stern fällt kränkande uttryck om Februarirevolutio. 1
nen). Efter ett kort loftal öfver denna revolution,!s
som framkallat så stora id2r och så små menni-
skor öfvergick han till en kritik af sjelfva lagför-
slaget.
Han såg i lagförslaget ett förnärmande af folkets
suveränitet, hvaremot han icke kunde annat än pro-
testera. Det existerar ju redan, fortfor han en
hel arsenal af verkligen konstitutionsvidriga, men lik-
väl lagliga bestämmelser mot pressen. Det felades
ännu blott att tankens verk skulle uppbrännas på
offentlig plats.
Godtyckets och tyranniets mått syntes vara fyldt.
Detta var ett misstag. Det fattades ännu, hvad man
vu föreslår, att sätta blotta anklagelsen i stället för
domen och att således öfverlemna till en ministers
godtycke om kautionen skall förökas, att gynna en
press på en annans bekostnad, att införa penninge-
böter, som möjligen kunna belöpa sig till 2!,, ja
ända till 40 millioner, att påbjuda stämpel icke blott
för politiska, utan äfven för vetenskapliga verk, och
att sålunda göra våra arbetare brödlösa och ruinera
vår bokhandel till fördel för utländska eftertryckare.
Lagförslaget träffar till och med teaterstycken;
den träffar alla Jitterära blad och broschyrer; den
skulle endast i Paris undertrycka 300 fullkomligt
oskyldiga periodiska skrifter. Detta bevisar rätt dess
karakter: det är en prestlag! Prestpartiet vill till-
intetgöra Frankrikes genius. Vid sidan af denna
lag äro censurlagarne välgerningsr;) man bör upp-
resa en minnesstod åt hr Peyronnet. Såsom denna
minister i godtycklighet öfverträffades af dem som
dömde honom, så har ock hr Guizot blifvit öfver-
träffad af dem som ville aktionera honom; och om
hr Guizot någonsin komme in i denna församling,
för hvilken hans talang skulle vara en ny prydnad,
så skulle-han fordra åtal mot hr Baroche.
Jag råder majoriteten att icke antaga detta lag-
förslag; jag varnar ministrarne, och icke blott de här
närvarande mipvistrarne, utan äfven de anonyms;
ty vi hafva två slags regeringar, en synlig och en
som döljer sig; jag varnar dem som jag varnade Carl
X:s och Ludvig Filips regering. Efter ett par må-
nader skall man finna, att de lagar, som man nu
antager, äro otillräckliga; man vill städse gå Jängre
i undertryckande, till dess man ändtligen störtar i
den afgrund, hvari så många regeringar fallit, och
af hvilka ingen rest sig.n
Talaren kallar vidare lagförsleget för en jesuitlag
och gör häftiga utfall mot denna sekt, som efter
att hafva predikat hungersnöd, predikar folkens un-
dertryckande, som blandar sina dödsgrundsatser med
evangeliet , äfvensom mot Montalembert. Detta
väckte häftiga afbrott; rop och oväsende. V. Hugo
fortfor : -
Hvad vi frukta, är visst icke jesuitpartiet sjelf,
som fallit så djupt, att det i politiken måste stödja
sig på Voltairianer, som förhåna det, och i finans-
saker på judar, som de gerna ville bränna lefvande.
Hvad vi frukta är att regeringen, som dock har an-
dra intressen, till förmån för detta partis planer, an-
vänder -samhällets krafter mot samhället sjelf och
derigenom slutligen åstadkommer förfärliga kata-
strofer.
Tilåten mig, mine herrar, ännu ett ord för att
visa eder, till hvilken ytterlighet man vill förleda er,
mot hvilken fruktansvärd motståndare man vill ha
eder att kämpa. Från alla håll ropar man ve och
förbannelser öfvar den moraliska anarkien. Man
anklagar Frankrike, man anklagar Paris. Man miss-
tager sig. Skulden ligger bos menniskoanden, men-
niskoanden som kallade sig Johan Huss, och icke
blef dödad på bålet i Constanz, som kallade sig Vol-
taire och skakade tron, som kallade sig Mira-
beau och skakade throner; menniskoanden som blif-
vit kött än i Babylon, än i Jerusalem, Rom och
Paris.
Jag talar till fruktans stora parti i Europa. Be-
tänken väl hvad j gören! J kunnen tillintetgöra
pressen och j hafven likväl ingenting uträttat; j kun-
nen tillintetgöra Paris, tillintetgöra Frankrike, och
j hafven dock intet uträttat. Det skallalltid vara nå-
got som sätter sig upp mot er; detta något, som fram-
bragt alla böcker, alla konster, som städse skall stå
såsom en fruktansvärd gräns för eder, som alltid
skall blifva en oöfvervianerlig motståndare, detta nå
got är menniskoanden., :
Talaren slutade under lifliga bifallsrop från ven-
stra sidan.
STORBRITANNIEN.
Till lordkansler har hr Thomas Wilde blifvit ut-
nämd, men skall endast öfvertaga de juridiska funk-
tionerne af det embetet så länge, till dess dessa hinna
blifva skiljda från ordförandeskapet i öfverhuset. Sir
John Jervis träder i hans ställe såsom öfverdomare
i Common Pleas, sir John Romelly, såsom chef för
allmänna åklagaremakten, hr Cockburn såsom gene-
ralprokurator.
Domstolen hade hållit ransakning med löjtnant
Pate, för attentatet mot drottningen. Dommen var
var dock ej ännu bekant.
BELGIEN.
Krigsministern, general Chazal har begärt sitt af-
sked, emedan han ej vill ipgå uppå medministrar-
nes yrkande, att major Alvin skall afskedas, för det
han utgifvit en brochyr, hvari borgargardesinrätt-
ningen strängt klandras. Generalen anser det vara
nog, att han i en offentlig förklaring ogillat skriften.
ITALIEN.
Vid kongressen i Verona har det nya lånet blif-
vit fördeladt som följer : Milano 47 millioner lire;
. Bergamo 8,100,000; Brescia 43 millioner; Lodi och
Crema 3 millioner; Udine 8,100,000; Belluno 4 mil-
lion; Vincenza 6 millioner; Rovigo 7,200,000; Son-
drio 1 million; Mantwa 6,200,000; Padua 8,100,000;
Como 6 millioner; Verona 8,500,000; Cremona 4
millioner; Pavia 4 millioner; Treviso 7 millioner;
Venedig 7 millioner; eller tillsammans en summa af
115,200,000 lire.
pa