TEE
Men Bergmans bryderi var dermed icke af-
bulpet. Inför den stränga och ytterligt hög-
dragna matmodren gick det icke an att i ett
tag omskrufva peruken, som var omåttligt pu-
drad, ty då visste han nog, att hon hade ban-
nats öfver att pudret rykte omkring i det fina
rummet och öfver mattan. Han drog sig der-
före några steg baklänges, vände sig och hop-
pades att, så blind han var, hitta till dörren.
Men Clas Aminoffs, upptågsmakarens kraftiga
hand fattade med ett stadigt tag i hans arm
och ledde honom ut i salen.
Öfverstinnan hade druckit och vinkat åt
Sigrid. att ställa brickan på bordet.
Medan nu guvernanteo med en förgrymmad
uppsyn tömde det andra vattenglaset, närmade
Clas sig sakta tili öfverstinnan.
Denna visste ej om hon skulle bannas eller
skratta. Det förra fann hon visserligen fören-
ligast med bennes värdigbet; det andra, der-
emot, gjorde hon dock heldre, för att slippa
synas förtörnad på sin älskling, mot hvilken
bon sällan eller aldrig kunde bysa någon ell-!
var!ig harm.
Hon började således att skratta. I
Du är mig en spefågel af första rangen,
min söta Cash yttrade hon och gaf honom,
med tvenne af sina fingrar, ett lätt slag på I
kinden. Tycker du verkligen, att du skall
ostraffad få grassera så här? .
Mormor! utropade odygdingen och lade sig
på knä framför gumman. 5e härp fortfor han
med skrymtande ödmjukhet — bär är min
kind... Straffa mig mormor!... Jog skall,
så vida det kan afväpna er vrede, gerna tåla
ett och annat slag af min nådiga mormors Hitla
mjuka hand.v ua
,Jag slåss aldrig; det vet dunv, sade gumman,
som ieke rätt visste hur hon skulle taga ut-
trycket om den liPa mjuka banden; ty hennes
er voro, såsom vi redan förnummit, långt