stern fällt kränkande uttryck om Februarirevolutio. 1 nen). Efter ett kort loftal öfver denna revolution,!s som framkallat så stora id2r och så små menniskor öfvergick han till en kritik af sjelfva lagförslaget. Han såg i lagförslaget ett förnärmande af folkets suveränitet, hvaremot han icke kunde annat än protestera. Det existerar ju redan, fortfor han en hel arsenal af verkligen konstitutionsvidriga, men likväl lagliga bestämmelser mot pressen. Det felades ännu blott att tankens verk skulle uppbrännas på offentlig plats. Godtyckets och tyranniets mått syntes vara fyldt. Detta var ett misstag. Det fattades ännu, hvad man vu föreslår, att sätta blotta anklagelsen i stället för domen och att således öfverlemna till en ministers godtycke om kautionen skall förökas, att gynna en press på en annans bekostnad, att införa penningeböter, som möjligen kunna belöpa sig till 2!,, ja ända till 40 millioner, att påbjuda stämpel icke blott för politiska, utan äfven för vetenskapliga verk, och att sålunda göra våra arbetare brödlösa och ruinera vår bokhandel till fördel för utländska eftertryckare. Lagförslaget träffar till och med teaterstycken; den träffar alla Jitterära blad och broschyrer; den skulle endast i Paris undertrycka 300 fullkomligt oskyldiga periodiska skrifter. Detta bevisar rätt dess karakter: det är en prestlag! Prestpartiet vill tillintetgöra Frankrikes genius. Vid sidan af denna lag äro censurlagarne välgerningsr;) man bör uppresa en minnesstod åt hr Peyronnet. Såsom denna minister i godtycklighet öfverträffades af dem som dömde honom, så har ock hr Guizot blifvit öfverträffad af dem som ville aktionera honom; och om hr Guizot någonsin komme in i denna församling, för hvilken hans talang skulle vara en ny prydnad, så skulle-han fordra åtal mot hr Baroche. Jag råder majoriteten att icke antaga detta lagförslag; jag varnar ministrarne, och icke blott de här närvarande mipvistrarne, utan äfven de anonyms; ty vi hafva två slags regeringar, en synlig och en som döljer sig; jag varnar dem som jag varnade Carl X:s och Ludvig Filips regering. Efter ett par månader skall man finna, att de lagar, som man nu antager, äro otillräckliga; man vill städse gå Jängre i undertryckande, till dess man ändtligen störtar i den afgrund, hvari så många regeringar fallit, och af hvilka ingen rest sig.n Talaren kallar vidare lagförsleget för en jesuitlag och gör häftiga utfall mot denna sekt, som efter att hafva predikat hungersnöd, predikar folkens undertryckande, som blandar sina dödsgrundsatser med evangeliet , äfvensom mot Montalembert. Detta väckte häftiga afbrott; rop och oväsende. V. Hugo fortfor : Hvad vi frukta, är visst icke jesuitpartiet sjelf, som fallit så djupt, att det i politiken måste stödja sig på Voltairianer, som förhåna det, och i finanssaker på judar, som de gerna ville bränna lefvande. Hvad vi frukta är att regeringen, som dock har andra intressen, till förmån för detta partis planer, använder -samhällets krafter mot samhället sjelf och derigenom slutligen åstadkommer förfärliga katastrofer. Tilåten mig, mine herrar, ännu ett ord för att visa eder, till hvilken ytterlighet man vill förleda er, mot hvilken fruktansvärd motståndare man vill ha eder att kämpa. Från alla håll ropar man ve och förbannelser öfvar den moraliska anarkien. Man anklagar Frankrike, man anklagar Paris. Man misstager sig. Skulden ligger bos menniskoanden, menniskoanden som kallade sig Johan Huss, och icke blef dödad på bålet i Constanz, som kallade sig Voltaire och skakade tron, som kallade sig Mirabeau och skakade throner; menniskoanden som blifvit kött än i Babylon, än i Jerusalem, Rom och Paris. Jag talar till fruktans stora parti i Europa. Betänken väl hvad j gören! J kunnen tillintetgöra pressen och j hafven likväl ingenting uträttat; j kunnen tillintetgöra Paris, tillintetgöra Frankrike, och j hafven dock intet uträttat. Det skallalltid vara något som sätter sig upp mot er; detta något, som frambragt alla böcker, alla konster, som städse skall stå såsom en fruktansvärd gräns för eder, som alltid skall blifva en oöfvervianerlig motståndare, detta nå got är menniskoanden., : Talaren slutade under lifliga bifallsrop från venstra sidan. STORBRITANNIEN. Till lordkansler har hr Thomas Wilde blifvit utnämd, men skall endast öfvertaga de juridiska funktionerne af det embetet så länge, till dess dessa hinna blifva skiljda från ordförandeskapet i öfverhuset. Sir John Jervis träder i hans ställe såsom öfverdomare i Common Pleas, sir John Romelly, såsom chef för allmänna åklagaremakten, hr Cockburn såsom generalprokurator. Domstolen hade hållit ransakning med löjtnant Pate, för attentatet mot drottningen. Dommen var var dock ej ännu bekant. BELGIEN. Krigsministern, general Chazal har begärt sitt afsked, emedan han ej vill ipgå uppå medministrarnes yrkande, att major Alvin skall afskedas, för det han utgifvit en brochyr, hvari borgargardesinrättningen strängt klandras. Generalen anser det vara nog, att han i en offentlig förklaring ogillat skriften. ITALIEN. Vid kongressen i Verona har det nya lånet blifvit fördeladt som följer : Milano 47 millioner lire; . Bergamo 8,100,000; Brescia 43 millioner; Lodi och Crema 3 millioner; Udine 8,100,000; Belluno 4 million; Vincenza 6 millioner; Rovigo 7,200,000; Sondrio 1 million; Mantwa 6,200,000; Padua 8,100,000; Como 6 millioner; Verona 8,500,000; Cremona 4 millioner; Pavia 4 millioner; Treviso 7 millioner; Venedig 7 millioner; eller tillsammans en summa af 115,200,000 lire. pa