TEE Men Bergmans bryderi var dermed icke afbulpet. Inför den stränga och ytterligt högdragna matmodren gick det icke an att i ett tag omskrufva peruken, som var omåttligt pudrad, ty då visste han nog, att hon hade bannats öfver att pudret rykte omkring i det fina rummet och öfver mattan. Han drog sig derföre några steg baklänges, vände sig och hoppades att, så blind han var, hitta till dörren. Men Clas Aminoffs, upptågsmakarens kraftiga hand fattade med ett stadigt tag i hans arm och ledde honom ut i salen. Öfverstinnan hade druckit och vinkat åt Sigrid. att ställa brickan på bordet. Medan nu guvernanteo med en förgrymmad uppsyn tömde det andra vattenglaset, närmade Clas sig sakta tili öfverstinnan. Denna visste ej om hon skulle bannas eller skratta. Det förra fann hon visserligen förenligast med bennes värdigbet; det andra, deremot, gjorde hon dock heldre, för att slippa synas förtörnad på sin älskling, mot hvilken bon sällan eller aldrig kunde bysa någon ell-! var!ig harm. Hon började således att skratta. I Du är mig en spefågel af första rangen, min söta Cash yttrade hon och gaf honom, med tvenne af sina fingrar, ett lätt slag på I kinden. Tycker du verkligen, att du skall ostraffad få grassera så här? . Mormor! utropade odygdingen och lade sig på knä framför gumman. 5e härp fortfor han med skrymtande ödmjukhet — bär är min kind... Straffa mig mormor!... Jog skall, så vida det kan afväpna er vrede, gerna tåla ett och annat slag af min nådiga mormors Hitla mjuka hand.v ua ,Jag slåss aldrig; det vet dunv, sade gumman, som ieke rätt visste hur hon skulle taga uttrycket om den liPa mjuka banden; ty hennes er voro, såsom vi redan förnummit, långt