antaga öjverbusets beslut, eller den kontrapro-s
position son bifvit framställd till dess pröf-v
ning.
Öfverhusets beslut angår såväl framtiden,!
som det ramfarna. Det nedlägger för framti- :
den en princip, som jag anser oförenlig medl,
landets intressen, rättigheter, ära och värdig-s
het, och :che blott med vårt lands, utan äfven k
alla andra länders bruk. Det är en princip,ll
som sjelve den ledamot, som väckie frågan, fi
ansett sig tvungen att modifiera, ehuru han
icke ansett nödigt att föreslå desamma modi-;
fikationer i öfverbusets antagna beslut, som banly
begagnat i sitt tal, för att här vinna majori-ly
tet. Man säger till vårt land, att brittiska under-d
LJ
s
såter i fremmande länder endast hafva an-
språk på det skydd, som det lands l2gar och
domstolar, bvari de vistas, lemna dem. (Hör,
hör!) Han säger till vårt land, att brittiska un-;
dersåter icke böra vänta något biträde från
egen regering, utan endast hålla sig till den
och de gällande författniogarne i det land der
de vistas. I
(Talaren ingick bärefter, under förklaring att;
denna lära var oantagl:g och att ingen mici-)
ster handiai eller kunde af folket få lof artig
hbandla efter densamma, i en tillrättavisning åt I
proponen:er, som sjelf varit utrikes departe-:
mentets juridiska ombud, för dennes sattser i:
detta afseende, men som vi här utesluta så- I
som ej egentligen tillörande hufvudfrågan, och 4
forifor :) . -
Jag medgifver, at om våra undersåter bafva att f
klaga öfver individer eller öfver regeringar, då dessa
äro underkastade en domstols beslut, böra de otvif- f
velaktigt vända sig till dessa domstolar. Men detf
finnes en oindiighet af fell, då man icke kan hafva r
föriroendce til domstolarne, eller domstolarne äro, till r
följd af deras sammansättning och natur, sådane at r
ingen rättvisa kan af dem förväntas. (Hör, hör!) Man s
har sagt, at man icke talar om de enväldiga och y
despotiska staterna, emedan der tydligen domsto- r
larne stå under regeringens lydno och rättvisa icke c
af dem kan väntas; icke eller dessa nominelt kon-e
gtitutioneils monarkier, der domstolarne äro korrum-4
perade. Men hvem skall bedömma detta? (Hör, c
hör! och bifall). Brittiska regeringep, eller det lands
regering, af hvilken j vänten godtgörelse? Nåväl, i
jag vill anföra ett fall, som icke längesedan inträf-!:
fat. och i hvilket säkert engelska folket icke skulle!t
tillåta en briuisk undersåte, att endast bero af de,
lagar, som möjligen kunde gälla i ett fremmande :s
land. ld
Jag talar ej nu om makten hos en autokrat, sttic
godtyckligt sända en menniska till Siberien, eller om i
riken, der konstitutionens natur är stt tillägga regenten f
en arbiträr magt. Jag talar om ett fall, som Dyli-
gen inträffade på Sicilien. En förordaing utfärda- I
des der. att enhvar som anträffades med vapen, i
gömdt i hans ego, skulle genast ställas för krigsrätt, c
och, om b-funnen saker, skjutas på stället. Väll eni!
värdshushiliare i Catania fördes inför en krigsrätt !!
och anklagades af två polisbetjenter för en sådan j)
förbrytelse. De kade funnit, i ett öppet stall på!
marcrens gird, en knif. Detta ansågs för ett)
doldt vapen. Viunen hördes; ransakningen afslu :
tades. Åklagaremsaktens ombud förklarade, att han
icke kunde zöra påstående, då inget bevis fannsi
av koifven tillhörde mannen, eler att han vetat!!
att den tallet. Den anklagades försva-
rare sade, klagaremakten så förklarat sig,
behöfde ha vidare inlåta sig i försvaret. Krigs-
rätten dömda emellertid till döden och mannen
sköts. Nu frågar jag, om det varit en engels-
man, som etia händt, hved skulle engelska fol-
ket sagt, och hvad skulle man tänka om sådana
domstolar i ett iland, der så kan tillgå? Men dessa
domstolar äro ju der lagligan. (Höga bifallsrop.)
Nåväl, första satsen i vår lära är, att skydd och
skadestånd skal vas genom landets lagar och dom-
stolar. men at i fell då ingenting sådant der kan
vinnas och i synnerhet då oförrätt skett af regerin-
gen sjoif el!er dess tjenare, annan utväg måste ta-
gas; med få ord: hvarje fall måste behandlas såsom
det serski!dt förtjenar, utan någon allmän regel.
Det inträffar ständigt fall, då man ser, att brittiska
undersåter i fremmande land, om de skulle endas:
vänta skydd af landets domstolar, aldrig skulle
finna det (Hör, hör!). Frågan blifver då, huru denna
regel lämpar sig till de fordringar vi gjort på Grek-
lands regering.
Jag bör då först visa naturen af våra förhållan
den till Grekland, och den ställning hvari det lan-
det under en tid befunnit sig, emedan dessa förhål-
landen och denna ställning äro materiella elementer:
vid betraktandet af det hbandlingssätt vi antagit!
(Hör, hör!) Det är bekant, att Gretland uppreste sig
mot turkiska öfverväldet år 1820, och att år 1828
England, Frankrike och Ryssland beslöto att mel-1
lankomma och använda tvångsmedel för att förmå j
Turkiet att erkänna Greklands sjelfständighet. Det
är äfven kändt, att år 4833 Grekland, genom en
traktat, blef förklaradt vara en serskild och obero-
ende stat, och att oaktadt det sedan 4820 haf: en
republikansk regeringsform, de tre makterna då be-
slutade, att det skulle blifva en monarki, hvartill väl
brittiska regeringen samtyckte, men med det ut-
tryckliga vilkoret, sit det skulle blifva en konsti-
tutionel monarki. Hon ville ej lemna Grekland till
ett nytt enväfle — och då, på grekiska riksförsam-
lingens egen begäran, de tre makterna skulle be-
sluta härom och välja en konung åt Grekland, del-
tog England i konung Ottos val, allenast på det vil-
kor, att han genast i förening med sitt folk skulle
gifva sitt land en representativ statsförfattning (Hör,
hör!) Denna kommunikation å de tre makternas sida
ratificerades geocm en kommunikation af konungen
i Bryern, på sin sons vägnar, som var minderårig.
Likväl öfverenskoms, att frågan skulle hvila int
dess konungen blef myndig, och att han då genast
skulle öfverenskomma mes grekiska folket om ett
konstivutions!t regeringssätt, Konung Otio blef myn-
dig; men koasiitu ionen uteblef (Hör!) Krozans råd-
gifvare voro icke benägn2 ati uppfy!la vilkoret, men
Englands s!3relsa yrkase Ota och på många sätt
uppfrilelsen. Mutsatia meningar bviskades i konun-
gens öra från andra häll (Hör, och skratt). Mokter
med envåldsstyrelser föredraga naturligtvis sitt eget I
system, och derföre vill jag ej föreb:å Rissland och.
Preussen ati de begagnade sia infytelse på kooung
Cto. Men vi trodde, st uti Frankrike finna sym-
pathier för vår polisiska opinion. (Höga TOP, bör,
bör!) Häri voro vi dock olycklige (Strait) Frankri !
kes regerivg, ehuru förklarande-sig icke mi-skänna!
värdet af populära institutioner, ansåg tiden icke,
vara inne (!) då grekiska folket-var moget (!) för!
tepresentativa former. Bäyern gick på samma sida;.
och derföre kommo vi i den ställning, at då vi 3
kade löfiets uppfyllande sill Greklands folk, alla de
andre makterna voro mot det eller åtminstone icke
sngeligna derom, Detta förhållande gjorde emeiler-,
tid, art vi minst sagdt voro utsatte för den dåva-
rande regeringens motvilja. Detta var ledsamt, men
jag tror icke att Rastanss förs skulla oilad. Att Vil
a AA RAR DD —- Dn