och ur hela
ansigtsspelet. .
Hör på, min käre gosse! började mormodren
i sannskyldig predikareton; du är nu gamla
menniskan och måste såsom sådan, tänka och
bandla förnuftigt. Icke går det an, min söta
Clas, att du leker hela ditt lif igenom. Barn-
domen med sitt joller och pojkåren med sitt
ras bar sin tid; men en gång bör mar dock
vänja sig att tänka, och att bandis, i stället
för att leka; ty lifvet är allvarsamt: det kan
du lita på, min söta Clas.
Clas antog härvid en riktigt komiskt guds-
pådlig min, der han stöd meld hängande huf-
vud och sammanknäppta händer, vridande tum-
marna - omkring hvarandra, i en oupphörlig
kretsgång.
Men innan jag talar hågot vidare vid digp,
fortfor gumman, vill jag veta bvariör du skrek
nyss och skrämde oss allesan mans.
Mecrmor !, sade Clas, och skalken lekte här-
vid ohejdadt i hans: ögon och: mungipor. —
Jag har läst om laviner, huru de i,sitt fall
begrafva ceh döda menniskor, när de genom
någ n synnerlig naturens påstötning komma
att rasa ner från sina bäddar på. klippspet:
sarne. Mormors mössa är en snölavin; inun;
der var jordbäfning. Jag såg. lavinen skaka
bit och dit, derför uppgaf jag ett-rop af fasa
och! gom jag icke bar lust att bli begrafver
först och sedan död, tog jag ett skutt, som
skrämde min goda-mormor, jemte de andra
damerna.n - i
Din förklaring, min söta Clas, är ingalund:
nöjaktig, återtog öfverstinnan med en min, som