seendet åtminstone, sätter det nationella främst
icke längeseden förbjudit hvarje person af si
kallad god ton att vare sig i skrift eller tal
begagna sig af främmande ord, när språket
eger tillgång på sådana, som motsvara hvad
man vill uttrycka.
Och hvem vill icke vara på modet? Hvem
vill icke vara, åtminstone ge sig ton af att
vara. af god ton? SKE
Den sjuttonårige var således temligen sat
och det syntes, vid första ögonkastet på ho-
nom, att flitiga kroppsöfningar, i förening med
en blomstrande helsa, hade utvecklat hans lem-
mar, härdat dem och gjort dem symmetriska.
Hans längd kunde vara ungefär 111, qvarter;
bröstet var ovanligt högt och axlarna af en,
för en så ung gosse, ovanlig bredd. Icke hel-
ler hade lifvet, ehuru smidigt, denna ängsliga
spinkighet, som man vanligen anmärker hos
ynglingar. Och hvad ansigtet beträffar, var
det, utan att egentligen kunna kallas vackert,
temligen regelbundet och på sitt sätt inta-
gande, ehuru besväradt, om man så får ut-
trycka sig, af en öfvermåttan stor rörlighet,
som skulle utgjort en porträttmålares förtviflan.
y icke två sekunder efter hvarandra blef detta
blomstrande anlete sig likt, utan skiftade ut-
tryck lika ofta, som de stora, granna, melerade
ögonen blinkade. Dessas blickar och dragen
omkring munnen stodo beständigt i den full-
komligaste harmoni; och en hvar, som fåstade
ringaste uppmärksamhet vid detta underbart
rörliga ansigte, utbrast ovilkorligt, eller ock
tänkte för sig sjelf: Detta måste vara en ut-
märkt qvick gosse.